Retroklubben: Februari - Mega Man

Ett av spelen som blivit framröstat den här månaden är Mega Man till NES och i den här tråden spelar och diskuterar vi kring denna eminenta Capcom-klassiker.

Har faktiskt aldrig spelat igen Megaman (1). Kanske dags att göra det då. Megaman 2 har man ju spelat som en tok genom åren.

1:an har jag för mej jag spelat igenom nu på senare år, rätt bekvämt å kunna spara mitt i en bana för att fortsätta dagen efter.

2:an däremot har jag spelat igenom MÅNGA gånger.
Så simpelt men hade spelkänsla.

Efterföljarna har jag bara sporadiskt spelat nångång då och då.

Samma här. Musiken i Megaman 2 är ju tillsammans med Castlevania den absolut bästa som någonsin skapats till ett spel.

Har iallafall klarat av 2 banor nu, fortsätter efter jobbet.

När jag fick mitt NES fick jag Mega Man 5 till, började med det. Grannen som är ca 8 år äldre hade 1-4 i serien. Älskar spelserien, simpla spel, men rikligt underhållande och varierande. Musiken är riktigt bra, älskar intro't till trean.

Det finaste med 1:an är väl att det är riktigt svårt till skillnad från de senare spelen. Det är inte direkt nån walk in the park om man säger så.

Men tycker fortfarande 4:an är det bästa


Förresten, det var Bombman man brukade börja med va?

Det var lite okonventionellt måste jag säga. Oftast brukar det stå mellan del 2 och 3 i diskussioner.

Underbart att Megaman drog hemma lasset. Älskar ettan, tvåan
och trean men håller inte i närheten av lika stor kärlek till fyran,
femman och sexan förmodligen mest beroende på dess dåliga
musik (i jämförelse). Musiken till de tre första spelen är i mina
ögonen spelvärldens och ja hela musikvärldens största musikaliska
händelse och då är jag inte heller bara helsåld på Nintendo utan har
väldigt spridd smak. Hur som helst ska det bli rejält trevligt att
dra igång Megaman nu på wiit.

Hehe, jo det brukar väl vara så. Men tycker 4:an la till en extra dimension på nåt vis genom att man kan ladda upp armkanonen. Det gör det lite roligare när man inte bombar loss med specialvapen.
Sen tycker jag det är skön variation på banorna på något vis i 4:an. Det är lite färggladare, kanske är det som avgör.

2:an är bra, men på tok för enkelt. Det är bara en boss där på slutet som är jobbig tills man kommer på hur man ska göra.

Gillar verkligen megaman-serien. Minns att jag körde fast på den där stora gula gubben med ett öga på Dr.wilys bana i ettan, den var svår. Annars tycker jag trean är det bästa spelet i serien, bandesignen är bättre och svårighetsgraden mer balanserad än i tvåan, där vissa banor är löjligt lätta medans andra är skitsvåra.

Själv tycker jag att det började gå utför när man släppte del fyra. Själva charmen med mega man är ju just att man skall peppra på så snabbt man kan på skjutknappen, när man kan ladda upp och skjuta superskott så tappar spelet lite grann av sin själ.

Jo, men det är inte många fiender du tar med ett uppladdat skott heller. Man får ju så gott som alltid följa upp med en salva. Fienderna är anpassade efter att man har bättre kräm i bössan gentemot de tidigare spelen.

Det blir lite mer krav på pricksäkerheten, att hålla det där skottet laddat och avlossa det vid exakt rätt tillfälle. Det gäller att träffa varje gång. Det blir inte bara spray & pray liksom.