Citat:
Ursprungligen postat av Beecher
Varför tror ni han gjorde det?
Hunden är en rottis som ligger på 68cm mankhöjd och väger en hel del.
Jag har träffat hunden några gånger som valp, men jag har inte ägnat honom någon speciell uppmärksamhet. Jag träffade även hunden när han var färsking när det gäller att vara könsmogen, han slog ihop tassarna runt mig och skulle börja köra igång juckarleken men husse drog bort honom.
Nu 1 år efteråt så ska jag skruva bil i deras garage. Jag kommer med polarn och hans fjälla dit till hans föräldrar, och vi går in i huset för att hälsa på alla som är där. Hunden kommer (en tik finns också inne i huset, men hon hälsade redan på mig innan hunden) och sniffar mig i skrevet och runt i de partierna, jag stannar kvar och låter honom lukta medans dom andra går några meter framåt in i köket.
Mina föräldrar har en liten jappehund, skällig liten spets, luktade förmodligen lite från honom.
När han luktat klart så sätter han sig ner och börjar stirra mig i ögonen. Jag brydde mig inte så mycket, utan jag tittade mot det nya akvariet som jag inte sett förut. Då börjar voffsingen att morra högt, och jag hann inte tänka så mycket innan han flög upp med frambenen på mig, gav mig ett fint snitt med klorna längs biceps innan jag föll bakåt. Jag tog mig upp på fötter och backade mot altandörren, han följde efter och högg tag i låret på mig.
Slet ur benet ur hans gap på någon millisekund, samtidigt så kom ägaren och slet bort honom igen.
Tur att jag hade arbetsbyxor, så tänderna gick inte igenom, blev djupa hål i låret ändå samt en skapligt stor lårkaka, jag är övertygad om att han kunde slitit sönder allt totalt bara han fått mer tid på sig.
Resten av dagen stirrade han mordiskt på mig, men han var inlåst i ett rum med galler emellan.
Varför gjorde han på detta vis?
Vad gjorde jag för fel?
Vad kan jag göra för att "försonas" med honom utan att riskera något?
Omöjligt att säga vad hos dig som inte föll Herr Rottis i smaken. Fast oavsett du nu inte föll Herr R i smaken, så skall han inte ha(
behöva ha) den makten i sin familj/ flock, att han själv tar beslutet vem som är välkommen och inte och märk väl här; du blev insläppt av Herrefolket, men vovve tog eget beslut ändå...
Och försonas med hunden skall du
inte, för DU kan inte detta. Det är hundägarna som kan och skall, för hunden lever och verkar i den flocken. Och du är och förblir en utomstående i densamma.
Men fel på den är
inte........ det är ALDRIG fel på en hund. Det som blir fel på en hund är att den inte hanteras på för den rätt sätt.
Var du frxtn den förste Herr Rottis fick smaka på? Eller finns det fler före dig som han satt tänderna i? Om inte antar jag att det kommer fler efter dig. Ja, såvida inte ägarna inser att hålla Herr R på den nivå att Herr R slipper ta egna beslut; i detta hundägarfallet är jag övertygad om att tillräcklig tid för hunden och dess sunda fostran EJ finnes.
Hundägarna borde avsätta tid för vovve i den regelbundna vardagen så att den slipper fostra sig själv= fungera endast och helt fritt utifrån sina instinkter och gener. Tid finnes säkert ännu, för hunden är alltså i ålder cirka 1½ år?
En hund som är fel i människoögon är alltid en missförstådd och missanpassad hund, så felet är
inte ditt. Tar hundägarna tag i detta nu, så kan de kanske få behålla Herr Rottis i livet. Om inte kommer hunden snart att avlivas då det som hände dig kommer att hända flera.
_________
Tillägg: Hundar verkar vara
oerhört luktstyrda. Och du är ju själv inne på den linjen, också.
Har du lust och om du vågar, så testa hunden en gång..... se till att inte lukta Japan nästa gång och se vad Tyskland gör då? För vem vet vad du kom med för signaler från Japan till Tyskland...