2008-02-04, 04:03
#1
Substans: LSD
Dos: En sockerbit
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 83
Längd: 195 cm
Närvarande: Meskalin, Batman, Whiskey och Jag (Brajja)
Tid: Ca 10 timmar
The whole story
Det började med att jag och mina polare bestämt oss för att vi skulle käka syra en helg. Vi hade sett till så vi inte hade något att göra dagarna som följde trippen och vi var ganska lugna.
Nu var det så att två veckor innan så rökte jag hasch. Det var hur skönt som helst i en timma, sen så fick jag ett ångestanfall. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag har alltid nojjat när det gäller mitt hjärta, att jag har svagt hjärta osv, pga dåliga matvanor och för mycket datorspelande. Så jag trodde att jag höll på att få en hjärtattack och att jag skulle dö den kvällen. Jag åkte in till akuten och snackade med läkaren som gjorde prover, och allt visade sig att jag mådde prima, bara en ångestattack. I alla fall så gick jag runt och tänkte på det ända fram tills vi skulle ta LSD. Det låg och gnagde i min skalle; tänk om jag snetrippar? Tänk om hjärtat lägger av?
Vid 18 snåret så tar vi våra sockerbitar och låter dom smälta. Vi har alla tilldelats häften som vi kan skriva i när vi vill, för att rapportera om hur trippen är, eller om vi får panik. Töntig och rädd som jag är, så skriver jag för fullt i mitt häfte. Jag intalar mig själv att det bara är min hjärna som lurar mig och att det är drogerna som gör att min kropp känner sig som den gör.
Vi sitter vid matbordet och softar, jag lugnar ner mig själv och skriver på. Sedan sätter vi oss i vardagsrummet och spelar monopol, vilket höll i ca 10 min, sen lade vi av.
Vi sätter oss i soffan och röker och inväntar trippen. Den som först känner av syrat är Batman, som börjar fnissa och är allmänt lullig. Han bryter den heligaste regeln och lämnar sin mobil på, och plötsligt så ringer hans flickvän. Han flyger iväg och pratar i telefon medans Whiskey, Meskalin och jag surar över att han så taskigt förrått oss. Vid det här laget har det kickat in för alla, och jag börjar hamna i helt sjuka tankebanor. Whiskey sticker iväg till mattan och dyker med snorkel och simfenor. Han säger åt mig att följa efter, och dum som jag är så drar jag till mattan också. Vid det här laget så har ”chaffören” i mitt huvud fortf lite koll på grejer, så jag testar om jag kan tänka mig att jag blir något, och se om jag verkligen blir det jag tänker på. Jag ställer mig på alla fyra, vid mattan och tänker mig att jag är en katt. Plötsligt så får jag grå päls på armarna, men händerna förvandlas inte till tassar. Jag skriker till dom andra att jag blivit en katt och är överlycklig. Dom andra skrattar åt mig när jag börjar vicka på röven som en kissemiss. Jag känner mig jävligt feminin och kattigt och jag tror att jag hade en svans.
Jag har hela tiden tanken i huvudet att jag ska få en hjärtattack och det förändrar hur jag ser på saker totalt. Meskalin ser hela tiden tjock ut i mina ögon, Whiskey ser ut som ett litet fan (liten jävel med typ en pitchfork) och Batman ser ut som en tjock tönt som heter Hans eller liknande. I bakgrunden spelas förjävlig psytrance som fuckar upp min skalle ännu mer. Plötsligt börjar jag se ådror som pumpar på tapeterna, och direkt leds mina tankar till mitt hjärta. Jag börjar andas djupare och får riktig panik, men jag lyckas tillslut vifta bort paniken.
Jag smyger över till den ack så omtalade toaletten där Batman sett ljuset och typ blivit messias. Badkaret är halvfullt/halvtomt på vatten och jag sätter ner händerna i vattnet för att se vad som händer. Plötsligt blir mina händer kolossala och jag får totalpanik och viftar bort hallisen. Jag går tillbaka till vardagsrummet där Batman nu sitter med en dippskål. Han kladdar dippen i ansiktet och jag tror han är en indian. Jag smakar på dippen, som smakar skithåla och sandpapper. Jag blir sjukt förvånad över att mitt smaksinne blivit så förstört, men skrattar bort det.
