2008-02-11, 22:54
#13
Citat:
ISM var en väldigt uppskattad journalist under tiden detta avtal skapades. Hon vet helt klart vad hon snackar om. Har även ett brev som hon skrev till DN:
Ursprungligen postat av whoopwhoop
. Detta är alltså något tämligen hemligt som inte var menat att komma till vanligt folks kännedom. Nu har det gjort det tjugo år senare.
Brev från ISM till Dagens Nyheter
Den 14 -16 januari 2008 hade DN en serie artiklar om unga sexualbrottslingar under rubriker som ” Anders, 15 förgrep sig på sina småbröder” och ”Dennis 15, våldtog Alexandra på en skoltoalett.” Läsare hörde av sig till DN och undrade varför DN kallat 15-åringen för Dennis, vilket kunde ge ett intryck av att förövaren var svensk. Läsarnas ombudsman Lilian Öhrström försvarade rättsreportern Stefan Lisinski och socialreportern Anna Bodin med att ”Dennis är ett namn som förekommer i många länder. /…/ Reportrarna hade inte någon avsikt att speciellt peka ut vilken utländsk härkomst pojkens familj hade. Det var helt enkelt inte fokus för programmet.” Efter diskussion på redaktionen kom man så småningom fram till att namnen ”skulle ligga så nära de riktiga namnen som möjligt utan att peka ut” och i nästa artikel fick pojkarna namnen Jousef och Ahmed.
Dagens Nyheters redaktion
Läsarombudsmannen
Ämne: ”I verkligheten finns många namn”
”Lilla Saltsjöbadsavtalet”
Med anledning av Er kolumn den 19 januari ang ”Jousef och Ahmed” har jag följande kommentarer och frågor.
Ni skriver ”man behöver inte gå så många år tillbaka för att se fingerade namn som Kalle och Lisa oavsett hur de riktiga namnen var.” Denna policy torde ha sitt ursprung i de rekommendationer som brukar kallas ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” och som upprättades vid Svenska journalistklubbens möte i Saltsjöbaden den 21 mars 1987. Innehållet var aldrig avsett att komma ut till allmänheten, men som så mycket annat - när det gäller den statskommenderade mörkläggningen av de negativa effekterna av det mångkulturella projektet - kom sanningen ut!
Avtalet fastslog att ”Som oberoende (sic!) journalist har Du att beakta följande rekommendationer: * Företrädesvis positivt bedöma och omskriva svenska medborgare av utländsk härkomst, detta särskilt i samband med ungdoms- idrotts- och konstnärlig verksamhet * Vid evenemang med inslag av skiftande kulturer, företrädesvis intervjua och visuellt framhålla medverkande av utländsk härkomst * Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.”
Med några få undantag har ”femårsperioden” förlängts och avtalet gäller uppenbarligen än idag. En kosmetisk skillnad är att man inte längre talar om ”rastillhörighet” och att ”drabbade populationer” idag - i Orwellsk anda - kallas ”folkgrupp.”
En ”population” som aldrig kommer i åtnjutande av massmedias beskydd är den svenska.
Lösningen på problemet – dölj inte etniciteten hos förövarna
”Det som stör mig när många nu tackar mig för att DN skriver sanningen är att vissa tycks utgå från att det är typiskt för invandrare att begå den här typen av brott.” /våldtäkt/ Redan 1995 hade 56% av våldtäktsmännen utländsk bakgrund.Enligt uppgift visar en relativt färsk undersökning från Brå att 35% av våldtäktsmännen inte är svenska medborgare och 85 - 90% har utländsk bakgrund. Jag förmodar att denna statistik ”stör” Er!
Inte bara Sverige är drabbat. ”I Norge är två av tre våldtäktsmän muslimer och 80% av offren norskor. Våldtäkterna är en följd av den stora invandringen av muslimer till Europa” konstaterade Ulf Nilsson i Världen Idag den 9 januari 2006.
Eftersom media tagit som sin uppgift att propagera för att det är en missuppfattning att invandrarna skulle vara mer kriminella än svenskarna är ju det bästa sättet att bevisa att så inte är fallet att media - de få (!) gånger en invandrare är inblandad i kriminalitet - använder ett namn som ger en antydan om hans/hennes identitet eller helt enkelt talar om personens etniska bakgrund. Det skulle ju bevisa för de s k ”främlingsfientliga krafterna” – ofta och urskillningslöst benämnda ”rasister” - att det är ytterst sällan våldtäktsmännen – i synnerhet i samband med gruppvåldtäkter - rånarna, väskryckarna, våldsverkarna, knarksmugglarna/langarna, mördarna etc etc är utlänningar. Därmed skulle media ju en gång för alla slå hål på myterna om att invandrarna är överrepresenterade i brottstatistiken och ta loven av de s k ”främlingsfientligas” argumentation! Och vi skulle överbevisas om att så gott som alla kriminella och terrorister är etniska svenskar!
