Citat:
Sertralinet har nog stor påverkan så var det för mig i alla fall och jag hade inte heller några större problem att sätta igång med det. Kände bara någon lätt yrsel /trötthet på ett relativt posetivt sätt nån timme eller två. Det vara bara mysigt att softa ta det lugnt eller ligga i sängen och sova nån timma.
Sen just det att du kanske är sjukskriven ger nog en hel del possessiva effekter. och jag att du har en diagnos nu och vet att oj jag är inte dum i huvudet7vad händer med mig utan jag är faktiskt sjuk och jag vet nu vad det är och kan lära mig hur jag ska hantera det.
jag rekomederar dig nu att ta det jävligt lugnt och inrikta dig på att vila så mycket du kan och stäng av alla måsten och klockor med larm. är du trött så sov hur mycket du vill
Eller ta en extra tupplur på dan. Börja med små långsamma promenader om det känns ok.
Stanna upp och tänk på andningen. Du ska vara lugn ha djup långsam andning och inte hög puls. Detta var svårt för mig i början, allt jag gjorde var tvunget att göras fort. Nu får du göra allt långsamt i stället och dela upp saker. kanske att om man mår bra och känner sig glad. Wow... Gör inte allt med en gång. Diska städa handla mat och hälsa på en kompis samma dag är ingen god ide för dig just nu. Det gäller att hushålla med ditt "orkakapital" gör du för mycket då blir du trött igen. glöm inte att du måste vila nu och allt ska gå ut på det nu. men ändå vara lite aktiv på din nivå. Gör något bra för dig själv varje dag.
Det hjälper sertralin till med, att plocka ner dig när du är för glad och dämpa när du blir låg.
Terapi blev jag erbjuden var fört mycket skeptisk men jag fick mycket goda råd där och att få lyssna på andra i samma situation var den bästa hjälpen. Att veta att det här är en verklig sjukdom var en jättebra hjälp. träning dämpar ångest men du ska träna mycket lite och försiktigt och inte pulshöjande. Men jag tycker att du ska vänta med träning ett par veckor och bara landa nu och hitta dig själv i din nya situation
jag trodde själv att jag var helt frisk i omgångar och ar på väg tillbaka till jobbet
men gick ut på nån konsär utan att dricka något och så. bara tig det lugnt men fick kraftig ångest av allt buller och alla människor så jag blev tvungen att gå ut rakt av. Var trött i flera dagar och höll på att svimma på terapin så läkaren sjukskrev mig två månader till bara rakt av. Det var skitsvårt att själv veta hur man mår. Så ta det bara lugnt nu och lyssna på vad din kropp säger till dig vad du ska göra. Gör roliga saker när du kan och orkar.
Jag rekommenderar dig också att verkningen få dina närmaste anhöriga att satt du är riktigt sjuk. Mina fattade inte när jag sa att jag har utmattningssyndrom. Sjukvårdguiden tog inte. Det var som ok jaha... Sen pratade vi om annat och det var borta.
Be dina anhöriga googla om det. Detta fick min mamma att fatta och läsa på en massa. nästan dag ringde hon och sa att oj jag visste inte att du var så allvarligt sjuk. hon började läsa på en massa och ville komma å hjälpa till.
https://www.youtube.com/watch?v=WJn3IameZhQ
Det är jätteviktigt att din omgivning förstår.
Sen just det att du kanske är sjukskriven ger nog en hel del possessiva effekter. och jag att du har en diagnos nu och vet att oj jag är inte dum i huvudet7vad händer med mig utan jag är faktiskt sjuk och jag vet nu vad det är och kan lära mig hur jag ska hantera det.
jag rekomederar dig nu att ta det jävligt lugnt och inrikta dig på att vila så mycket du kan och stäng av alla måsten och klockor med larm. är du trött så sov hur mycket du vill
Eller ta en extra tupplur på dan. Börja med små långsamma promenader om det känns ok.Stanna upp och tänk på andningen. Du ska vara lugn ha djup långsam andning och inte hög puls. Detta var svårt för mig i början, allt jag gjorde var tvunget att göras fort. Nu får du göra allt långsamt i stället och dela upp saker. kanske att om man mår bra och känner sig glad. Wow... Gör inte allt med en gång. Diska städa handla mat och hälsa på en kompis samma dag är ingen god ide för dig just nu. Det gäller att hushålla med ditt "orkakapital" gör du för mycket då blir du trött igen. glöm inte att du måste vila nu och allt ska gå ut på det nu. men ändå vara lite aktiv på din nivå. Gör något bra för dig själv varje dag.
Det hjälper sertralin till med, att plocka ner dig när du är för glad och dämpa när du blir låg.
Terapi blev jag erbjuden var fört mycket skeptisk men jag fick mycket goda råd där och att få lyssna på andra i samma situation var den bästa hjälpen. Att veta att det här är en verklig sjukdom var en jättebra hjälp. träning dämpar ångest men du ska träna mycket lite och försiktigt och inte pulshöjande. Men jag tycker att du ska vänta med träning ett par veckor och bara landa nu och hitta dig själv i din nya situation

jag trodde själv att jag var helt frisk i omgångar och ar på väg tillbaka till jobbet
men gick ut på nån konsär utan att dricka något och så. bara tig det lugnt men fick kraftig ångest av allt buller och alla människor så jag blev tvungen att gå ut rakt av. Var trött i flera dagar och höll på att svimma på terapin så läkaren sjukskrev mig två månader till bara rakt av. Det var skitsvårt att själv veta hur man mår. Så ta det bara lugnt nu och lyssna på vad din kropp säger till dig vad du ska göra. Gör roliga saker när du kan och orkar.Jag rekommenderar dig också att verkningen få dina närmaste anhöriga att satt du är riktigt sjuk. Mina fattade inte när jag sa att jag har utmattningssyndrom. Sjukvårdguiden tog inte. Det var som ok jaha... Sen pratade vi om annat och det var borta.
Be dina anhöriga googla om det. Detta fick min mamma att fatta och läsa på en massa. nästan dag ringde hon och sa att oj jag visste inte att du var så allvarligt sjuk. hon började läsa på en massa och ville komma å hjälpa till.
https://www.youtube.com/watch?v=WJn3IameZhQ
Det är jätteviktigt att din omgivning förstår.
Stort tack för ditt stöttande inlägg. Det betyder mycket. När man är sjukskriven blir man så ensam i sitt sjukdomstillstånd att det ger jättemycket att bara få höra andra som varit igenom liknande saker.

Jag har gått på Sertralin några månader nu och min ångest är borta, men jag har börjat sova sämre och det känns som att det började när jag sattes in på Sertralin. Det tar längre tid att somna och jag vaknar ofta alltför tidigt, typ fyra-fem på morran ifall jag somnat runt kl 12. Tänkte faktiskt på eget bevåg trappa ut Sertralinet nu och kolla om jag sover bättre utan den men gå tillbaka till Sertralin ifall sömnen förblir densamma. Jag tror inte att ångesten kommer tillbaka, eftersom den försvann i samband med att jag fick min diagnos, att det inte var läkemedlets förtjänst dvs. Någon annan som fått sömnsvårigheter av Sertralin? Läste några inlägg på Familjeliv där folk beskrev att de sov markant sämre efter att ha blivit insatta på Sertralin.