Över hälften av svenskarna tror på synskhet

Jag avsåg alltså främst vanliga AT-läkare, på exempelvis vårdcentraler. Jag kan ta ett exempel som gjorde mig extra förbannad eftersom det handlade om mitt eget barn.

Hon drog på sig en i synnerhet svårt exem (hon såg ut som brännskadad nästan). Vi gick till en vårdcentral och där skrev läkaren ut en hudsalva med kortison. Jag använde den endast ett kortare tag eftersom min dotter skrek och grät varje gång jag smörjde in henne. Jag hade så dåligt samvete varje gång jag smörjde in henne eftersom jag plågade henne så. Men...läkaren hade ju sagt att det var bra för henne. Vem var jag att säga emot en läkare? Jag gick över till att använda en vanlig mjukgörande salva istället då det blev helt omöjligt till slut att använda den receptbelagda salvan. En kort tid därefter uppsökte vi en barnmedicinsk mottagning och där blev läkaren förskräckt när hon hörde att min dotter hade fått utskrivet denna salva med en ganska så hög procent kortison.

Jag vet att du kommer att säga att man inte kan döma ut en hel läkarkår efter ett fall och bara egen erfarenhet. Men såsom förälder tappar man förtroendet likt förb-at. Det har gått mode på att använda kortison i alla möjliga sammanhang. Det verkar nästan vara något av ett "universalmedel". Så får man höra standardförklaringen, "men kroppen producerar sitt eget kortision". Ja visst, men inte i dessa koncentrat. Det är allmänt känt vad som händer med hud som utsätts för kortison en längre period.

Det finns dock i alla fall ett specialistområde som är genomsyrat av kvacksalveri. I mitt jobb så arbetar jag ibland tillsammans med psykiatrin och gör vårdplaneringar, etc. Jag har även praktiserat på en öppenvårdmottagning inom psykiatrin. Jag VET att man i de flesta fall skjuter från höften när man ställer in neuroleptika. Det kan gå flera månader, ibland år, innan man har funnit den "rätta medicinen" och den rätta dosen, ofta med ganska mycket onödigt lidande på kuppen. Orsaken till detta är att den individuella biologin skiljer sig ganska myckt åt. Det hade varit önskvärt med en aning mera precis vetenskap på detta området. För att inte tala om alla dessa sidomediciner som man ger för att motverka biverkningar. Jag har sett en och annan person utveckla närmast skrämmande biverkningar som i princip gör dem inkapabla till att kommunicera på ett ordentligt sett, bara för att de skall hålla dem över ytan i det hav som kallas psykos.

I många fall hade kvalificerad och långvarig psykoterapi varit den bästa vägen ut ur lidandet, men det kostar för mycket. Det är bättre att ta ett piller. Dessutom har vi ju den väldiga läkemedelsindustrin som gärna säljer sina produkter för alla möjliga åkommor, stora som små. Läkarkåren är ganska djupt inslytad i detta. Vad man i de flesta fall hade kallat för korruption i andra branscher tar man för givet inom läkarkåren som något naturligt. Även dessa nya antidepressiva medel som pumpas ut från diverse vårdcentraler, som ett subtitut för psykoterapi. Det är billigt, det är effektivt, det gör medborgarna produktiva på ganska kort tid.

Ja, just det. Psykologi. Psykoterapi. Freud och Jung. Snacka om kvacksalvare. Det är ju bara en massa flum. Människan har ju inget omedvetna. Det är ju bara en teori. Hjärnan är en avancerad datamaskin. Allt är endast kemi och elektriska impulser. Pumpa i främmande ämnen för att ändra på den kemiska balansen så att människan blir frisk. Psykoterai är ju så dyrt och tar så lång tid, och det är inte ens säkert att det leder till något resultat..... Suck.*

Kom ihåg att homeopatin skapades som en kritisk motreaktion mot dåtidens skolmedicin. Idag ser vi på sena 1700- och tidiga 1800-talets skolmedicin som ett övergrepp mot människan, såsom kvacksalveri. Homeopatin var en frisk fläkt gentemot denna upplysningstidens medicinare, även om den idag är hånad i ljuset av dagens medicinska rön. Fast jag undrar hur man om 100 år kommer att se på nutidens skolmedicin?

Jag måste dock i rättvisans namn säga att jag har goda erfarenheter av den mesta specialistvården i Sverige. Speciellt barnmedicinen och kvinnoklinikerna.

Sincerus Renatus

*Obs, jag är ironisk.

Intressanta synpunkter, jag kan hålla med om mycket. Skriver mer när jag får tid, men jag tycker du ger psyokologin kanske lite mycket skit, visst, den är knappast fulländad, långt ifrån, men du får skilja på psykofarmaka och psykologi, då läkemedel vi använder idag är ganska så pissiga, de skrivs ofta ut på felaktiga sätt som du säger. Fel personer, fel doser osv. Skriver mer efter att jag sett några filmer med polare, ha det bra! Ledsen att höra hur din dotter uppenbarligen blev felbehandlad, sådant ska självklart inte hända.

Ja, precis. Expressenläsare är obildade idioter, inte representativa för Sveriges befolkning som TS försöker få det till. Men TS läser ju Expressen så det är ju ett belägg att han är förstår sitt fel.

Troligen är webbomröstning gjord i samband med en artikel om "Här läser han dina tankar" som slaskpressen har kopierat från en påhittad artikel från Daily Mail.

Jag var ironisk just i dessa kommentarer och uttryckte skolmedicinens syn på psykologin. Jag har stor respekt för psykologi och psykoterapi.

Psykiatrin däremot....

Sincerus Renatus

Oerhört bra inlägg, sincerus. Känns som att min kunskap om psykiatrin och skolmedicinen gick upp rätt många snäpp.

Hemskt att läsa om erfarenheten med din dotter, som du poängterar kan det vara ett engångsfall, men likt förbannat tappar jag förtroendet för systemet. Ett frågeställning jag får är hur man som skattebetalande medborgare helt sonika finner sig i kaoset i nästan alla samhällsting som ska fungera i trygghetssyfte; sjukvården, psykiatrin, polisen, fan tillochmed brandkåren har säkert ett och annat begravt..
Det känns som att alla, liksom jag, tänker "det funkar väl i allmänhet för de flesta därute", när man borde fråga, funkar det för MIG? jag har mycket få positiva erfarenheter från både sjukvården och rättsväsendet, men eftersom de gör en bra insats är det kanske inte på den nivån misstagen görs.

Nate Black och CrazyHarij,

Tack för alla snälla ord. Jag hade snarare väntat mig en docent dyka upp här och bränna mig till aska...

Sincerus Renatus

Det kanske är så att människor är övertygade på ett personligt plan? Att de med andra ord inte gått till ett labb och blivit övertygade om spökens existens, utan genom EGNA ERFARENHETER? Då är det ju klart som fan att det inte går att bevisa.

Givetvis är ju en persons övertygelse om existensen av något så pass diffust som synskhet (och andra paranormala fenomen också för den delen) 100% personlig. Det är ju just detta faktum som gör hela debatten om det paranormalas varande eller icke-varande så besvärlig.

Det kommer alltid finnas två sidor av myntet, men eftersom fenomenen bara är synliga/förnimbara för några få "utvalda" - och dessutom har visat sig oehört svåra att replikera/mäta i forskningsmiljöer - så kommer alltid skeptikerna att sitta med "det högsta kortet på hand" så att säga...