2008-01-08, 00:46
#1
Substans: CB Grönt
Dos: ca 2,5g (totalt ca 10g)
Ålder: 18, 18, 18, 18
Tid: ca 2 tim 30 min
Beskrivning: Jag och mina polare bestämmer oss att efter vi rökt i min källare gå till stan som är ca 7km
Utvärdering: Oerhört skönt rus då vi slukade allt med bong. Jag ger den 9/10 stjärnor!
Ruset hände under jullovet. Är inte beskrivd med tid då jag inte ens kommer ihåg vad det var för dag. Den är heller inte specielt detaljerad med alla dom skumma saker vi gör i källaren och på väg till stan. Detta handlar för det mesta om Farbror blå som hälsar på, så förvänta er inte att gråta till skratt.
Alla kom hem till mig och väntade spänt i mitt rum med stängd dörr på att min far skulle åka ner till stan. Vi väntade och väntade, men inget hände. Efter ungefär 1 timma och 30 minuter så går jag ut för att titta till honom och då har han däckat i fotöljen som vanligt, så vi bestämmer oss för att dra ner till min källare för att puffa.
I källaren finns det en luftkonditionerings låda man kan sitta på. Då vi var fem stycken så fick vi inte alla plats på den, så min trogna vän Peter föreslår att alla ska gå och ta varsin barnvagn som står precis i cykelrummet intill det källarummet vi sitter i. Så alla tar varsin barnvagn och ställer dom i källaren. Tobias tar nu fram bongen ur väsken och säger "- Game on". Där satt vi och tog oss så många hits som möjligt på kort tid. Efter en kvart tjugo minuter så hade det slagit till rejält. Alla smällde verkligen upp godis i sin mun. Alla var helt väck, jag minns att vi satt och sjöng "No woman no cry" samtidigt som vi åt godis i säkert 15 minuter.
När allt godis var slut så försvann tonerna med ett suckande, alla ville ha mat. Så vi gjorde det modiga beslutet att gå ända ner till stan som är nästan 7km. Vi knallar upp genom skogar och försöker undvika vägar i början, men det blev allt mer jobbigare och jobbigare så vi bestämmer oss för att gå ut på cykelvägen. Cykelvägen tar nu slut och vi närmar oss en pizzeria som ligger en bit från stan (Stängd).
När vi är utanför pizzerian mitt på den stora vägen så börjar Peter nojja och tror att vi kommer åka dit. Så han börjar andas väldigt snabbt och han skakar. Alla andra börjar bli lite oroliga för vi är ju inte så långt ifrån stan. Bara 30 meter från pizzerian så ser man att det kommer ett ljus bakifrån framför oss väldigt sakta. Vi vänder oss om och vem är det som kommer? Jo, farbror blå.....Så alla stannade precis som om vi inte hittar en stol i hela havet stormar. Vi står verkligen BLIXT stilla.
Polisbilen kör sakta förbi och stirrar oss i våra ögon. Alla pustade ut "Vilken tur". Precis då stannar polis bilen och backar mot oss. Polisbilen stannar nu vid sidan av trotoaren vi står på, ut kommer det en manlig och en kvinlig polis. Den kvinliga polisen går fram till Bertil och ber han följa med för att prata, han snubblar till och hoppar till för att komma på fötterna. Det var då vi förlorade allt hopp och blev hur nojjiga som helst. Vi andra tre hammnade hos den manliga polisen. Precis alla stod lutandes på det ena benet och skakade på det vajandes till det andra och skakade med det också. Den manliga polisen börjar fråga oss massor med konstiga frågor. Han kollar rakt in i Peters ögon och säger "- Dig känner jag igen". Peter svarar med skakig röst "- Jasså, varifrån?" Polisen svarar att han inte kommer ihåg men fortsätter att mala om "Jag känner igen dig" snacket hela tiden. Efter ett tag så vänder han sig mot mig och frågar om jag har druckit något. Dum som jag är så säger jag att jag har druckit lite vodka. Han frågar hur mycket jag druckit, jag svarar med ett skakigt flin "- Lite". Då frågar han "- Hur mycket är lite för dig?". Då säger jag "- Jag vet inte riktigt". Så står vi där och säger samma sak till varandra ett bra tag. Han bryter konversationen och tar nu upp en ficklampa som han lyser in i mina ögon. Det är då jag inser att det är över, allt är över tänkte jag.
Han fortsätter vidare till dom andra två som står bredvid mig, då passar jag på att vända mig om för att se hur Bertil klarar sig. Den kvinliga polisen står ocksåmed en ficklampa riktad mot hans ögon. Så frågar dom vad vi gjort denna unga natt. Vi svarar "- Inget, vi tänkte bara gå till sibylla inne i stan för att köpa en gyros tallrik". Då svarar den manliga polisen "- Jaja grabbar, hoppas ni kommer in till stan idag och lycka till med gången, vi är snälla idag". Polisbilen körde sakta där ifrån och följde oss i smyg till stan.
Det var precis denna dag dilemmat kom upp, kan man verkligen vara så trög ELLER snäll?
