Konkret ofrihet

Vad är det förutom ett högt skattetryck som får er konkret att känna er "ofiria"?

Jag skriver detta för att många diskussioner handlar endast om frihet på en principiell nivå och också , även fast jag i hjärtat är liberal, att jag faktiskt känner mig ganska fri trots att jag bor i enpartistaten Sverige.

Jag "känner" mig inte så särskilt ofri rent ekonomiskt. Däremot blir det hela mer känslosamt när det kommer till småaktiga personliga saker, där man får smussla för att staten inte skall märka något. Vad jag talar om är det förmodligen bäst att inte uttala, men det kan ju ha att göra med saker man röker

Med den stenhårt enkelriktade indoktrinering som vi lider av från skola och massmedia så kan man få en sån skev världsbild. Tror du inte att många Nordekoreaner känner sig fria också?

Köp mark och försök bygga ett hem på den, om du vill konkretisera din ofrihet!

Och om det inte berör dig att staten tar halva din inkomst, så varför kan du inte ge bort andra halvan till mig då för???

jag haft på startande av produktiv verksamhet har stupat på insikten att jag aldrig skulle kunna motivera mig att ta del av och följa alla regler man hittat på och som är omöjligt att få en överblick över. Särskilt alla besynnerliga förpliktelser man anses ha gentemot anställda utöver att betala dem en lön de är nöjda med.

HMF och bygglov är två mycket bra exempel. Sen så har vi ju ett "företagsvänligt" parti som styr som inte låter folk starta vilka företag de önskar.
Weho

Bo39:s bästa inlägg hittills:


Frågan är hur du får ihop dessa insikter med dina märkliga tvångssystem som ingen förstår.

skulle du inse att de är metoder för frihetsmaximering.

Frihetsmaximering kräver väldigt få "metoder". Snarare kräver det laissez-faire, men det är ju frånvaron av metod snarare än metod i sig självt. (Den enda metoden som kan komma på tal inom liberalismens ramverk, är statens upprätthållande av rättigheter.)

är sådana vi kommit något så när överens om att vi bör ha efter årtusenden av begrundan och vilka de bör vara, kommer inte att vara slutdiskuterat på länge.

De fanns inte från början och är inte självklara.

Rättighetsdiskussionen har jag ingen lust att ta ännu en gång. Jag har dragit den saken ett flertal gånger på det här forumet redan. Vill man inte begripa liberal rättighetsteori så behöver man inte, men tuggandet om att rättigheters existens inte är bevisade, är vid det här laget bara tröttsamt. Rättigheter är förstås även principer, och jag har aldrig sett dig nämna en enda princip. Någonsin. Dvs. utöver principen att principer är psykoaptiska. Om de är liberala. I den mån dina åsikter är liberala, verkar de mest vara liberala av ren slump. De är det ju inte för att du stödjer dem på en solid konsekvent idégrund.

När jag reser. Det är pass och tullkontroller och papper som ska fyllas i. När jag får brev från blodsugarna på skatteverket.

I övrigt gör jag vad jag vill.

Ett exempel till: när den där odrägliga självrättfärdigande "påminnelsen" om att betala tv-avgift dimper ner i brevlådan.