Tegretol retard

haha, jag hade fan aldrig stoppat i mig något som har "retard" i sitt namn..

edit, 4/5 intressant läsning...

Ålder: 17 (då)

Kön: Kille

Substans: Tegretol Retard

Tidigare erfarenheter: Cannabis, Alkohol och Tradolan


Ja, nu har jag aldrig skrivit något sånt här förut men jag skulle vilja dela med mig av min erfarenhet och varna för detta läkemedel!

Dag 1: Jag hade kommit över ett antal tabletter (400mg), närmare bestämt 20 och började äta dom, stoppade först i mig fem stycken och väntade på vad jag trodde skulle bli en mysig dag, till min förtvivlan hände inte ett skit, hade väntat två timmar så jag stoppade i mig fem till.

Väntade ännu två timmar och då det inte funkade då heller tänkte jag: Okej, tar väl resten nu då och väntar igen. Så jag tog dom sista 10 och satte mig vid tv:n en stund. När det fortfarande inte hade hänt nåt efter kanske tre timmar till så bestämde jag mig för att gå hem till en kompis och hitta på nåt, väl framme satt vi vid hans dator och snackade och kollade på bilar eller nån sån skit och jag var fortfarande besviken på den uteblivna effekten.

Nåväl, min kompis skulle äta så jag tog över datorn under tiden. jag satt och kikade på skate-sidor ett tag tills han kom tillbaks och då kände jag mig pissenödig, så. Jag reste mig upp, lite iaf. Men min kropp ville inte lyda, jag kom aldrig till upprätt läge utan jag rasade in i hans dator med ett brak så hans morsa kom och undrade vad fan som hände, jag hade inte hunnit fatta nåt riktigt utan låg där och sprattlade lite så jag svarade nåt i stil med att jag hade druckit whiskey. Lyckades resa mig upp och gick med stora svårigheter till hans toa, jag var så snurrig och luddig så jag var tvungen att sätta mig för att inte pissa ner hela badrummet.

Medans jag satt där började jag fatta vad det var som var på gång, jag hade blivit bäng, men det var inget mysigt rus. Som en fylla kan man nog beskriva det, fast gånger tjugo eller så.

Jag var nu färdig på toan och tyckte det var pinsamt med min kompis morsa och hela situationen så jag ville gå hem, lyckades efter en stunds lirkande få på mig skorna och började färden hemåt, vilken i normala fall tar fem minuter men denna gången tog det nog 25-30 minuter eftersom jag inte kunde gå. Jag måste sett ut som nån efterbliven. Stapplade och vinglade som fan!

Jag lyckades iaf komma hem och klockan var nu åtta på kvällen, efter ganska mycket besvär med att låsa upp dörren och liknande så hamnade jag i soffan, satte på tv:n och kollade på Jeopardy, jag fattade inte ett skit, min hjärna gick i slow-motion och tv:n hoppade runt i rummet som en studsboll ungefär.

Eftersom jag vid detta laget började känna mig ensam och hade ångest över att jag var så snurrig (jag trodde jag skulle dö) så ringde jag en kompis och berättade om mitt äventyr, det gick dock bara två-tre minuter innan han sa att han inte hörde ett skit av vad jag sa så han la på. Snopen låg jag där i min ensamhet och funderade, jag var verkligen rädd, ångest blandat med illamående och trötthet. Jag gick och la mig, somnade på typ två sekunder och var borta.


Dag 2: Jag vaknade med ett ryck och fattade inte ett skit, varför låg jag i sängen? Vad hände igår? Varför var mina sängkläder helt söndertrasade? Mitt huvud var fyllt med frågor men jag fattade inte. Skulle gå på toa så jag satte mig upp i sängen, då fick jag flashbacks och mindes gårdagen, skrattade för migsjälv och skulle resa mig. Det gick inte, min kropp lydde inte ännu och jag for i golvet igen, rätt in i en högtalare med revbenen och smärtan kom. Skrek som fan, shit vad ont det gjorde. Låg där på golvet och kom på att jag fortfarande var lika borta. Gjorde ett nytt försök på att resa mig men jag kunde inte, Var tvungen att krypa ut på toan, som tur vara var morsan inte hemma! Lättnad. Jag lyckades häva mig upp på toastolen och utförde mina behov, satt där ett tag och mådde illa, måste äta nåt tänkte jag. Torkade mig och kröp ut från toan mot köket.

I köket höll morsan på att måla om så vi hade brunt papper över hela golvet, det prasslade när jag kröp och det skrattade jag lite åt. Letade upp en gryta och fyllde med vatten, pasta skulle jag göra. Satt och väntade på att vattnet skulle koka och blev illamående igen.

Jag kröp tillbaks till toan och glömde allt om grytan på spisen, låg där tillsammans med vår toalett och försökte spy, mådde verkligen illa men jag kunde inte spy. Satt/låg där ett tag tills jag kom på grytan, panik, tänk så har det börjat brinna. Jag skyndade mig så gott det gick, krypandes tillbaka till köket och stängde av plattan tog av grytan och kollade, lättnad igen, det brann inte men däremot var vattnet i grytan så gott som slut.