Dos: ca 2,5g (totalt ca 10g)
Ålder: 18, 18, 18, 18
Tid: ca 2 tim 30 min
Beskrivning: Jag och mina polare bestämmer oss att efter vi rökt i min källare gå till stan som är ca 7km
Utvärdering: Oerhört skönt rus då vi slukade allt med bong. Jag ger den 9/10 stjärnor!
Ruset hände under jullovet. Är inte beskrivd med tid då jag inte ens kommer ihåg vad det var för dag. Den är heller inte specielt detaljerad med alla dom skumma saker vi gör i källaren och på väg till stan. Detta handlar för det mesta om Farbror blå som hälsar på, så förvänta er inte att gråta till skratt.
Alla kom hem till mig och väntade spänt i mitt rum med stängd dörr på att min far skulle åka ner till stan. Vi väntade och väntade, men inget hände. Efter ungefär 1 timma och 30 minuter så går jag ut för att titta till honom och då har han däckat i fotöljen som vanligt, så vi bestämmer oss för att dra ner till min källare för att puffa.
I källaren finns det en luftkonditionerings låda man kan sitta på. Då vi var fem stycken så fick vi inte alla plats på den, så min trogna vän Peter föreslår att alla ska gå och ta varsin barnvagn som står precis i cykelrummet intill det källarummet vi sitter i. Så alla tar varsin barnvagn och ställer dom i källaren. Tobias tar nu fram bongen ur väsken och säger "- Game on". Där satt vi och tog oss så många hits som möjligt på kort tid. Efter en kvart tjugo minuter så hade det slagit till rejält. Alla smällde verkligen upp godis i sin mun. Alla var helt väck, jag minns att vi satt och sjöng "No woman no cry" samtidigt som vi åt godis i säkert 15 minuter.
När allt godis var slut så försvann tonerna med ett suckande, alla ville ha mat. Så vi gjorde det modiga beslutet att gå ända ner till stan som är nästan 7km. Vi knallar upp genom skogar och försöker undvika vägar i början, men det blev allt mer jobbigare och jobbigare så vi bestämmer oss för att gå ut på cykelvägen. Cykelvägen tar nu slut och vi närmar oss en pizzeria som ligger en bit från stan (Stängd).
När vi är utanför pizzerian mitt på den stora vägen så börjar Peter nojja och tror att vi kommer åka dit. Så han börjar andas väldigt snabbt och han skakar. Alla andra börjar bli lite oroliga för vi är ju inte så långt ifrån stan. Bara 30 meter från pizzerian så ser man att det kommer ett ljus bakifrån framför oss väldigt sakta. Vi vänder oss om och vem är det som kommer? Jo, farbror blå.....Så alla stannade precis som om vi inte hittar en stol i hela havet stormar. Vi står verkligen BLIXT stilla.
Polisbilen kör sakta förbi och stirrar oss i våra ögon. Alla pustade ut "Vilken tur". Precis då stannar polis bilen och backar mot oss. Polisbilen stannar nu vid sidan av trotoaren vi står på, ut kommer det en manlig och en kvinlig polis. Den kvinliga polisen går fram till Bertil och ber han följa med för att prata, han snubblar till och hoppar till för att komma på fötterna. Det var då vi förlorade allt hopp och blev hur nojjiga som helst. Vi andra tre hammnade hos den manliga polisen. Precis alla stod lutandes på det ena benet och skakade på det vajandes till det andra och skakade med det också. Den manliga polisen börjar fråga oss massor med konstiga frågor. Han kollar rakt in i Peters ögon och säger "- Dig känner jag igen". Peter svarar med skakig röst "- Jasså, varifrån?" Polisen svarar att han inte kommer ihåg men fortsätter att mala om "Jag känner igen dig" snacket hela tiden. Efter ett tag så vänder han sig mot mig och frågar om jag har druckit något. Dum som jag är så säger jag att jag har druckit lite vodka. Han frågar hur mycket jag druckit, jag svarar med ett skakigt flin "- Lite". Då frågar han "- Hur mycket är lite för dig?". Då säger jag "- Jag vet inte riktigt". Så står vi där och säger samma sak till varandra ett bra tag. Han bryter konversationen och tar nu upp en ficklampa som han lyser in i mina ögon. Det är då jag inser att det är över, allt är över tänkte jag.
Han fortsätter vidare till dom andra två som står bredvid mig, då passar jag på att vända mig om för att se hur Bertil klarar sig. Den kvinliga polisen står ocksåmed en ficklampa riktad mot hans ögon. Så frågar dom vad vi gjort denna unga natt. Vi svarar "- Inget, vi tänkte bara gå till sibylla inne i stan för att köpa en gyros tallrik". Då svarar den manliga polisen "- Jaja grabbar, hoppas ni kommer in till stan idag och lycka till med gången, vi är snälla idag". Polisbilen körde sakta där ifrån och följde oss i smyg till stan.
Det var precis denna dag dilemmat kom upp, kan man verkligen vara så trög ELLER snäll?
