Värva mig till Libertarianismen.

Visst, men jag vill inte förväxla egoism och individualism. Jag är tex mer än nöjd med min lön redan som det är. Jag väljer mina politiska referenser på ideologiska grunder och utifrån vad jag tror är konstruktivt för samhället och de (invdivider) som råkar leva i det. Om man röstar mer pragmatiskt/"egoistiskt" riskerar valet av ideologisk hemhörighet bli inkonsekvent beroende på hur ens livssitation ser ut. Året efter studier med, den i dag nästan obligatoriska, temporära arbetslösheten skulle i så fall kunna få vem som helst att rösta på S eller kanske tom. V. Efter det har man lite tur och får drömjobbet och då skulle kanske ett mer högerorienterat perspektiv bättre stämma överens med ens livsramar. Jag hoppas inte att Libertarianismen mynnar ut i någon form av atomistisk individualism, snarare hoppas jag att de flesta reflekterande Libertarianer trots allt tror på sin ideologi som en väg till ett bättre samhälle.

Har du hört talas om en idelogi som inte säger att det är för samhällets bästa? Alla ideologier säger sig vara för samhällets bästa, de skiljer sig bara på hur man ska göra det, alltså beror det på vad man tror är samhällets bästa. Det har diskuterats i alla tider, just därför är Libertarianism det rätta enligt min åsikt.
Varje individ får välja själva hur de vill ha det. Om du vill vara solidarisk har du all rätt att vara det och skänka halva din lön (eftersom du var nöjd med din nuvarande lön) till behövande, och de som inte vill behöver inte göra det.
Man får göra som man vill , det är det som är attraktivt med liberalism enligt mig, och det som övertygade mig.

Det här resonemanget kan härledas till ett annat problem.

Det finns en filosof som pysslat mycket med den här problematiken, hon lade fram många teorier för att försöka klarlägga människans vilja, strävan och liv.

Hon förespråkade förnuft och därför egoism över allt annat, och var förstås tvungen att svara på frågan: varför är det egoistiskt att respektera andras rättigheter? Jag tjänar på att stjäla, så varför inte?

Ayn Rands svar är(ungefär) att det är samvetslöst och hedonistiskt att götta sig oförtjänt, och att man själv är en medveten människa, som inte kan vara hederlig mot sig själv och samtidigt tänka "politikern/de andra som tjyvröker/mitt befäl säger att den här handlingen är rätt, alltså är det så".

Egoism kan betyda en hel del saker. Om man ska börja välja politik seriöst, och ifrågasätta varje liten tillstymmelse till problematik så måste man gå ett steg djupare och fundera på filosofin bakom, annars kan man inte rensa ut motsägelserna.


Aldrig i livet!

Tack för trevlig trådstart! Problemet med liberalismen är dock att det är lite väl mycket subkultur (notera frånvaron av citationstecken!) För att vara liberal på rätt sätt så förväntas du ofta även tycka om A, B, C osv...

Frågan du bör ställa dig är:
Vem tycker du är bäst lämpad att fatta beslut om ditt liv? Du eller någon annan?

Lite OT, men hmm, varför då? Om man blir arbetslös eller sjuk utan att ha varit heltidsanställd en längre tid i sossesverige, så får man 0% a-kassa och kan inte bli sjkskriven, utan är hänvisad till lägsta ersättningsnivån i form av socialbidrag med de krav på omgående utförsäljning av alla tillgångar, flytta till billigare boende och att ta första jobb som erbjuds, även om det är som timvikarie som inte är a-kassegrundande och ger en så låg inkomst att man man ändå lever på socialbidragsnormen.

