JAG skulle inte sälja en katt eller liten hund till nån med t.ex. en mongounge eller en med raserianfall eller okontrollerad motorik. Det har jag rätt att säga ifrån om också utan att bli polisanmäld för diskriminering! Mongosar är kända för att vara hårdhänta, kramas för hårt mm - sen om det är sant eller inte vet jag inte säkert. Jag vill ändå inte att min kattunge eller hundvalp ska riskera att bli ihoptryckt och skadad och jag vill inte att den ska tappas eller slängas i väggen av en knäppgök heller.
Sen brukar det vara så att seriösa uppfödare av sällskapsdjur, särskilt hunduppfödare, vill kunna ha fortsatt kontakt för att kunna följa upp sin avel och för att kunna vara stöd och bollplank för sina valpköpare. För detta krävt ofta att personkemin stämmer. Det ska mycket till för att en uppfödare med verkligt intresse för sina djur ska sälja till nån dom inte vill ha fortsatt kontakt med.
Kenneltanten i det här fallet var bevisligen både korkad och obildad. Ibland kan det vara bra (och betydligt billigare) med en nödlögn. Dock finns det ju osmidiga "ärliga" typer som alltid ska säga precis vad de tycker och tänker oavsett om de blir tillfrågade eller inte.