2008-01-12, 12:44
#1
Denna trip var för 3 år sedan, har inte haft någon lust att skriva om den förens nu.
Alla tider är ungefära då jag tappade tidsuppfattningen efter ett tag och Nioreh är ungefär hälften så stor som mig.
Är USEL på att skriva också, så inte för hård kritik tack.
Kön: Man
Ålder: 17
Vikt: 90-100kg
Drog: DXM
Dos: 1250mg
16.00
Det var en vacker, varm och solig sommardag. Jag och mina vänner hade bestämt oss för att spendera eftermiddagen och kvällen nere vid sjön. Jag och Nioreh var först på plats, efter en tids väntan på resten av gänget så bestämde vi oss för att det var dags att ta vår medicin.
Nioreh tog 4st 250mg DXM tabs och jag tog 5st 250mg DXM tabs. Vi sköljde ner de små rosa pillrerna med 1.5L Lidl cola för att få bort den vidriga smaken och lutade oss tillbaka för att invänta äventyret.
16.45 - 17.00
Hela gänget är samlat. Vi är väl en 6-7 personer där nu som sitter och röker judehasch som ingen verkar bli specielt stenad utav. Jag känner hur ruset från DXMet sakta börjar krypa sig på mig, det blir dubbelt så varmt och det börjar klia lite grann på huvudet. Sakta men säkert börjar jag flyta iväg från värkligheten i en parad av osammanhängande och bizzara tankar.
17.30
Nu har allting börjat snurra. Jag sitter på bänken mitt emot Nioreh och stirrar på honom som ser så väldigt mystisk ut, han har inte sagt ett ord på ett bra tag nu och vi börjar undra hur han mår.
Efter en rad misslyckade försök att prata med Nioreh så insåg jag att vi nog skulle må bättre om vi gick och tittade på vattnet. Sällskapet begav sig ner emot stranden och vattnet då Nioreh helt plötsligt faller framstupa och slår ansiktet i marken. Nioreh mådde fortfarande bra men 2 tanter som stog en 100 meter bort hade sett vad som hänt och började vandra emot oss.
-Mår ni bra? Frågade den ena
-Ja vi mår bra, vi är bara fulla. Svarade någon av oss
-Eran kompis ser inte ut att må så bra. Sa en av tanterna
-Jo han mår visst bra! Försökte vi övertyga dem.
Sen började de pladdra om att de skulle ta han till sjukhus, när vi vägrade så hotade de med att ringa polisen. Vi satte av i världens fart och påbörjade vår långa resa genom skogen.
17.45 - 18.00
Vi sitter nu på ett berg vid sjön, bara några hundra meter in i skogen ifrån platsen där vi stött på de onda tanterna. Vi var tvugna att vila då det hade blivit mycket svårare att gå. Jag sitter på berget och undrar vad vi gör där igentligen och varför vi lämnade våran sköna plats nere vid stranden. Efter att ha funderat på det i ca 2 minuter så glömmer jag bort vad det var jag tänkte på och varför vi sitter på berget. Nu har jag förlorat all tidsuppfattning, men efter ca 5-10 minuter på berget så reser alla på sig, Nioreh hoppar upp på bak på en scooter och de rullar iväg medans vi andra fortsätter vandringen till fots.
18.00 - 18.45
Det känns som vi har gått i evigheter. Det är förbannat varmt men ändå inte obehagligt. Allting snurrade i skallen på mig och jag hade svårt för att gå rakt, skogen såg läskig och levande ut.
Vi fortsatte vandringen utan att mycket annat hände.
19.00
Vi sitter nu vid en liten strand på andra sidan sjön. Nu är jag helt inne i min egen lilla värld, jag har ingen aning om vad som händer runt omkring mig eller varför det händer, det är ett enda stort mysterium. Jag försöker tänka men det går inte bra. Jag försöker prata men det går ännu sämre. Jag kunde varken göra mig förstådd eller förstå mina vänner. Nioreh sitter brevid mig, han ser helt död ut, han har fortfarande inte fått ur sig ett ord på flera timmar. När vi bara suttit där i en 10-15 minuter så ser vi en polisbil! den åkte förbi på andra sidan vattnet ca 100 meter bort och alla får panik utom jag och Nioreh som inte förstår vad det är som händer. En av mina nyktra vänner lyfter upp Nioreh som inte kan gå själv och ger honom till mig.