Såhär håller det på ett tag, tills klockan blir ca 4 på morgonen. Dom andra börjar ”landa”, och jag får panik eftersom jag är helt uppe i trippen fortf. Jag försöker beskriva mitt liv och kommer bara fram till att mitt liv är en tom ryggsäck full med skit. Vilket är helt ologiskt, men det var logiskt just då. Jag ser mig själv som en bajskorv i en rondell och vill få en panikattack tills jag svimmar och spyr. Mina tankar gick i väldigt destruktiva banor och allt kändes totalt hopplöst. Inte en enda gång under trippen har jag mått bra på riktigt. Visst har jag skrattat och sett roliga saker, men jag har varit nojjig hela tiden, vilket har sabbat mycket. Varje gång jag sett saker, så har jag antingen blivit as glad, eller fått total panik och bara velat ta mig därifrån.
Tyvärr besitter jag inte skillsen att beskriva så jävla ingående, men Whiskey och Meskalin sitter på lite anteckningar som jag skrivit ner under trippen, vilka jag kommer att föra in i denna text så fort dom skickat över dem.
Mitt ”betyg”
Det var en förbannat intressant upplevelse, och jag känner att mina värderingar har ändrats en hel del. Jag skulle gärna vilja testa det igen, men då måste jag komma till rätta med min hjärna, min panikångest. Den förstörde verkligen mycket, men jag lyckades ändå få något bra ut ur det. Jag vill tacka Whiskey, Meskalin och Batman för att ni var med mig när detta hände, och för att ni stöttade mig när jag började få panik. Det känns jävligt skönt att ha er som stöd.
Åter igen så ber jag om ursäkt om jag varit bristande med detaljer/skrivit som en treåring. Det finns saker som jag missat, det vet jag, men jag fyller glädjeligen in mer i storyn när jag kommit på vad det är.
Jag kommer att fylla i med mina anteckningar sen, som jag anser beskriver min tripp något otroligt detaljerat.
Tack för att ni orkade läsa igenom skiten.
Dos: En sockerbit
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 83
Längd: 195 cm
Närvarande: Meskalin, Batman, Whiskey och Jag (Brajja)
Tid: Ca 10 timmar
The whole story
Det började med att jag och mina polare bestämt oss för att vi skulle käka syra en helg. Vi hade sett till så vi inte hade något att göra dagarna som följde trippen och vi var ganska lugna.
Nu var det så att två veckor innan så rökte jag hasch. Det var hur skönt som helst i en timma, sen så fick jag ett ångestanfall. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag har alltid nojjat när det gäller mitt hjärta, att jag har svagt hjärta osv, pga dåliga matvanor och för mycket datorspelande. Så jag trodde att jag höll på att få en hjärtattack och att jag skulle dö den kvällen. Jag åkte in till akuten och snackade med läkaren som gjorde prover, och allt visade sig att jag mådde prima, bara en ångestattack. I alla fall så gick jag runt och tänkte på det ända fram tills vi skulle ta LSD. Det låg och gnagde i min skalle; tänk om jag snetrippar? Tänk om hjärtat lägger av?
Vid 18 snåret så tar vi våra sockerbitar och låter dom smälta. Vi har alla tilldelats häften som vi kan skriva i när vi vill, för att rapportera om hur trippen är, eller om vi får panik. Töntig och rädd som jag är, så skriver jag för fullt i mitt häfte. Jag intalar mig själv att det bara är min hjärna som lurar mig och att det är drogerna som gör att min kropp känner sig som den gör.
Vi sitter vid matbordet och softar, jag lugnar ner mig själv och skriver på. Sedan sätter vi oss i vardagsrummet och spelar monopol, vilket höll i ca 10 min, sen lade vi av.
