2008-02-02, 17:10
#1
Då min kompis vill vara anonym över FB så sa jag att jag kunde lägga upp den åt honom.
Kön: Man
Ålder: 19
Vikt: ~70kg
Substans och mängd: 30-35mg 4-HO-MET
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol
----------------------------------------------------------------
(Namnen i tripprapporten är påhittade)
250mg 4-HO-MET, inhandlades. Först var jag lite osäker på om det verkligen skulle hinna fram tills fredagen då jag beställt det så sent som på onsdagen. Men fredagen kom och när jag kom hem så låg där en fin AVI. Vi var 5 stycken trippsugna personer, jag själv och mina vänner, Linus, Patrik, Hanna och Sara. Vi hade alla bestämt oss för att inta denna substans i en närliggande lokal, som förhoppningsvis skulle stå tom.
Vid klockan 18.27 begav jag mig hemifrån, med hjälp av kollektivtrafiken kunde jag både ta mig till det närliggande postkontoret för att hämta mitt paket och sedan åka vidare till lokalen där trippen skulle äga rum. Väl vid lokalen så var alla samlade, nu skulle bara jag och Linus åka för att inhandla lite cannabis som vi hade planerat att röka vid afterglowen. Efter lite krångel så kom Linus och jag tillbaka med ca. 4gram cannabis. Klockan hade börjat närma sig nio och vi tyckte alla att det var hög tid att starta trippen!
21:05
Vi tar alla fram varsitt glas, Linus och Patrik som hade trippat på samma substans en vecka tidigare var glada i hågen och var inte sena med att tömma sina 25mg påsar, Hanna och Sara fick dela på en 25mg påse, själv hade min beställning kommit i 50mg påsar så nu var det ögonmått som gällde, men en dos runt 30-35mg är att gissa på. Ner i muggen med vatten, för att sedan sluka det hela. Alla var överens om att det inte var en behaglig smak, men inte allt för farlig. I samma veva sattes även en nybränd platta med shpongle på.
21:15
Känner spänningar bakom ögonen och i käkarna, och helt plötsligt, när vi alla sitter samlade runt ett bord börjar jag skratta, helt hysteriskt, går knappt att sluta. Händerna börjar kännas lätta, och motoriken är lite skev, känner mig varm i hela kroppen och går mest runt och ler, alla andra börjar även de få känningar nu.
21:25
Nu börjar det verkligen slå på! Runt alla konturer har det börjat lysa grönt och rött, och det ser ut som om man går runt med 3D-glasögon. Känner att kroppen fylls av eufori, allt känns blött på något sätt, kände mig svettig. Väggarna började andas och gunga i takt till musiken, musiken lät perfekt och mönster började uppkomma, jag gick fortfarande runt och skrattade åt allt och alla, och snart började de andra också att skratta. Jag bestämmer mig att för att gå en liten runda upp för trappan till övervåningen, trappan var helt sne kändes det som, det var som att gå i lustiga huset. Det hela slutade med att jag fick krypa upp på alla fyra.
21:35
Trippen börjar bli mer och mer intensiv, vi sitter alla och lyssnar på musiken i ett mörkt rum, och ibland får vi ut oss ett par få ord i stil med, ”Det är typ… ahh” ”Men ibland så…” ”KOLLA!” och dylikt, efter en stund stället jag mig upp och började utforska huset, som var som en helt ny värld. Jag kände mig upplöst på något sätt, huvudet kändes lätt och kroppen varm, musiken var underbar. Jag gick upp för trappan, trappan kändes mjuk, och den svajade lite skönt. Väl där uppe fanns två stycken konferens rum, jag valde att inte gå in i något av dem, då de var helt mörka och det luktade viktigt, så jag bestämde mig för att endast blicka in i rummen. Plötsligt såg jag fullt av ögon som kollade på mig, och överallt hörde jag små viskningar, de viskade mitt namn. Jag blev litet rädd och bestämde mig för att gå ner och se vad de andra hade för sig, väl där nere hade Patrik, Hanna och Sara satt sig i en uppblåsbar liten båt, Linus låg i soffan.
21:??