-Ta med Nioreh och fly in i skogen! Säger min polare
Så förbannat trippad som jag var nu fattade jag ju inte vad som igentligen hände så jag släpade Nioreh 30 meter ut i skogen innan jag var tvungen att vila. Vi lade oss på sidan av en liten gångväg genom skogen och pustade ut. Efter ett litet tag hjälpte jag Nioreh upp och vi vinglade vidare på den lilla skogsvägen. Nu var värkligheten som bortblåst, varje gång jag blundade så såg jag bara konstiga osammanhängande bilder och mönster, jag var allting och ingenting på samma gång. Det var som en dröm där allting följde min vilja. Efter 50 meter till slog vi oss ner igen på sidan av vägen och blev sittandes där ett tag.
19.30 - 19.45
Jag frågar Nioreh vad vi gör ute i skogen men får inget svar jag kan förstå. Jag tyckte att det inte var så kul att sitta ute i skogen ensam med Nioreh så jag övertalade honom om att vi skulle hem till en polare istället, nu hade vi båda helt glömt bort att vi flytt från polisen 20 min tidigare och vinglade vidare genom skogen och upp till ett bostadsområde. Vi vinglade sakta men säkert på gatan mellan radhusen tills vi kommer fram till en 3kvm stor gräsmatta i mitten av bostadsområdet och bestämmer oss för att sitta där och vila ett tag. Vi sitter nu ca 150 meter från där vi hade sett polisen 45 tidigare utan att ens förstå det. Nioreh vaknar till liv och frågar vart vi är någonstans, jag svarar att jag inte vet men att vi är på väg hem til vår polare. Han nickar och säger "ok" och lägger sig ner och deckar igen. Efter att ha suttit där i 5 minuter så vandrar vi, kloka som vi är, vidare mot platsen vi hade sett polisen åka förbi lite tidigare.
20.00
I nästa stund sitter vi på en stenmur och det står 8-10 människor runt oss och pratar. Varken jag eller Nioreh förstår vad det är som händer men vi tyckte det var lite läskigt med folk när vi va trippade så jag sa "Ska vi gå hem?" till Nioreh och han reste sig och försökte gå men blev då stoppat av någon tant. Vilken konstig situation detta var. Efter ett litet tag så frågade jag männen som stog framför mig vilka de var och fick ett polisleg uppkört i ansiktet.
-Vi är poliser! poliser! förstår du vad jag säger?!
Jag hade helt glömt bort att jag frågat samma fråga ca 7 ggr tidigare med 2-3 minuters mellanrum utan att komma ihåg det.
"Vi misstänker att ni tagit någon narkotika, stämmer det?" frågade en av de civilklädda poliserna.
"Nej vi har druckit 2 sjuttisar vodka var" ljög jag, men de verkade inte tro på mig.
"Varför luktar du inte alkohol då?" frågade han och jag blev tyst.
Efter några minuters tystnad så hade jag glömt bort vilka dom var igen och frågade Nioreh ännu en gång om han ville gå hem istället. Han försökte resa på sig ännu en gång för att gå iväg men nu puttade polisen som stog framför honom tillbaka där han satt så han ramlade baklänges och låg i busken han satt lutad mot tidigare. ( Värt att tillägga att enligt Nioreh så drog polisen honom i benet så att han reste sig upp igen
) Efter ett litet tag förde polisen in oss i varsin bil.
20.45 - 21.00
Jag sitter inne i polisbilen med en bergsgorilla i sätet brevid mig och undrar varför jag inte kan komma ut genom fönstret. Tyckte då att det värkade logiskt att om man kan se igenom det borde man kunna gå igenom det. Gorillan som satt brevid mig började göra massa mystika ljud som jag verkligen inte förstog mig på, jag struntade i han och började studera fönstret närmare då det var mera av ett "forcefield" än en vandlig bilruta. Efter 2 minuter hoppar 2 poliser in i framsätena och börjar göra konstiga ljud åt mig, jag förstog ingenting av vad dom sa. Bilen börjar rulla och det känns som jag flyger fram 1 meter över marken då jag sitter och stirrar på marken genom fönstret, vilken magiskt känsla. Jag säger till polisen att jag är pissnödig, jag har ju ändå druckit 3 liter Lidl cola under kvällen. Polisen stannar till och för ut mig ur bilen, de ger mig en mugg och ställer sig runt om mig och stirrar.