De fattiga, de medelinkomsttagare och de rika skulle alla vinna på mycket påtagligt på libertarianism. Enda egoistiska anledningen att rösta på socialstaten, är att begå brott mot den. Om man lyckas få ut bidrag samtidigt som man jobbar svart, så täcker man i alla fall den skatt man betalar i form av moms och punktskatter och går förmodligen par tusen i månaden plus. Men på längre sikt så förlorar man nog ändå, jämfört med den högre tillväxt man skulle ha haft i ett lbiertarianskt samhälle. En fattig kines som lurat till sig en extra skål ris om dagen i ett fortsatt helt kommunistiskt Kina, skulle ändå varit drastiskt mycket fattigare än utan möjligheten att lura till sig riset, men tack vare att ekonomin fyrafaldigas varje årtionde tack vare partiella avregleringar. Så även byggjobbarn och bonden som bidragsfuskar febrilt idag, skule nog också tjäna några miljoner mer under en livstid i ett libertarianskt samhälle.

Folk röstar mot libertariansimen därför att de är felinformerade i sak. T.ex. har många överdrivna föreställningar om att staten skulle hjälpa de fattiga (t.ex. arbetslösa studenter). Men den "hjälpen" är både ynklig och otillförlitlig och inte utan krav. De höga och kravlösa bidragen går istället till medel- och höginkomsttagarna.

Är du socialist så bör du rösta på ett liberalt alternativ.
För om din specifika socialistiska övertygelse är så bra så bör den inte ha några problem att överleva i det fria liberala landet.
Jag är bara imot socialister som med våld vill tvinga på mig dennes ideologi.

Jag är enormt rädd för människor som tror att dom står på den goda sidan och inte vågar eller vill bli ifrågasatta.
Samma rädsla finns när organisationer, stater och företag tror sig vara goda och hatar att bli ifrågasatta.
Fria organisationer eller företag kan man alltid välja att inte välja men när staten visar sitt onda tryne då är det slut med din fria vilja. Då förvandlas du ifrån människa till siffra i bästa fall.
Förstår ni inte vad jag menar, läs om stycket en gång till annars är ni välkommen att fråga.

edit: Dom som söker efter ett politiskt alternativ som säger sig skapar det perfekta samhället, bör icke rösta liberalt. Det perfekta samhället existerar inte och kan aldrig existera. Det är en lögn som majoriteten tror på eftersom lögnen värmer nära hjärtat och anses vara god.
Tror du på lögnen så har du rätt att kalla dig liberal men du kommer aldrig att kunna tvinga mig att kalla dig liberal eftersom du inte är det.

Men liberalerna här på forumet argumenterar inte för samhällets bästa, utan för rätten att vara fri från samhällets påverkan.

Sedan i andra hand förutsätter ni att samhället blir bättre.

Det handlar om hur man ser på "samhället". Ni kommunister betraktar som bekant samhället som en grå pöl av viljelösa zombies som måste förtryckas. Liberaler betraktar samhället som produkten av individer. En fri individ är en lycklig individ. Lyckliga individer skapar "bättre" samhällen. Förstår du tankegången?

Då samhället är individerna som det innehåller så blir det förstnämnda bättre av att det sistnämnda får det bättre. Rationell egoism leder alltid till en förbättring för mig och de runt omkring mig (alltså samhället).

Jag vet inte riktigt vad du menar med "rätten att vara fri från samhällets påverkan", om du menar rätten att få vara fri från tvång (statens eller samhällets/andra individers) så håller jag med.

Jag kunde inte säga det så mycket bättre själv.
Kul att se att det finns människor som tycker som en själv.

Jag är libertarian i själ och hjärta men det många liberaler gör fel i är bortse från de problem som privat äganderätt och skrotad allemansrätt medföljer. Liberaler brukar sätta äganderättan framför allt annat men total privat äganderätt kan sätta rörelsefriheten ur spel. T.ex. om jag köper alla gator i en stad och tvingar alla att betala en miljon om de ens ska få röra vägen så kommer ju ingen ha råd att gå eller köra bil där. Det är ju enkelt att lösa genom att köpa vägar osv genom föreningar så att till exempel ett kvarter delar tillsammans på de få vägarna som går genom kvarteret, då kan inte en människa ta beslutet att sälja allt till en privatperson. Men möjligheten kvarstår ju att någon rik köper upp allt och skapar ett slags privat monopol och reglerar efter egen vilja. Jag gillar dock rikedom och är absolut inte fientlig till "de rika"! Men jag anser inte att liberalismen är fullkomlig men den blir det med solidarisk konservatism.