Vi sätter oss i soffan och röker och inväntar trippen. Den som först känner av syrat är Batman, som börjar fnissa och är allmänt lullig. Han bryter den heligaste regeln och lämnar sin mobil på, och plötsligt så ringer hans flickvän. Han flyger iväg och pratar i telefon medans Whiskey, Meskalin och jag surar över att han så taskigt förrått oss. Vid det här laget har det kickat in för alla, och jag börjar hamna i helt sjuka tankebanor. Whiskey sticker iväg till mattan och dyker med snorkel och simfenor. Han säger åt mig att följa efter, och dum som jag är så drar jag till mattan också. Vid det här laget så har ”chaffören” i mitt huvud fortf lite koll på grejer, så jag testar om jag kan tänka mig att jag blir något, och se om jag verkligen blir det jag tänker på. Jag ställer mig på alla fyra, vid mattan och tänker mig att jag är en katt. Plötsligt så får jag grå päls på armarna, men händerna förvandlas inte till tassar. Jag skriker till dom andra att jag blivit en katt och är överlycklig. Dom andra skrattar åt mig när jag börjar vicka på röven som en kissemiss. Jag känner mig jävligt feminin och kattigt och jag tror att jag hade en svans.
Jag har hela tiden tanken i huvudet att jag ska få en hjärtattack och det förändrar hur jag ser på saker totalt. Meskalin ser hela tiden tjock ut i mina ögon, Whiskey ser ut som ett litet fan (liten jävel med typ en pitchfork) och Batman ser ut som en tjock tönt som heter Hans eller liknande. I bakgrunden spelas förjävlig psytrance som fuckar upp min skalle ännu mer. Plötsligt börjar jag se ådror som pumpar på tapeterna, och direkt leds mina tankar till mitt hjärta. Jag börjar andas djupare och får riktig panik, men jag lyckas tillslut vifta bort paniken.
Jag smyger över till den ack så omtalade toaletten där Batman sett ljuset och typ blivit messias. Badkaret är halvfullt/halvtomt på vatten och jag sätter ner händerna i vattnet för att se vad som händer. Plötsligt blir mina händer kolossala och jag får totalpanik och viftar bort hallisen. Jag går tillbaka till vardagsrummet där Batman nu sitter med en dippskål. Han kladdar dippen i ansiktet och jag tror han är en indian. Jag smakar på dippen, som smakar skithåla och sandpapper. Jag blir sjukt förvånad över att mitt smaksinne blivit så förstört, men skrattar bort det.
Såhär håller det på ett tag, tills klockan blir ca 4 på morgonen. Dom andra börjar ”landa”, och jag får panik eftersom jag är helt uppe i trippen fortf. Jag försöker beskriva mitt liv och kommer bara fram till att mitt liv är en tom ryggsäck full med skit. Vilket är helt ologiskt, men det var logiskt just då. Jag ser mig själv som en bajskorv i en rondell och vill få en panikattack tills jag svimmar och spyr. Mina tankar gick i väldigt destruktiva banor och allt kändes totalt hopplöst. Inte en enda gång under trippen har jag mått bra på riktigt. Visst har jag skrattat och sett roliga saker, men jag har varit nojjig hela tiden, vilket har sabbat mycket. Varje gång jag sett saker, så har jag antingen blivit as glad, eller fått total panik och bara velat ta mig därifrån.
Tyvärr besitter jag inte skillsen att beskriva så jävla ingående, men Whiskey och Meskalin sitter på lite anteckningar som jag skrivit ner under trippen, vilka jag kommer att föra in i denna text så fort dom skickat över dem.
Mitt ”betyg”
Det var en förbannat intressant upplevelse, och jag känner att mina värderingar har ändrats en hel del. Jag skulle gärna vilja testa det igen, men då måste jag komma till rätta med min hjärna, min panikångest. Den förstörde verkligen mycket, men jag lyckades ändå få något bra ut ur det. Jag vill tacka Whiskey, Meskalin och Batman för att ni var med mig när detta hände, och för att ni stöttade mig när jag började få panik. Det känns jävligt skönt att ha er som stöd.
Åter igen så ber jag om ursäkt om jag varit bristande med detaljer/skrivit som en treåring. Det finns saker som jag missat, det vet jag, men jag fyller glädjeligen in mer i storyn när jag kommit på vad det är.
Jag kommer att fylla i med mina anteckningar sen, som jag anser beskriver min tripp något otroligt detaljerat.
Tack för att ni orkade läsa igenom skiten.