"Vad ska jag med en mugg till?" frågar jag och ser ut som ett stort frågetecken själv.
De börjar prata om någonting som jag inte förstår, och då började jag misstänka att de var utomjordlingar som ville ta prover på mig, så jag kastade muggen på marken och gick tillbaka till bilen o vi rullade vidare. Efter ca 20 sekunder säger jag att jag är pissnödig igen och de blir tvugna att stanna. När vi stått där i 5 minuter så ger jag upp, ville verkligen inte att de skulle stå o glo på mig när jag pissade och jag förstog inte varför de gjorde det så jag satte mig i bilen igen iaf och vi rullade ut på motorvägen. Hela vägen stirrade jag ner på marken utanför och tänkte "Haha jävla poliser snart vaknar jag upp hemma i min säng!"
21.45
Jag minns inte hur jag kom dit men jag vaknar upp inne på toan på polisstationen, och det står en staty av en gorilla utanför dörren. När statyn började röra sig blev jag livrädd tills jag insåg att det var samma gorilla som suttit och gjort psykotiska ljud åt mig i bilen hela vägen dit. Jag känner hur urinblåsan håller på att explodera men jag vägrar ändå att pissa när de står där och glor på mig.
Jag går ut från toan och sätter mig på en bänk intill ett litet skrivbord där en gammal polistant sitter och knappar på datorn. Jag förstår fortfarande inte riktigt vart jag är eller vad jag gör där. Efter 1 minuts sittande blir jag trött och lägger mig ner på golvet.
-Nej nej! du får inte ligga där! sätt dig upp genast!! hör jag någon skrika, så kommer det 2 starka armar och lyfter upp mig på bänken igen. "Vad är dethära för magi?" tänkte jag.
Alla tider är ungefära då jag tappade tidsuppfattningen efter ett tag och Nioreh är ungefär hälften så stor som mig.
Är USEL på att skriva också, så inte för hård kritik tack.
Kön: Man
Ålder: 17
Vikt: 90-100kg
Drog: DXM
Dos: 1250mg
16.00
Det var en vacker, varm och solig sommardag. Jag och mina vänner hade bestämt oss för att spendera eftermiddagen och kvällen nere vid sjön. Jag och Nioreh var först på plats, efter en tids väntan på resten av gänget så bestämde vi oss för att det var dags att ta vår medicin.
Nioreh tog 4st 250mg DXM tabs och jag tog 5st 250mg DXM tabs. Vi sköljde ner de små rosa pillrerna med 1.5L Lidl cola för att få bort den vidriga smaken och lutade oss tillbaka för att invänta äventyret.
16.45 - 17.00
Hela gänget är samlat. Vi är väl en 6-7 personer där nu som sitter och röker judehasch som ingen verkar bli specielt stenad utav. Jag känner hur ruset från DXMet sakta börjar krypa sig på mig, det blir dubbelt så varmt och det börjar klia lite grann på huvudet. Sakta men säkert börjar jag flyta iväg från värkligheten i en parad av osammanhängande och bizzara tankar.
17.30
Nu har allting börjat snurra. Jag sitter på bänken mitt emot Nioreh och stirrar på honom som ser så väldigt mystisk ut, han har inte sagt ett ord på ett bra tag nu och vi börjar undra hur han mår.
Efter en rad misslyckade försök att prata med Nioreh så insåg jag att vi nog skulle må bättre om vi gick och tittade på vattnet. Sällskapet begav sig ner emot stranden och vattnet då Nioreh helt plötsligt faller framstupa och slår ansiktet i marken. Nioreh mådde fortfarande bra men 2 tanter som stog en 100 meter bort hade sett vad som hänt och började vandra emot oss.
