Citat:
Ursprungligen postat av Psyko Dad
Albano & Spånga har jag bra erfarenheter av. Nu håller jag mig till Albano. Cecilia en yngre mkt trevlig & engagerad veterinär har mitt förtroende. Hon hittade felet på min hund som flera abdra har missat. Så där håller jag mig nog kvar.
Om du med spånga menar västerorts djursjukhus så har jag betydligt sämre erfarenheter. Jag kommer självklart inte ihåg vad vet. hette men det var en rätt grå och tråkig kvinna i 50-årsåldern som om jag inte missminner mig hade en svag brytning a'la öststat. Är dock osäker på brytningen. Det kan vara mitt minne som spelar mig ett spratt. Det var ganska länge sedan, 1999 eller 2000.
Min katt hade på kort tid tappat en del vikt och drack ganska mycket så jag gick till västerorts djursjukhus med henne. Jag berättade lite om beteendet och vet. klämde lite på henne. Diagnosen blev att hon var uttorkad. Hon fick lite vätska insprutad under huden och sen var det bara tack & hej, betala gör du i kassan. Hon blev inte bättre och en vecka senare så kände jag mig tvungen att åka med gumman till det där "stora sjukhuset söder om stan med akutmottagning". Där tog dom några prover och konstaterade ganska snart att det var njurarna (eller levern, kommer ärligt talat inte ihåg) som hade ett lågt *någonting*-värde och att dom i princip var slut.
Den vet. (en snygg tjej i 25årsåldern) frågade när jag hade upptäckt att katten inte mådde bra och frågade varför jag inte kommit in tidigare. Efter min redogörelse så blev hon väldigt förbryllad och mumlade något om "konstigt" och "vanlig sjukdom" och försvann raskt ut ur rummet för att låta mig & morsan säga adjö till gumman.
När hon senare kom tillbaka med den "sista" sprutan så är hon "back to normal" och väldigt undflyende i svaren på mina upprörda frågor. Det jag ändå lyckades lirka ur henne var att det min katt drabbats av inte på något sätt var ovanligt och dessutom rel. lätt att diagnosticera med ett prov. Men hon var väldigt noga med att inte kritisera den andra vet.
När jag senare försökte få kontakt med kärringen på västerorts .... så lämnade jag mängder av meddelanden och blev hela tiden upplyst om att hon skulle kontakta mig.
Tror ni hon ringde?
Nu är det ju inte alls säkert att min katt hade klarat sig även om felet hade upptäckts tidigare men den nonchalans som vet. uppvisade är rätt skrämmande och det faktum att hon aldrig hörde av sig tycker jag är ganska talande.
Det här blev långt men mitt kattskrälle betydde så galet mycket för mig så den kärringen kommer jag hata länge.
/#LOUDmouth#