Misstänkta terrorister och kriminella är alltid ”svenskar”
När utlänningarna är terrorister eller bedriver annan kriminell verksamhet kallar media dem regelmässigt för ”svenskar.” När de blir diskriminerade eller på annat sätt exkluderas, marginaliseras och kränks kallas de lika regelmässigt för flyktingar/invandrare. Var finns logiken? ”Rekordmånga svenskar jagas i Europa” ”Aldrig tidigare har så många svenska brottslingar varit efterlysta och övervakade i Europa. Polismyndigheterna i EU-länderna spanar nu efter 189 efterlysta svenskar och bedriver övervakning av 309 brottsmisstänkta svenskar.” skrev DN 4 juli 2005 Det framgick givetvis inte av notisen hur många som de facto var etniska svenskar!
Man kan inte låta bli att förbluffas över hur oerhört kriminella de tidigare relativt laglydiga svenskarna blivit. ”Svenskar” misstänks ständigt och jämt för allt grövre kriminalitet. Inte minst i samband med terrorism figurerar ”svenskar” allt oftare. Magnus Norell bedömde enligt DN den 9 september 2002 Säpos uppgift att ett femtiotal ”svenskar” hade koppling till al-Qaida som ”realistisk.”
Men när den första förvåningen lagt sig över svenskarnas utbredda terrorism upptäcker man gång på gång att svenskheten inte är vad den synes vara. Tvärtom..
Att samtliga media fortfarande benämner utlänningar och svenska medborgare som ”svenskar” i samband med terrorism och annan kriminalitet tyder på att det fortfarande finns en överenskommelse om detta
När Kerim Chatty, som för några år sedan försökte smuggla ombord en pistol i handbagaget noterade Jyllandsposten att samtliga svenska media beskrev honom som ”svensken” eller ”29-åringen.” Så fort han gripits namngavs han i utländska media. De uppgav också att hans far var tunisier och modern svenska.
Det är märkligt att media satt i system att utpeka misstänkta terrorister och andra kriminella som ”svenskar” men undviker att tala om nationaliteten på de ungdomsgäng, som slår ner gamla damer och rycker deras handväskor, rånar, mördar och våldtar svenskar/svenskor etc etc.
Jag vore tacksam om Läsarnas Ombudsman kan förklara vad syftet med att kalla alla för svenskar är? De är och blir aldrig svenskar lika litet som jag blir kines om jag flyttar till Kina och blir kinesisk medborgare!
Dessutom: har inte bruket att i tid och otid kalla utlänningarna för ”svenskar” en obehaglig nationalistisk underton? Är det inte diskriminerande? Rent av ”hets mot folkgrupp”? Att döma av alla de orättvisor dessa ”svenskar” utsätts för i Sverige och den oerhörda kränkning det innebär att eventuellt behöva lära sig vårt språk, anpassa sig till svenska normer, lagar och bestämmelser vill de förmodligen minst av allt kallas ”svenskar.” De vill ju inte assimileras eller ens integreras och ”bli svenskar.”
Vill t ex en sådan som professor Masoud Kamali verkligen kallas ”svensk” med tanke på det förakt han hyser för de ”rasistiska” svenskarna och för det land som 1987 tog emot honom i hans egenskap av ”politisk flykting”? Han har som bekant dokumenterat detta förakt i 12 (sic!) forskningsrapporter, där hans slutsats är att Sverige genomsyras av etnisk diskriminering: ”fientligheten i Sverige värre än tortyr”
Till saken hör att det tydligen inte främst är rasister med rakade huvuden, som utsatt professorn för dessa tortyrliknande upplevelser utan representanter för etablissemanget: ”När rasister attackerar mig på gatan så vet jag att det finns en stark opinion bland etablerade forskare och politiker i Sverige emot mig. Man har försökt smutskasta mig på tusen olika sätt. Jag har verkligen torterats under de här två åren. Tortyren i Iran bleknar jämfört med det jag utsatts för sedan jag blev statlig utredare.” (1)
Med sådana upplevelser av Sverige har jag svårt att tro att professor Kamali vill kallas ”svensk.”
I bilaga 1 finns ett litet urval exempel på medias tilltag att i rubrikerna konsekvent kalla alla terrorister och andra kriminella element för ”svenskar” för att sedan med små bokstäver i texten sedan tala om hur det egentligen ligger till.
Avslutningsvis: Medias ambition tycks vara att omforma verkligheten i stället för att skildra den. Sakliga och tunga argument bedöms som ointressanta medan affekt- och snyftargument ges en orimlig tyngd. Det finns tydligen inga som helst krav på balans och allsidighet eller någon ambition att spegla samtid och verklighet på ett någorlunda korrekt sätt.
Media – inte minst DN - har ålagt sig själva privilegiet att sätta etiketter som ”främlingsfientlig, rasist, extremist, mörkermän” etc etc på oliktänkande. Att sätta sådana etiketter på människor är givetvis oerhört verkningsfullt och leder oftast till effektiv självcensur.
Frågan är varför media är så rädda för åsikter som hamnar utanför den politiska mittfåran och varför vissa åsikter skall godkännas eller förkastas i den allmänna debatten. Att våga gå mot strömmen kan vara både bra och viktigt. Döda fiskar flyter – som bekant – med strömmen.
Eva Stenberg i DN den 6 augusti 2006
Här kan ni se att hon vet vad hon talar om iallfall!
