Vad?
1989 försvann det unga svenska paret Urban Höglin och Heidi Paakkonen spårlöst i Nya Zeelands vildmark. I veckan sa den dömde mördaren i en intervju att han är oskyldig.
Hur?
Efter intervjun har nya vittnen börjat dyka upp. En del säger att de sett Heidi i livet tillsammans med en man månader efter den sista säkra observationen den 11 april 1989.
Varför?
Hur kan en brottsbeskrivning som ändrats så kraftigt och tvivelaktiga anonyma vittnen och anklagelser om planterade bevis inte leda till att fallet tas upp igen? Det är julafton för konspirationsteoretiker.
Läs mer
Tidningen Investigates senaste nummer om de nya vittnena.
http://www.investigatemagazine.co.nz...tigate/?p=2385
-------------
Bildtext: Mordgåta Urban Höglin, 23 år, och Heidi Paakkonen, 21 år, åkte på sin drömsemester till Nya Zeeland 1989. Urban hittades mördad och Heidi antogs vara mördad men rykten går om att hon kan vara vid liv. Nu kräver den dömde mördaren en ny rättegång.
----------
Svenskarna Urban Höglin, 23, och Heidi Paakkonen, 21, mördades på sin drömresa till Nya Zeeland 1989.
David Tamihere, då 36, en känd våldtäktsman dömdes till livstid för mordet.
Nu har han släppts och kräver en ny rättegång.
Och tidningar på Nya Zeeland spekulerar i att Heidi fortfarande skulle kunna vara i livet.
Alla mord är vidriga. Men det här var värre än många andra.
Ett ungt svensk kärlekspar åker i väg på sitt livs resa. Spåren slutade i vildmarken på den vackra Coromandelhalvön på Nya Zeeland.
De hade planerat jorden runtresan i över ett år.
På Nya Zeeland köpte de en vit Subaru för att kunna åka omkring fritt.
De skrev regelbundet hem till vännerna och släkten i Storfors i Värmland. Men i april 1989 slutade breven att komma.
Oron började gnaga hos de anhöriga hemma i Sverige och till slut kontaktades polisen på Nya Zeeland.
Men det fanns inga spår efter paret.
”Våldtog båda två”
Utredningen som kallades Operation Stockholm, blev en av de största i landets historia. Man hittade bilen och en del av parets tillhörigheter.
David Tamihere satt redan inne för ett annat brott. Ett vittne kände igen en bild på svenskarnas vita Subaru och berättade för polisen:
– Jag har åkt i den. David Tamihere satt bakom ratten.
David Tamihere blånekade.
Men flera – anonyma – vittnesmål var synnerligen besvärande för den alkolholiserade sexbrottslingen:
– Han har skrutit vitt och brett om morden på svenskarna, hävdade en.
– Han våldtog båda två.
– Han dumpade liken i havet och gav bort Höglins klocka till sin son.
Åklagaren fick snabbt i hop åtalet. Detaljerna i polisens teori var hårresande:
Trots att man inte lyckats hitta Urban Höglins kropp menade polis och åklagare att Tamihere bundit honom mot ett träd i skogen utanför gruvstaden Thames och förgripit sig på sexuellt på honom innan han klubbades ihjäl.
Sen skulle han ha strypt Heidi Pakkonen – efter att först ha våldtagit henne.
Fortsatte neka
David Tamihere fortsatte att neka till allt. Men i december 1990 dömdes han till livstids fängelse.
Fortfarande visste ingen vad som egentligen hänt, eftersom det inte fanns några spår efter Urban Höglin och Heidi Paakkoonen.
Men efter drygt två år, i oktober 1991, var två vildsvinsjägare ute i skogarna i Parakawai, drygt sju mil från Coromandel, där polisen hade fått de sista tipsen om Urban och Heidi.
I en skogsbacke hittade jägarna kvar-levorna av en ung man som visade sig vara Urban Höglin.
Polisen insåg snart att mycket av vad Tamiheres medfångar berättat anonymt inte riktigt stämde. Men de ansåg ändå att de hade gripit rätt man.
Nu presenterade de en ny obehaglig teori:
David Tamihere, som var efterlyst, skulle ha stött på paret en bit från platsen där Urban Höglin hittades.
Han slog sig i slang med dem och fick dem att följa med upp på ett berg för att kolla in en sevärdhet som skulle ligga i närheten av ett ställe som han själv brukade slå upp tältet på.
Slog ihjäl strippa
Vad svenskarna inte visste var att Tamihere var en grov våldsbrottsling, dömd för att ha slagit ihjäl den 23-åriga strippan Mary Barcham, och att han var på rymmen, efterlyst för att ha våldtagit en 62-årig kvinna.
Plötsligt ska han ha kastat sig över Urban Höglin och överöst honom med knivhugg mot bröst och mage, sedan ska han ha släpat ner kroppen från berget och gömt den i ett snår.
Därefter, menade polisen, tvingade han in Heidi Paakkonen i den vita Subarun och körde mot skogen utanför Thames där polisen först trodde att morden hade begåtts.
Och det är kanske inte helt omöjligt. Flera vittnen berättar att de sett honom där tillsammans med en blond håglös kvinna.
Om det nu var David Tamihere de såg.
I veckan berättade en kvinna om att hon blivit överfallen av en man, utklädd till skogvaktare, i samma trakt som Heidi Paakkonen och Urban Höglin försvann. Men det var definitivt inte David Tamihere.
Sågs för tio år sen?
Det har spekulerats vilt om hans eventuella medhjälpare och vad som egentligen hände. Det har talats om ställen där man kan hålla människor gömda i åratal.
Den nyzeeländska tidningen Investigate skriver i sitt senaste nummer om ett vittnesmål som ett par lämnade till polisen för tio år sedan:
Heidi var tillsammans med en mörkhårig man, absolut inte David Tamihere. Hon försökte få på sig en tung ryggsäck. Bärremmarna var nere vid armbågarna och hon verkade mycket stressad. Min frus vän ville hjälpa henne då mannen fräste ”rör henne inte”. Han fortsatte att gå och sa åt henne att följa med. Hon verkade livrädd, stirrade ut mot buskarna som om hon väntade på att få syn på någonting.
Tidningen gör ett stort nummer av vittnesmålet och går så långt att de har rubriken ”Lever Heidi fortfarande?” på förstasidan.
Heidi Paakkonens kropp hittades aldrig.
Tamihere försökte gång på gång få resning. Men förgäves. För två år sen fick han sin första permission.
I november 2010 blev han villkorligt frigiven och den här veckan gav han sin första intervju i nyzeeländska Metro Magazine.
Han anklagar polisen för att ha förfalskat bevis, och tubbat hans medfångar att vittna falskt, vilket vissa också medger att de har gjort. Och naturligtvis – han bedyrar sin oskuld:
– Ge mig en ny rättegång.
– Jag vill ha ersättning för alla år, men framför allt vill jag ha rättvisa.
Han säger till tidningen att han har mycket att ångra i livet. Men inte morden på Urban Höglin och Heidi Paakkonen.
– Jag förstår hur familjerna känner sig, men jag hade inget med det där att göra.
Han hävdar att domstolen var emot honom lika mycket som polisen:
– Jesus själv hade kunnat komma in i rättsalen och sagt: ”den här mannen har inte gjort det.” Det hade inte hjälpt.