2008-02-12, 11:41
#1
Västerlandet har alltid haft en egen esoterisk och ockult tradition som har existerat som en underström till den etablerade regligionen. Aspekter av denna har blivit förföljt av den kristna kyrkan, medan andra har fått existera fast under sträng övervakning av kyrkans män. Henry Cornelius Agrippa, John Dee och Paracelus är tre vikiga exempel på detta. Under renässansen, i kölvattnet på att många arabiska verk blev översatta efter korstågen, började man återigen studera "hedniska" mysteriereligoner och traditioner såsom hermetism och alkemi. I spanien florerade (innan inkvisitionen) qabalah som hann att sprida sig till Italien och andra delar av europa, och till slut fann en fast grund i östeuropa. Under renässansen såg man hur hermetismen sakta men säkert förenade sig med qabalah och utvecklades till den kristna qabalah som vi har idag. I och (eller parallellt) med detta utvecklades frimureriet och rosenkorstraditionen. Idag har vi bl.a. Golden Dawn-traditionen som ett högst levande exempel på denna mysterietradition.
Sedan har vi själva kyrkan som alltid har haft en levande, men utanför klosterordnarna föga känd mystisk tradition. Den kristna djupmeditationen har dock blivit allt mer uppmärksammat under 1900-talet.
Alltså existerar en tämligen rik flora av mystik, esoterik och ockultism som vi kan kalla för den Västerländska Mysterietraditionen. Trots detta hänger denna västerländska skatt långt efter de österländska mystiska och esoteriska traditionerna i poplularitet.
De österländska traditionerna importerades till väst vid slutet av 1800-talet, ganska mycket tack vare Teosofiska Samfundet som leddes av Helena Blavatsky och praktiserade österländsk mystik, i synnerhet yoga. Aleister Crowley var en av de första västerländska ockultister som började kombindra västerländska metoder med österländska, något som i begränsad omfattning hade inledds av Hermetic Order of the Golden Dawn. Men till skillnad från Crowley praktiserades endast det tämligen intressanta Tattvas-sytemet av Golden Dawn som dessutom utvecklade det i en unik riktning och "inlemmade" det med västerländskt tänkande. Crowley å andra sidan använde yoga i sin renodlade form som en parallell tradition till västerländsk ceremoniell magi.
Idag är det en självklarhet att kombinera yoga med ceremoniell magi, mycket tack vare Crowley. Sedan New Age-rörelsens tillkomst har de österländska traditionerna flödat fritt till väst, men oftast i en mycket utspädd version. Idag kan man träna "power-yoga" på Hagabadet i Göteborg. Akupunkur är på inmarsch i sjukhuskorridorerna och Qi-Gong tränas parallellt med aurobics-klasserna. Begrepp såsom "karma", "chackra" och "Ki" utgör vardagsmänniskans ordförråd. Kort och gott, österländska tekniker och tänkande utgör en del av vårt västerländska livsstil.
Detta är föstås både på gott och ont. Med ont syftar jag inte på den definition som ges av Förening Vetenskap och Folkbildning. Jag ställer snarare frågan:
Är det verkligen bra eller sunt att bara rakt av importera tekniker och tankesätt som under årtusenden har utvecklats för den österländska metaliteten och den asiatiska biologin?
Det finns representanter för den Västerländska Mysterietraditionen (bl.a. Dion Fortune, E.W. Butler, et al) som hävdar att det t.o.m. kan vara en fara för en västerlänning att praktisera vissa former av yoga eftersom vårt fysiska och psykiska system skiljer sig åt tillräckligt mycket för att vi inte kan bruka dessa tekniker utan att det märks. Dessutom är hela det österländska systemet uppbyggt kring den auktoritära relationen mellan en mästare och lärjunge, något som är ett främmande koncept för den moderne individualistiske västerlänningen.
Vem har dessutom inte hört talas om kundalini-yoga som har lett till tvångsvård på psyket. Det finns även flera fall av reiki-healing som har resulterat i svåra psykiska följdeffekter, påstås det.
En annan aspekt är att den Västerländska Mysterietraditionen arbetar inom den västerländska religiösa svären, den judisk-kristna, grekisk-egyptiska. Sålunda rör den sig med en symbolvärld som många av oss har fått med sig genom nappflaskan. Österländska mysteriesystem rör sig inom en religiös sfär som förvisso är exotisk men svårtolkad av det västerlänska sinnet.