Någonstans här tappar jag tidsuppfattningen, jag lägger mig i soffan, säger till Linus att detta var ju helt sjukt, han håller med, vi försöker förklara hur vi känner oss men det sluta mest i skrattande. Själv kände jag mig upplöst, min kropp kändes mer som en låneplats för mig, där jag kunde bo undertiden jag var här. Jag låg och klurade på någon bra fras som kunde beskriva tillståndet, och kom då att tänka på en Shpongle låt, där dem säger ”Life is a preparation för a transition to another dimension” . Exakt sådär kände jag mig nu! Jag låg i soffan och blickade upp, färgerna från gatlamporna skiftade och allt kändes som ett dataspel, ungefär samma känsla som över GTA spelen. Jag låg och mös, och stuvade ner huvudet i ett gäng kuddar, när jag blundade såg jag virvlar av blommor som snurrade. Allt kändes underbart, jag satte mig snart upp och kollade på väggarna, olika täcken och mönster liksom rann ner för den, åkte längs med golvet och bort till mig. Jag bestämde mig för att låta mönstren sluka mig, och känslan var underbar, det kändes verkligen som om jag var i ett helt annat universum. Färgerna skiftade, allt kändes som ett dataspel som jag direkt kopplade till Miami eller någon annan amerikansk stad med palmer, det mesta var lila och gult. Alla personer känns endast som medvetanden som svävar runt i tripprymden.
22:??
Trippen är nu mycket intensiv, i den uppblåsbara båten sitter fortfarande Patrik, Hanna och Sara. Patrik gormar och gastar; ”VI MÅÅÅSTE RULLA EN JOOOLLEEE!!”. Jag är inte alls sugen på detta och lägger mig ner och lyssnar till de underbara Shpongle tonerna samtidigt som lampan gungar fram och tillbaka och skiftar färg, mönstren finns överallt och kunde icke betraktas som bristvara. Alla färger lyste mycket starkt och saker började smälta ihop, jag kände mig fast i en annan tidsrymd. Jag försökte kommunicera med de andra, vi sa att det kändes ytterst skumt, och någon frågade om vi nånsin kommer bli normala, Patrik försäkrade oss andra att det snart är över och sa åt oss att njuta av trippen.
22:??
Jag öppnar ögonen, och allt går supersnabbt, plötsligt är Patrik jämte mig, och helt plötsligt är han i andra sidan rummet, alla personer susar runt mig, och allt de lämnar efter sig är en grön-röd svans som hänger kvar i luften, jag försöker ta kontakt med någon utav dem och får snart kontakt med Sara, vi kommer överens om att det känns som allt upprepas, som om vi är fast i tiden eller dylikt, jag frågar Linus om det ska vara såhär, och han nickar lite med ett brett leende. Jag lägger mig ner blundar igen, för att öppna ögonen ett kort ögonblick därefter, jämte mig sitter Patrik och Linus, i dörröppningen går Sara och Hanna förbi, det är dem två systrarna får jag för mig, jag tror att jag befinner mig i en film, och bestämmer mig för att gå på upptäcksfärd, men jag måste akta mig för de två systrarna! Jag smyger upp för trappan, och bestämmer mig för att gå in i ett utav de mörka konferens rummen, fönstren vajar och överallt ser jag skuggor som springer förbi, jag hör hur det börjar klampa i trappan och jag skyndar att gömma mig, jag hör hur de andra trippande försöker ropa lite på mig, plötsligt kommer alla in i rummet, och med dem infinner sig en känsla av ett viktigt möte, och det var det sannerligen. Alla satte sig i varsin stol, och Patrik tog upp dagens stora fråga, ”Mina vännner! Vi måste rulla en jolle!”
Jag satt nervöst och väntade på vad beslutet skulle bli, men spänningen avbröts då Linus gjorde sig bemärkt i ett hörn, han låg i fosterställning och fnissade litet.
Härifrån minns jag inte mycket, allt var som av en annan värld, och mönster och fraktaler överallt, saker smälte ihop, och stolarna kändes levande. Jag sitter nu i en soffa i ett mörkt rum, jag sitter här med Linus, utanför hör jag hur Patrik, Sara och Hanna pratar om att det är dags för bastun. Men jag orkar inte resa mig, vill bara se mönstrena och de gungande möblerna.
23:??
