2008-02-23, 14:51
#301
Vill bara säga att det är kul med ordentligt skrivna argument, och inte en massa kort trams. Kul att i alla fall någon här försöker argumentera på ett vettigt sätt. Att jag sen inte håller med är en annan femma. 
Alltså är det bara prisstopp och liknande restriktioner som kan skapa "brist" (och tvärtom är det då minimilöner och liknande som skapar "överflöd", eftersom du har folk som tillhandahåller mer än folk efterfrågar vid det höga priset).
Priset på varan är således en produkt av tillgång och efterfrågan.
När du säger "över-" och "underpris" antar jag att du menar att man antingen får för mycket eller för lite för varan när man säljer... Men du glömmer att det är köpare som bestämmer till vilket pris de ska värdera en vara. Ska inte köparna kunna välja detta själv?
Ska inte köparna kunna ta bort bristen på varor genom att bjuda upp priset, eller ta bort överflödet genom att bjuda ner det?
Du pratar om varors objektiva värde, men vad mäts detta i? Hur lägger man ihop hyra, löner, arbete, know-how och tid, och vad mer som nu går åt för att producera något? Vem bestämmer proportionerna? Vad mäts det i? Hektogram? Voltampere?
Menar du att, om man inte vet hur mycket av dessa som finns i en vara, så kan man omöjligt värdera den?
Om jag vill byta ett hockeykort mot en påse godis, och min kompis går med på det - och vi då alltså inte vet varornas "objektiva produktionsvärde" - samtidigt som båda känner att vi tjänat på bytet efteråt... Har någon av oss ändå förlorat?
Om jag fått en vara som jag personligen värderar högre än den vara jag bytt bort, och min kompis likaså... Har vi inte båda fått mer värde än vi hade från början?
Om botemedlet sen tog 30 år att ta fram, eller hittades på en strand någonstans är ju ganska irrelevant för hur mycket den cancersjuke kommer värdera varan.
Om man sen också lägger till ett botemedel för MS i beräkningen kan det ju bli intressant. Om där inte finns några MS-sjuka kommer ju priset på cancermedicinen vara mycket högre, av den enkla anledningen att ingen värderar MS-medicinen högt då den inte behövs.
Alltså, även om cancer-medicinen och MS-medicinen har exakt samma produktionsvärde, så kommer cancer-medicinen ha ett högre värde för människor eftersom ingen har MS i detta exempel.

Citat:
När mängden varor minskar, bjuder folk upp priset. "Brist" på en vara kan bara förekomma när folk efterfrågar något, men inte kan köpa det till nuvarande pris. Det enda som kan få bort bristen är alltså antingen att fler varor kommer in på marknaden, eller att priserna stiger. Om där inte kommer in fler varor på marknaden, kommer folk bjuda upp priserna.
Ursprungligen postat av Debord
Det händer att folk är beredda att betala mer för en vara än dess egentliga värde, om det finns en brist av den.
Det händer även att en vara säljs till underpris om det finns ett överflöd av den. Frågan är varför det uppstår brist på vissa varor.
Det händer även att en vara säljs till underpris om det finns ett överflöd av den. Frågan är varför det uppstår brist på vissa varor.
Alltså är det bara prisstopp och liknande restriktioner som kan skapa "brist" (och tvärtom är det då minimilöner och liknande som skapar "överflöd", eftersom du har folk som tillhandahåller mer än folk efterfrågar vid det höga priset).
Priset på varan är således en produkt av tillgång och efterfrågan.
När du säger "över-" och "underpris" antar jag att du menar att man antingen får för mycket eller för lite för varan när man säljer... Men du glömmer att det är köpare som bestämmer till vilket pris de ska värdera en vara. Ska inte köparna kunna välja detta själv?
Ska inte köparna kunna ta bort bristen på varor genom att bjuda upp priset, eller ta bort överflödet genom att bjuda ner det?
Du pratar om varors objektiva värde, men vad mäts detta i? Hur lägger man ihop hyra, löner, arbete, know-how och tid, och vad mer som nu går åt för att producera något? Vem bestämmer proportionerna? Vad mäts det i? Hektogram? Voltampere?
Menar du att, om man inte vet hur mycket av dessa som finns i en vara, så kan man omöjligt värdera den?
Om jag vill byta ett hockeykort mot en påse godis, och min kompis går med på det - och vi då alltså inte vet varornas "objektiva produktionsvärde" - samtidigt som båda känner att vi tjänat på bytet efteråt... Har någon av oss ändå förlorat?
Om jag fått en vara som jag personligen värderar högre än den vara jag bytt bort, och min kompis likaså... Har vi inte båda fått mer värde än vi hade från början?
Citat:
Båda vill ju ha så mycket som möjligt för sina varor... Man förhandlar ju om priset. Om jag är villig att köpa en vara för 200 kronor eller mindre, och du är villig att sälja varan för 150 kronor eller mer, hamnar ju priset mellan 150 och 200. Vad det slutgiltiga priset blir beror ju på hur förhandlingen går till.
Men du tror att X kommer att förska få Y att byta alla sina skor mot en mössa för att tjäna max? Varför skulle då inte Y göra samma sak fast tvärt om (till ytterera visso)?
Citat:
Men alla värderar ju saker subjektivt. En cancersjuk person är villig att betala mer för ett botemedel för cancer, än en icke-cancersjuk person är. Varför? Jo, för att den cancersjuke värderar botemedelet mer.
Du drar ju marginalnytteteorin på ena hållet bara. Frågan är hur de förhandlar fram en lösning på sitt problem. Då måste de värdera varorna mot varandra objektivt, för att lösa problemet och en affär skall bli av.
Om botemedlet sen tog 30 år att ta fram, eller hittades på en strand någonstans är ju ganska irrelevant för hur mycket den cancersjuke kommer värdera varan.
Om man sen också lägger till ett botemedel för MS i beräkningen kan det ju bli intressant. Om där inte finns några MS-sjuka kommer ju priset på cancermedicinen vara mycket högre, av den enkla anledningen att ingen värderar MS-medicinen högt då den inte behövs.
Alltså, även om cancer-medicinen och MS-medicinen har exakt samma produktionsvärde, så kommer cancer-medicinen ha ett högre värde för människor eftersom ingen har MS i detta exempel.
Citat:
Men om inte person A hade värderat 40 mössor över 60 skor hade bytet aldrig ägt rum. Det omvända gäller för person B. Båda personer har alltså fått en ökning av värde, och båda har tjänat på bytet.
OM DET DÅ HAR LAGTS NER LIKA MYCKET ARBETE I MÖSSSOR SOM SKOR BETYDER ET ATT DEN ENA HAR TJÄNAT PÅ AFFÄREN EMEDAN DEN ANDRE FÖRLORAT!
Men okej, det är möjligt att Marx var mer intellektuellt hederlig än hans efterföljare är. Marxismen hade ju inte vederlagts när han skapade den. Huruvida han skulle ha tagit avstånd ifrån sina egna idéer, om han levt att se dem vederläggas, kan vi bara spekulera i. Men ett är säkert: hans efterföljare har inte tagit avstånd från dem. Så där står det i alla fall illa till med hederligheten.