Göta Kanal 3

Vad 60-talarna tycker får stå för dom. Själv så tänker jag trolla den så kallade goda smaken genom att förbättra statistiken.

Ser fram emot vill jag inte påstå, men jag är lite nyfiken på den. Jag skulle dock aldrig tänka mig att betala för att se den.

f.n. femma på veckans SF publiktopplista


Jag misstänker att målgruppen är fyrtitalisterna?

Vem gillar "Göta Kanal" ö.h.t.? Orginalfilmen måste vara bland det mest pinsamma som producerats någonsin! Jag var i lågstadietåldern i mitten av 80-talet när jag såg orginalet, vill minnas att jag tyckte den var rolig då. Men det kanske är lågstadieelever som är målgruppen? Eller folk med förnamn som Melissa, Mary, Bonny, Ronny och Rosita. Eller möjligen folk som har en fetish och ABSOLUT MÅSTE höra Loffe Carlsson säga; "höh, höh va' mulligt hörru'", för tusende gången.

Edit: Jag misstänker också att många av Tomas Ledins hardcore fans kommer att se den.

Att denna var bättre än tvåan gör den ändå inte bra.

Vilken skit, och Loffe är otroligt oinspirerande i filmen. Endast Härenstam är sevärd, som alltid. Eric Ericsson är alltid jobbig att se på, som sig bör. Varför måste Eva Röse snusa i alla hennes filmer?

Vilken bump, men jag MÅSTE hålla med i allt du skriver.

Redan efter 10 min tänkte jag stänga av tackvare Loffes oinspirerade repliker.

3:an är nog i särklass den sämsta film jag sett.

Jag såg den igår och den var väll hyffsad Handlingen var kass men Janne var lika rolig som vanligt.
Men är det någon som vet villken båt kronofogden kör?

Hyffsad!? Åå herregud jag mår psykiskt dåligt när jag tänker på hur fruktansvärt dålig den här filmen var.

Varför såg jag den är frågan jag ställer mig om och om nu... VARFÖR?!

Att göra en uppföljare på en svensk film är nästan alltid lika med ett kulturellt mord på sin föregångare, så varför skulle detta vara ett undantag?
Tvåan var riktigt usel och utan ett ens sett 3:an så kan jag nog garantera att det är ett riktigt bottennapp.

Njaee.. tvåan är faktiskt sämre.. Trodde inte detta skulle vara fallet.. tankade ner 3:an idag och lyckades se igenom hela filmen..

Största anledningen till att den var bättre var att de försökte på en någorlunda ny touch.. vi slapp samma race en gång till...

Att den var bättre än tvåan säger iofs inte så mycket

Dödsruna över Göta Kanal-filmerna

Återupptar en gammal tråd (förlåt) med anledning av att filmen visade som julmatiné på Bonnier-kanalen igår kväll.

Göta Kanal (eller vem drog ur proppen) hör väl till den kategorin svenska 80-tals filmer (med Sällskapsresan eller Jönssonligan som konkurrenter) som man allra mest förknippar med hur, framförallt, svenskar och den svenska kulturen har gestaltats på film enda sedan våra putslustiga, småkorkade, lata toffelhjältar Åsa-Nisse, Kronblom, Lilla Fridolf m.fl. presenterade sig i svensk populärkultur. Våra karaktärer i dessa filmer markeras ofta med att de är lite småtöntiga, hårt kämpande, lätt blåögda fummelhjältar som bara ett masochistiskt folk kan tänka sig att ha roligt åt och skratta till. Samt givetvis också att återbetala förtroendet med att se filmerna på bio. För publiken tycks det vara sekundärt om huruvida filmen är bra eller inte, vilket den sällan har varit och det är svårt att tänka sig ett större magplask än "Sällskapsresornas" uppföljare.

När Göta Kanal (eller vem drog ur proppen) kom ut på bio första gången var det ett helt smörgåsbord med gestalter som man på något sätt kunde relatera till som svensk, utöver den fumlige Grönköpingsbon. Visst hade vi ett par inslag som pekade åt det hållet i stil med den alltid like fåordige och olycksförföljda kanotisten (Svante Grundberg), samt konstapel Klangs återfödelse (Peter Harrysson). Men vi kände även igen oss i den övernitige myndighetspersonen från Kronofogden (Härenstam), den mammatame "Carina"-sekonden Stig-Ossian Eriksson, den promiskuösa batikhäxan på grekfesten (Mona Seidlitz, V.I.F). Man hade även stor bevändhet med legendariska namn som Georg Rydeberg företrädande den stränga paragrafryttaren till kanalvakt och givetvis den alltid lika neurose tidsoptimisten (Per Oscarsson).

Bakom skenet av alla dessa svenska karaktärer vilar dessutom den igenkänningsbara konflikten mellan det genuina, lilla skeppsvarvet, "Anderssons varv", som kämpar för sin överlevnad mot det å andra sidan större, mer framgångsrika och PR-mässiga "Uniship" som lever på "tröjor och dekaler". Från deras håll radar vi alla upp alla existenser som vi på något sätt lyckas identifiera och veta vilka de är. Där har vi den snorkiga östermalmsdamen Rut (Yvonne Lombard), den känslokalla karriärskvinnan givet adresserad till "Oberg från Beck", Marie Göranzon samt pengaräknande Lars Amble, hövdingen för "Uniship". Den senares utspel om MBL i en minnesvärd replik till Sune Mangs, betonar det dåtida svenska 80-talet med sina konflikter på arbetsmarknaden och kontroversen om den från Socialdemokraterna etablerade MBL-lagen, några år dessförinnan. Det är inte svårt att förstå varför "Göta Kanal" blev stor eftersom det innehåller så mycket som var så aktuellt under ett tecken av igenkänningshumor och gräddan av Sveriges dåvarande och nuvarande skådespelarelit.

2010/2010 kan vi se den tredje uppföljaren av denna, typiska medelklass klassiker, och efter den andra filmen, som man lika gärna kan glömma, måste man ställa sig frågan vad det var som hände egentligen. Bortsett från att man har tagit till nya grepp som exempelvis att skippa tävlingsmomentet och gjort det till någon svensk Indiana Jones-variant ("Kanalkungens hemlighet"), samt att det innehåller många vackra fotografier från främst det bildsköna Skaraborg och inte minst från Sveriges andra huvudstad, Karlsborg, och dess ljuvliga regementsområde där gammalt möter nytt, så lyckas man inte riktigt nå ända fram till vad som gjorde den första filmen sevärd. Hans Iverberg har någonstans tappat bort, eller lämnat hemma, sin forna förståelse för vad som gör film bra och har under de två senaste filmerna förändrat konceptet till en mer lättsam familjeunderhållning med låg budget och med minimal inspelningstid. Syftet tycks vara att utan hjärta kränga en film som med säkerhet genererar lite extra stålar över julhelgen.

När sedan spöket till hjärnan av hela Göta Kanal-projektet (Sveriges största enskilda arbetsprojekt, klart i jämförelse med det tyska Autobahn) dyker upp och ledsagar en allt tröttare och oinspererad "Loffe", som sett sina bästa dagar på film, vill man sjunka genom fåtöljen. Låt Baltzar von Platen förbli död. Låt "Göta Kanal" förbli död.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Baltzar_von_Platen