Jag börjar minnas lite, och vi sitter alla i sofforna, en vild diskussion pågår om hur det känns, jag bidrar till diskussionen med ”Deäet käans heelt CP”. Man talde mycket osammanhängande, och det var svårt att uppfatta vad de andra försökte säga. Sara och Hanna beslöt sig för att ringa någon för att se ifall det fortfarande gick att få tag på någon utanför trippvärlden, Patrik sa att detta inte var någon smart idé, men Sara och Hanna ringde ändå. Jag och Linus låg och gormade lite åt varandra, det kändes helt rätt just då, och jag förstod precis vad han menade även om gormandet endast bestod av ”AoohhHH GRAhhHH”
Kön: Man
Ålder: 19
Vikt: ~70kg
Substans och mängd: 30-35mg 4-HO-MET
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol
----------------------------------------------------------------
(Namnen i tripprapporten är påhittade)
250mg 4-HO-MET, inhandlades. Först var jag lite osäker på om det verkligen skulle hinna fram tills fredagen då jag beställt det så sent som på onsdagen. Men fredagen kom och när jag kom hem så låg där en fin AVI. Vi var 5 stycken trippsugna personer, jag själv och mina vänner, Linus, Patrik, Hanna och Sara. Vi hade alla bestämt oss för att inta denna substans i en närliggande lokal, som förhoppningsvis skulle stå tom.
Vid klockan 18.27 begav jag mig hemifrån, med hjälp av kollektivtrafiken kunde jag både ta mig till det närliggande postkontoret för att hämta mitt paket och sedan åka vidare till lokalen där trippen skulle äga rum. Väl vid lokalen så var alla samlade, nu skulle bara jag och Linus åka för att inhandla lite cannabis som vi hade planerat att röka vid afterglowen. Efter lite krångel så kom Linus och jag tillbaka med ca. 4gram cannabis. Klockan hade börjat närma sig nio och vi tyckte alla att det var hög tid att starta trippen!
21:05
Vi tar alla fram varsitt glas, Linus och Patrik som hade trippat på samma substans en vecka tidigare var glada i hågen och var inte sena med att tömma sina 25mg påsar, Hanna och Sara fick dela på en 25mg påse, själv hade min beställning kommit i 50mg påsar så nu var det ögonmått som gällde, men en dos runt 30-35mg är att gissa på. Ner i muggen med vatten, för att sedan sluka det hela. Alla var överens om att det inte var en behaglig smak, men inte allt för farlig. I samma veva sattes även en nybränd platta med shpongle på.
21:15
Känner spänningar bakom ögonen och i käkarna, och helt plötsligt, när vi alla sitter samlade runt ett bord börjar jag skratta, helt hysteriskt, går knappt att sluta. Händerna börjar kännas lätta, och motoriken är lite skev, känner mig varm i hela kroppen och går mest runt och ler, alla andra börjar även de få känningar nu.
21:25
Nu börjar det verkligen slå på! Runt alla konturer har det börjat lysa grönt och rött, och det ser ut som om man går runt med 3D-glasögon. Känner att kroppen fylls av eufori, allt känns blött på något sätt, kände mig svettig. Väggarna började andas och gunga i takt till musiken, musiken lät perfekt och mönster började uppkomma, jag gick fortfarande runt och skrattade åt allt och alla, och snart började de andra också att skratta. Jag bestämmer mig att för att gå en liten runda upp för trappan till övervåningen, trappan var helt sne kändes det som, det var som att gå i lustiga huset. Det hela slutade med att jag fick krypa upp på alla fyra.
21:35
Trippen börjar bli mer och mer intensiv, vi sitter alla och lyssnar på musiken i ett mörkt rum, och ibland får vi ut oss ett par få ord i stil med, ”Det är typ… ahh” ”Men ibland så…” ”KOLLA!” och dylikt, efter en stund stället jag mig upp och började utforska huset, som var som en helt ny värld. Jag kände mig upplöst på något sätt, huvudet kändes lätt och kroppen varm, musiken var underbar. Jag gick upp för trappan, trappan kändes mjuk, och den svajade lite skönt. Väl där uppe fanns två stycken konferens rum, jag valde att inte gå in i något av dem, då de var helt mörka och det luktade viktigt, så jag bestämde mig för att endast blicka in i rummen. Plötsligt såg jag fullt av ögon som kollade på mig, och överallt hörde jag små viskningar, de viskade mitt namn. Jag blev litet rädd och bestämde mig för att gå ner och se vad de andra hade för sig, väl där nere hade Patrik, Hanna och Sara satt sig i en uppblåsbar liten båt, Linus låg i soffan.
21:??