-Mår ni bra? Frågade den ena
-Ja vi mår bra, vi är bara fulla. Svarade någon av oss
-Eran kompis ser inte ut att må så bra. Sa en av tanterna
-Jo han mår visst bra! Försökte vi övertyga dem.
Sen började de pladdra om att de skulle ta han till sjukhus, när vi vägrade så hotade de med att ringa polisen. Vi satte av i världens fart och påbörjade vår långa resa genom skogen.
17.45 - 18.00
Vi sitter nu på ett berg vid sjön, bara några hundra meter in i skogen ifrån platsen där vi stött på de onda tanterna. Vi var tvugna att vila då det hade blivit mycket svårare att gå. Jag sitter på berget och undrar vad vi gör där igentligen och varför vi lämnade våran sköna plats nere vid stranden. Efter att ha funderat på det i ca 2 minuter så glömmer jag bort vad det var jag tänkte på och varför vi sitter på berget. Nu har jag förlorat all tidsuppfattning, men efter ca 5-10 minuter på berget så reser alla på sig, Nioreh hoppar upp på bak på en scooter och de rullar iväg medans vi andra fortsätter vandringen till fots.
18.00 - 18.45
Det känns som vi har gått i evigheter. Det är förbannat varmt men ändå inte obehagligt. Allting snurrade i skallen på mig och jag hade svårt för att gå rakt, skogen såg läskig och levande ut.
Vi fortsatte vandringen utan att mycket annat hände.
19.00
Vi sitter nu vid en liten strand på andra sidan sjön. Nu är jag helt inne i min egen lilla värld, jag har ingen aning om vad som händer runt omkring mig eller varför det händer, det är ett enda stort mysterium. Jag försöker tänka men det går inte bra. Jag försöker prata men det går ännu sämre. Jag kunde varken göra mig förstådd eller förstå mina vänner. Nioreh sitter brevid mig, han ser helt död ut, han har fortfarande inte fått ur sig ett ord på flera timmar. När vi bara suttit där i en 10-15 minuter så ser vi en polisbil! den åkte förbi på andra sidan vattnet ca 100 meter bort och alla får panik utom jag och Nioreh som inte förstår vad det är som händer. En av mina nyktra vänner lyfter upp Nioreh som inte kan gå själv och ger honom till mig.
-Ta med Nioreh och fly in i skogen! Säger min polare
Så förbannat trippad som jag var nu fattade jag ju inte vad som igentligen hände så jag släpade Nioreh 30 meter ut i skogen innan jag var tvungen att vila. Vi lade oss på sidan av en liten gångväg genom skogen och pustade ut. Efter ett litet tag hjälpte jag Nioreh upp och vi vinglade vidare på den lilla skogsvägen. Nu var värkligheten som bortblåst, varje gång jag blundade så såg jag bara konstiga osammanhängande bilder och mönster, jag var allting och ingenting på samma gång. Det var som en dröm där allting följde min vilja. Efter 50 meter till slog vi oss ner igen på sidan av vägen och blev sittandes där ett tag.
19.30 - 19.45
Jag frågar Nioreh vad vi gör ute i skogen men får inget svar jag kan förstå. Jag tyckte att det inte var så kul att sitta ute i skogen ensam med Nioreh så jag övertalade honom om att vi skulle hem till en polare istället, nu hade vi båda helt glömt bort att vi flytt från polisen 20 min tidigare och vinglade vidare genom skogen och upp till ett bostadsområde. Vi vinglade sakta men säkert på gatan mellan radhusen tills vi kommer fram till en 3kvm stor gräsmatta i mitten av bostadsområdet och bestämmer oss för att sitta där och vila ett tag. Vi sitter nu ca 150 meter från där vi hade sett polisen 45 tidigare utan att ens förstå det. Nioreh vaknar till liv och frågar vart vi är någonstans, jag svarar att jag inte vet men att vi är på väg hem til vår polare. Han nickar och säger "ok" och lägger sig ner och deckar igen. Efter att ha suttit där i 5 minuter så vandrar vi, kloka som vi är, vidare mot platsen vi hade sett polisen åka förbi lite tidigare.
