Jag har svårt att se den polis som blir beskjuten skjuta för att skapa så lite skada som möjligt. Står livet på spel så visst fan skjuter man där man får effekt fortast och med störst sannolikhet, i min värld är det mot bröstkorgen. Den som kallar det uppenbart oförsvarligt skulle jag vilja träffa - och är det inte uppenbart oförsvarligt är det ett klockrent nödvärn.
Vad gäller att skjuta i laga befogenhet är det ytterst sällsynt i Sverige. Annika Norée, akademiker med stort intresse i just polisens rätt att skjuta (har även skrivit en bok på just det ämnet med den titeln) tillfrågades en gång av en polis om hon kunde ge ett klockrent exempel på en skjutning i laga befogenhet. Hon funderade en stund, och bad sedan att få återkomma. Det är inte så enkelt som det ser ut i lagtexten - det skall vara absolut sista utvägen.
Har läst men glömt statistiken, men en svensk polis skjuter säkerligen i mer än 90% av fallen i nödvärn.
EDIT: Aningen kaxig var jag, inte helt purfärsk statistik men mellan 1985 och 1998 sköt polisen i 80% av fallen i nödvärn (verkliga eller upplevda). I 37% av fallen avlossades enbart varningsskott. Kan tänka mig att det ser snarlikt ut idag.
Och som någon sade om väst - man skjuter tills man inte längre upplever hotet som man vill oskadliggöra. Funkar det inte att skjuta mot bröstet, ja då skulle jag sikta högre, och så många gånger som krävs. Polisen som blev beskjuten i Älvsbyn i höstas sköt 8 bulor och friades helt in tingsrätten, han sköt "tills dess att jag upplevde att personen inte var hotfull längre". Personen blev träffad tre gånger vill jag minnas, men lyckades överleva. Minst två av skotten satt i magen.
__________________
Senast redigerad av Caimen 2008-01-24 kl. 13:10.