Så jag slänger ut följande påstående/fråga: Varför praktisera österländska tekniker (som kanske kan vara farliga) när det finns väl utvecklade tekniker i väst som är anpassade för den västerländska mentaliteten, kroppen och kulturen?
Sincerus Renatus
Sedan har vi själva kyrkan som alltid har haft en levande, men utanför klosterordnarna föga känd mystisk tradition. Den kristna djupmeditationen har dock blivit allt mer uppmärksammat under 1900-talet.
Alltså existerar en tämligen rik flora av mystik, esoterik och ockultism som vi kan kalla för den Västerländska Mysterietraditionen. Trots detta hänger denna västerländska skatt långt efter de österländska mystiska och esoteriska traditionerna i poplularitet.
De österländska traditionerna importerades till väst vid slutet av 1800-talet, ganska mycket tack vare Teosofiska Samfundet som leddes av Helena Blavatsky och praktiserade österländsk mystik, i synnerhet yoga. Aleister Crowley var en av de första västerländska ockultister som började kombindra västerländska metoder med österländska, något som i begränsad omfattning hade inledds av Hermetic Order of the Golden Dawn. Men till skillnad från Crowley praktiserades endast det tämligen intressanta Tattvas-sytemet av Golden Dawn som dessutom utvecklade det i en unik riktning och "inlemmade" det med västerländskt tänkande. Crowley å andra sidan använde yoga i sin renodlade form som en parallell tradition till västerländsk ceremoniell magi.
Idag är det en självklarhet att kombinera yoga med ceremoniell magi, mycket tack vare Crowley. Sedan New Age-rörelsens tillkomst har de österländska traditionerna flödat fritt till väst, men oftast i en mycket utspädd version. Idag kan man träna "power-yoga" på Hagabadet i Göteborg. Akupunkur är på inmarsch i sjukhuskorridorerna och Qi-Gong tränas parallellt med aurobics-klasserna. Begrepp såsom "karma", "chackra" och "Ki" utgör vardagsmänniskans ordförråd. Kort och gott, österländska tekniker och tänkande utgör en del av vårt västerländska livsstil.
Detta är föstås både på gott och ont. Med ont syftar jag inte på den definition som ges av Förening Vetenskap och Folkbildning. Jag ställer snarare frågan:
Är det verkligen bra eller sunt att bara rakt av importera tekniker och tankesätt som under årtusenden har utvecklats för den österländska metaliteten och den asiatiska biologin?
Det finns representanter för den Västerländska Mysterietraditionen (bl.a. Dion Fortune, E.W. Butler, et al) som hävdar att det t.o.m. kan vara en fara för en västerlänning att praktisera vissa former av yoga eftersom vårt fysiska och psykiska system skiljer sig åt tillräckligt mycket för att vi inte kan bruka dessa tekniker utan att det märks. Dessutom är hela det österländska systemet uppbyggt kring den auktoritära relationen mellan en mästare och lärjunge, något som är ett främmande koncept för den moderne individualistiske västerlänningen.
Vem har dessutom inte hört talas om kundalini-yoga som har lett till tvångsvård på psyket. Det finns även flera fall av reiki-healing som har resulterat i svåra psykiska följdeffekter, påstås det.
En annan aspekt är att den Västerländska Mysterietraditionen arbetar inom den västerländska religiösa svären, den judisk-kristna, grekisk-egyptiska. Sålunda rör den sig med en symbolvärld som många av oss har fått med sig genom nappflaskan. Österländska mysteriesystem rör sig inom en religiös sfär som förvisso är exotisk men svårtolkad av det västerlänska sinnet.
Så jag slänger ut följande påstående/fråga: Varför praktisera österländska tekniker (som kanske kan vara farliga) när det finns väl utvecklade tekniker i väst som är anpassade för den västerländska mentaliteten, kroppen och kulturen?
Sincerus Renatus
__________________
Senast redigerad av SincerusRenatus 2008-02-12 kl. 11:45.
Senast redigerad av SincerusRenatus 2008-02-12 kl. 11:45.
.