Det blev ingen pasta ändå tänkte jag och skrattade för migsjälv, kröp tillbaks till sängen och la mig, somnade snabbt.


Dag 3: När jag vaknade denna gången hade yrseln och illamåendet faktiskt släppt, och till min stora lycka kunde jag resa mig upp, dock inte utan vissa ansträngelser. Jag stapplade ut i köket igen och var ultrahungrig, och denna gången lyckades jag faktiskt med pastan haha. Började tugga, men fick inte ner skiten, var tvungen att spotta ut det och insåg att jag inte skulle få i mig nåt nu heller.

Satte mig vid tv:n och zappade lite, inget kul att kolla på så jag lät den stå och surra medans jag tänkte över vad som hade hänt och insåg att det var ett totalt misslyckande, två dagar hade gått och jag hade inte njutit av trippen en enda sekund. Vilken dag är det tänkte jag? En stund var jag t.o.m rädd för att jag hade dött och var i mitt nästa liv eller nåt. Det var hemskt men jag tog mig samman och kände efter och insåg att jag faktiskt var levande, började vid det här laget känna mig tillräckligt "nykter" för att kunna gå på skol-discot som skulle vara på kvällen då det var fredag.

Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad jag gjorde i timmarna som gick medans jag väntade på att det skulle bli kväll men på något vis fördrev jag dagen ganska enkelt.

Det var dags att ge sig iväg, jag var fortfarande sjukt snurrig men tillräckligt nykter för att kunna förklara bort min oförmåga att gå genom att skylla på att jag druckit sprit. Ska kanske tillägga också att min förmåga att prata var starkt nersatt under alla dagar.

Nåväl, jag har vid det här laget fått på mig kläder och skor och börjar stappla iväg mot tåget som ska ta mig till discot, det var svårt att gå, trottoaren var inte tillräckligt bred för min dåliga balans och det gick inte så snabbt att ta sig fram. Då kom jag på ett knep, om jag tittade på något långt fram och gick rakt fram mot det så gick det relativ bra att gå, fortfarande som om jag hade druckit en sjuttis vodka men iaf.

Vägen till stationen är verkligen inte lång, men jag tänkte gena för att komma i tid till tåget och gick över vad jag trodde var en gräsmatta men det var det inte, det var en lermatta så mina skor fastnade och jag tappade den ena, stog där en stund, mitt i leran och undrade hur jag skulle ta mig loss, jag fick ta av mig skorna och gå i bara strumporna till fast mark.

Jag var äntligen framme vid stationen och där satt en tjejkompis och skulle med samma tåg som jag, snackade med henne ett tag och hon undrade hur jag mådde, tydligen var jag likblek och sluddrade så hon knappt hörde vad jag sa så jag skyllde på spriten. Hon trodde inte jag skulle komma in på discot i mitt tillstånd man det var inte min plan heller, ville egentligen bara röra på mig, få lite luft och nyktra till.

Vi kom fram till staden där jag gick i skola och hoppade av, och tro det eller ej, jag började faktiskt känna mig nykter, kände mig lättad och det var helt underbart att nästan kunna gå ordentligt! Gick runt lite i stan och undrade vad jag skulle göra, fick en ide om att gå hem till polaren som jag hade snackat med i telefon första kvällen, hade dock glömt bort att han befann sig i stockholm. Ringde på och hans farsa öppnade jag undrade om "peter" var hemma men det var han ju inte. Iaf så släppte pappan in mig för han såg att jag var "full" och jag kände honom också eftersom vi brukade vara hos "peter" och dricka ibland.

Vid det här laget kände jag mig såpass nykter att jag kunde gå utan några större problem och jag hade också lärt mig att prata igen så jag frågade "peters" pappa om jag kunde ta en öl av honom. Det fick jag såklart så jag började dricka av den, hann hälla i mig kanske fem klunkar innan jag insåg att det var jättedumt, min oförmåga att prata kom tillbaks och jag började må illa. Blev nojjig och var tvungen att gå, ville inte att han skulle se mig sån.

Jag drabbades av ångest igen, vad fan hade jag käkat skiten för? Blev illa till mods och ville hem, men bussen skulle inte gå förrens om en timme men jag gick till stationen ändå, satte mig och väntade och när den kom åkte jag hem och gick och la mig.

Dag 4: Jag vaknade, hade sjukt ont i kroppen, mina revben som jag slagit i ömmade och mitt huvud kändes felplacerat. Äntligen kunde jag röra mig utan problem och prata utan sludder. Jag var glad att mardrömmen var över.


Jaha, det var min rapport, hoppas det gick att läsa och jag ber om ursäkt att det är lite luddigt, minns inte så mycket egentligen eftersom jag var nån helt annanstans under alla dagarna och händelsen inträffade för typ fem år sedan.
Vad jag vill att ni ska veta är att ÄT FÖR HELVETE INTE TEGRETOL!!

mvh//perkacit