Vad får det jag säger till psykologen för konsekvenser?

Har svårt att se hur det du säger till psykologen skulle få några direkta konsekvenser. Möjligtvis ser psykologen annorlunda på dig och dina problem än förrut.

Det du upplevde som om han inte brydde sig är något som många terapeuter får lära sig. Vi fick lära oss att inte ringa när någon inte dykte upp.

Säg att du får en diagnos på någon psykisk sjukdom. Kan detta på något sätt då komma visas i samband med jobbsökande. Alltså kommer arbetsgivaren att få reda på detta på något sätt(förutsatt att han inte misstänker något och därefter gör en research)?

Om så är fallet är ju en diagnos åt helvete och psykologer något man bör akta sig för.

Arbetsgivaren kan inte kolla upp din diagnos. Möjligtvis om du hade planerat arbeta hos SÄPO.

Låter bra det, nej allt som har med polismakten att göra bör hållas på största möjliga avstånd. Fast å andra sidan, man ska ju hålla sina fiender närmast, får väl hoppas att man är frisk

En hemsk grej jag upptäckt med psykologer är att de trro de ligger steget före.

Typ "jag tro ändå att vi ska gå tillbaka till...." osv.

Det fula är a jag inte tyckts supit bort alla hjärnceller ännu, så jag kan påverka dem.

Ja ogillar det högst själv så jag försöker låtsas att jag är helr överrumplad av vad de kommer på.

Det är liksom bara det att psykologer aldrig fixat mig, de avsägr sig mig de kastar ut mig osv.
Det är nånting där, jag vet liksom redan vad de trollar efter inan de fått svaren.

Ändå kan jag inte vara psykolog åt mig själv på nåt sätt, men jag blir så besviken när jag avslöjar deras strategi nästan omgående.
Jag har aldrig trott på psykologhälp, men nu har jag kommkt i ett statie när jag måste ha yttre hjälp.

Men jag måste liksom spela korkad, är detta nåt fler upplever?

Kände igen någons ilska riktad till psykiatrin. Jag börjar bli irriterad på min psykolog som säger att allt jag ör är mitt val och ingen annans, så jag får fan lust att mörda någon bara för att visa att jag gjorde ett val. Ja det ligger lite djupare och han snackar om alla "dåliga" saker jag vill göra och håller på att göra. Jag tycker inte det är mitt val, det är bara något som händer typ.

Jag antar att ifall man erkänner ett mord så har psykologen/psykiatrikern/terapeuten/samtalskontakten en skyldighet att bryta tystnadsplikten och anmäla, eller? Men lägre ner på skalan då, en misshandel på krogen i helgen, ett skattefifflande, var går gränsen?

Kanske inte on-topic enligt huvudinlägg men on-topic enligt rubrik i alla fall.

jag var hos psykologen för ungefär två veckor sedan,var någon typ av återbesök eftersom jag var där en del förra året.

ungefär en halvtimme innan jag gick dit bråkade min mor och jag,vilket alltid får mig att känna mig värdelös.


iallafall,när jag kom fram fick jag ett test att skriva vilket gick på en timme ungefär,doktorn läste testet och beslutade därefter att jag behövde lungnande...


får det verkligen gå till så här? att man skriver ut medicin till någon efter ett besök,som bestått av att man svarat på ett 40 tal frågor?

Ja, det är väl klart? Bara hoppas att du fick något roligt.

Ang lag-frågan i tråden, så jo, man kan enligt lag bli tvångsomhändertagen.
LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) kallas det och det suger stenhårt. Spelar ingen roll hur mycket man försöker förklara för dom att man inte är självmordsbenägen och att det bara var en impulsiv sak man fick för sig på fyllan: man kommer inte ut.

/Fordie

Säg absolut inte att du tänker ta självmord, berätta i alla fall inte om några detaljerade planer. Var vag och säg att du tänker på självmord och så vidare.
Det är som att be om att bli tvångsinlagd annars.

Om du tar starka mediciner, berätta inte att du dricker alkohol. Då blir du satt på antabus och/eller inlagd, eller så tar de bort medicinen och du får rätt hemska biverkningar.

Har du vapen, men inga tankar på att skada dig själv eller annan med dem, men ändå tankar på att skada dig själv på annat sätt, berätta inget om att du är självdestruktiv eller har vapen. Då är risken stor att det blir polisärende av det hela, det vill säga, polisen knackar på och kräver att du lämnar tillbaka vapnen.

Det är tre saker jag har hört talas om.

Jag har samma problem efter jag inte kan lita på människor, "alla har svikit mig"
Alla psykologer jag har haft har efter en tid tyckt att dom behövde kontakta andra, dock har dom endast vetat 10% av mina problem.

Skulle kunna fått dom så dom bli av med sina jobb dom får inte göra så..

Men lagen säger att brott som kan ge över 2 år så måste dom kontakta polis.

Vad din psykolog gör kan ju ingen utom den personen svara på.
men berätta så mycket du "vågar"
så länge det inte gäller brott så tycker jag nog man kan berätta allt.

Men kom alltid ihåg att det faktiskt är en människa så tänk lite på vad du säger..


Peace.