Någonstans här tappar jag tidsuppfattningen, jag lägger mig i soffan, säger till Linus att detta var ju helt sjukt, han håller med, vi försöker förklara hur vi känner oss men det sluta mest i skrattande. Själv kände jag mig upplöst, min kropp kändes mer som en låneplats för mig, där jag kunde bo undertiden jag var här. Jag låg och klurade på någon bra fras som kunde beskriva tillståndet, och kom då att tänka på en Shpongle låt, där dem säger ”Life is a preparation för a transition to another dimension” . Exakt sådär kände jag mig nu! Jag låg i soffan och blickade upp, färgerna från gatlamporna skiftade och allt kändes som ett dataspel, ungefär samma känsla som över GTA spelen. Jag låg och mös, och stuvade ner huvudet i ett gäng kuddar, när jag blundade såg jag virvlar av blommor som snurrade. Allt kändes underbart, jag satte mig snart upp och kollade på väggarna, olika täcken och mönster liksom rann ner för den, åkte längs med golvet och bort till mig. Jag bestämde mig för att låta mönstren sluka mig, och känslan var underbar, det kändes verkligen som om jag var i ett helt annat universum. Färgerna skiftade, allt kändes som ett dataspel som jag direkt kopplade till Miami eller någon annan amerikansk stad med palmer, det mesta var lila och gult. Alla personer känns endast som medvetanden som svävar runt i tripprymden.
22:??
Trippen är nu mycket intensiv, i den uppblåsbara båten sitter fortfarande Patrik, Hanna och Sara. Patrik gormar och gastar; ”VI MÅÅÅSTE RULLA EN JOOOLLEEE!!”. Jag är inte alls sugen på detta och lägger mig ner och lyssnar till de underbara Shpongle tonerna samtidigt som lampan gungar fram och tillbaka och skiftar färg, mönstren finns överallt och kunde icke betraktas som bristvara. Alla färger lyste mycket starkt och saker började smälta ihop, jag kände mig fast i en annan tidsrymd. Jag försökte kommunicera med de andra, vi sa att det kändes ytterst skumt, och någon frågade om vi nånsin kommer bli normala, Patrik försäkrade oss andra att det snart är över och sa åt oss att njuta av trippen.
22:??
Jag öppnar ögonen, och allt går supersnabbt, plötsligt är Patrik jämte mig, och helt plötsligt är han i andra sidan rummet, alla personer susar runt mig, och allt de lämnar efter sig är en grön-röd svans som hänger kvar i luften, jag försöker ta kontakt med någon utav dem och får snart kontakt med Sara, vi kommer överens om att det känns som allt upprepas, som om vi är fast i tiden eller dylikt, jag frågar Linus om det ska vara såhär, och han nickar lite med ett brett leende. Jag lägger mig ner blundar igen, för att öppna ögonen ett kort ögonblick därefter, jämte mig sitter Patrik och Linus, i dörröppningen går Sara och Hanna förbi, det är dem två systrarna får jag för mig, jag tror att jag befinner mig i en film, och bestämmer mig för att gå på upptäcksfärd, men jag måste akta mig för de två systrarna! Jag smyger upp för trappan, och bestämmer mig för att gå in i ett utav de mörka konferens rummen, fönstren vajar och överallt ser jag skuggor som springer förbi, jag hör hur det börjar klampa i trappan och jag skyndar att gömma mig, jag hör hur de andra trippande försöker ropa lite på mig, plötsligt kommer alla in i rummet, och med dem infinner sig en känsla av ett viktigt möte, och det var det sannerligen. Alla satte sig i varsin stol, och Patrik tog upp dagens stora fråga, ”Mina vännner! Vi måste rulla en jolle!”
Jag satt nervöst och väntade på vad beslutet skulle bli, men spänningen avbröts då Linus gjorde sig bemärkt i ett hörn, han låg i fosterställning och fnissade litet.
Härifrån minns jag inte mycket, allt var som av en annan värld, och mönster och fraktaler överallt, saker smälte ihop, och stolarna kändes levande. Jag sitter nu i en soffa i ett mörkt rum, jag sitter här med Linus, utanför hör jag hur Patrik, Sara och Hanna pratar om att det är dags för bastun. Men jag orkar inte resa mig, vill bara se mönstrena och de gungande möblerna.
23:??
Jag börjar minnas lite, och vi sitter alla i sofforna, en vild diskussion pågår om hur det känns, jag bidrar till diskussionen med ”Deäet käans heelt CP”. Man talde mycket osammanhängande, och det var svårt att uppfatta vad de andra försökte säga. Sara och Hanna beslöt sig för att ringa någon för att se ifall det fortfarande gick att få tag på någon utanför trippvärlden, Patrik sa att detta inte var någon smart idé, men Sara och Hanna ringde ändå. Jag och Linus låg och gormade lite åt varandra, det kändes helt rätt just då, och jag förstod precis vad han menade även om gormandet endast bestod av ”AoohhHH GRAhhHH”
4/5
4.3/5