20.00
I nästa stund sitter vi på en stenmur och det står 8-10 människor runt oss och pratar. Varken jag eller Nioreh förstår vad det är som händer men vi tyckte det var lite läskigt med folk när vi va trippade så jag sa "Ska vi gå hem?" till Nioreh och han reste sig och försökte gå men blev då stoppat av någon tant. Vilken konstig situation detta var. Efter ett litet tag så frågade jag männen som stog framför mig vilka de var och fick ett polisleg uppkört i ansiktet.
-Vi är poliser! poliser! förstår du vad jag säger?!
Jag hade helt glömt bort att jag frågat samma fråga ca 7 ggr tidigare med 2-3 minuters mellanrum utan att komma ihåg det.
"Vi misstänker att ni tagit någon narkotika, stämmer det?" frågade en av de civilklädda poliserna.
"Nej vi har druckit 2 sjuttisar vodka var" ljög jag, men de verkade inte tro på mig.
"Varför luktar du inte alkohol då?" frågade han och jag blev tyst.
Efter några minuters tystnad så hade jag glömt bort vilka dom var igen och frågade Nioreh ännu en gång om han ville gå hem istället. Han försökte resa på sig ännu en gång för att gå iväg men nu puttade polisen som stog framför honom tillbaka där han satt så han ramlade baklänges och låg i busken han satt lutad mot tidigare. ( Värt att tillägga att enligt Nioreh så drog polisen honom i benet så att han reste sig upp igen
) Efter ett litet tag förde polisen in oss i varsin bil.20.45 - 21.00
Jag sitter inne i polisbilen med en bergsgorilla i sätet brevid mig och undrar varför jag inte kan komma ut genom fönstret. Tyckte då att det värkade logiskt att om man kan se igenom det borde man kunna gå igenom det. Gorillan som satt brevid mig började göra massa mystika ljud som jag verkligen inte förstog mig på, jag struntade i han och började studera fönstret närmare då det var mera av ett "forcefield" än en vandlig bilruta. Efter 2 minuter hoppar 2 poliser in i framsätena och börjar göra konstiga ljud åt mig, jag förstog ingenting av vad dom sa. Bilen börjar rulla och det känns som jag flyger fram 1 meter över marken då jag sitter och stirrar på marken genom fönstret, vilken magiskt känsla. Jag säger till polisen att jag är pissnödig, jag har ju ändå druckit 3 liter Lidl cola under kvällen. Polisen stannar till och för ut mig ur bilen, de ger mig en mugg och ställer sig runt om mig och stirrar.
"Vad ska jag med en mugg till?" frågar jag och ser ut som ett stort frågetecken själv.
De börjar prata om någonting som jag inte förstår, och då började jag misstänka att de var utomjordlingar som ville ta prover på mig, så jag kastade muggen på marken och gick tillbaka till bilen o vi rullade vidare. Efter ca 20 sekunder säger jag att jag är pissnödig igen och de blir tvugna att stanna. När vi stått där i 5 minuter så ger jag upp, ville verkligen inte att de skulle stå o glo på mig när jag pissade och jag förstog inte varför de gjorde det så jag satte mig i bilen igen iaf och vi rullade ut på motorvägen. Hela vägen stirrade jag ner på marken utanför och tänkte "Haha jävla poliser snart vaknar jag upp hemma i min säng!"
21.45
Jag minns inte hur jag kom dit men jag vaknar upp inne på toan på polisstationen, och det står en staty av en gorilla utanför dörren. När statyn började röra sig blev jag livrädd tills jag insåg att det var samma gorilla som suttit och gjort psykotiska ljud åt mig i bilen hela vägen dit. Jag känner hur urinblåsan håller på att explodera men jag vägrar ändå att pissa när de står där och glor på mig.
Jag går ut från toan och sätter mig på en bänk intill ett litet skrivbord där en gammal polistant sitter och knappar på datorn. Jag förstår fortfarande inte riktigt vart jag är eller vad jag gör där. Efter 1 minuts sittande blir jag trött och lägger mig ner på golvet.
-Nej nej! du får inte ligga där! sätt dig upp genast!! hör jag någon skrika, så kommer det 2 starka armar och lyfter upp mig på bänken igen. "Vad är dethära för magi?" tänkte jag.
