Sverige - dåligt är bra, IG är godkänt

Jantelagen bespottas dagligen i media av individualister och självutnämnda språkrör för det "nya" sättet att tänka och göra saker och ting. Det är okej att köpa svindyra väskor och visa att man har pengar, går tankegångarna. Man ska berätta för alla precis hur mycket man tjänar just för att det gjorde man inte i det gamla Sverige. Ingen kan längre sticka under stol med att det finns de som har mer pengar än andra, och det är inte fel att du har lyckats.
Åtminstone pengamässigt. Inom utbildningsväsendet möts man istället av en fortsatt förnekelse av människors olika förutsättningar - ironiskt nog förklädd till just det motsatta. Aftonbladet kör två gånger om året fyra helsidor om vem som fick bäst resultat på högskoleprovet, dagen efter kommer en ledare om det förkastliga i att betygsätta barn för att kunna hjälpa såväl låg- som högpresterande tolvåringar. Och det fortsätter upp i vuxen ålder - antagningssystemet till högskolan är fullständigt anonymiserat och det enda som spelar någon roll är vilken siffra du har åstadkommit. 20,0 efter tre år på Barn- och Fritidsprogrammet och en vända på komvux är mer värt än 19,7 efter tre år på IB, eller NV. Det hade ändå nästan varit acceptabelt om alla behandlades lika - men nedan följer tre exempel från det senaste året på situationer där dumhet/lathet premierats på olika sätt.

* Jag har varit i kontakt med komvux flertalet gånger sedan sommaren 2007, angående en kurs i matematik D. Jag hade vid den tiden inget slutbetyg på grund av den stora inkompatibiliteten mellan IB och den svenska utbildningsmaskinen. Komvux-handledaren vägrade hjälpa mig förklara problemet för antagningen med motiveringen att "det är inget vi kan ändra på, du måste ha ett slutbetygspapper". Att jag kunde uppvisa delbetyg på alla "kurser" utom en spelade ingen roll, det stod inte slutbetyg på dokumenten. Jag gav upp och tog ett jobb istället.
Efter avklarat omprov var jag tillbaka på komvux - jag hade nu avklarat gymnasiet på alla sätt förutom att betygen inte hade utfärdats ännu. Jag möts av en 50+are med stort skägg som, när jag förklarar att jag gått IB, reagerar med en fnysning och "IB, det är alltid ett sånt helvete att översätta era betyg. Fattar inte att ni inte bara kan göra som alla andra". Jag förklarar vidare att jag inte ännu fått mina betyg men att allt är avklarat, att min rektor studierektor och gud själv kan intyga detta - men oviljan att göra något är fullkomlig. Skägget slänger åt mig ett papper och menar att jag kan få förklara vad jag vill för antagningsenheten. Där finns en rad med texten "Ansökan skriven i samförstånd med studievägledare från komvux" eller liknande - den tänker han inte skriva på.
Medan jag står och fyller i pappret valsar en, gissar jag, 20-22-nånting-årig invandrare in med sina två vänner. Han ser ut som killen som ligger med din 17-åriga syrra, komplett med örhänge och märkesjeans. Och vilket jävla bemötande han får! Han berättar för skägget att han inte har något slutbetyg, "ja menar sista året gled jag typ in bara för att hämta studentmössan, det var allt héhé" och skägget nickar gillande. "Ja, det är väl så det brukar vara hehe! Men det här fixar vi vet du" och så vidare. Jag tror inte mina förbannade öron, men farsen fortsätter. Invandrargrabben förklarar att hans rektor vägrat skriva under någonting, men skägget menar att det inte är något problem. Han skall nämligen ringa och snacka med rektorn personligen.

* Apropå översättningen från IB-betyg till svenska sådana; skalan ritas om nu i vår. Utan att göra det för komplicerat kan man säga att under tidigare år har 38/45 möjliga IB-poäng motsvarat 20,0, 24/45 har motsvarat 10,0. När den nya skalan sätts i bruk skiftar gränserna på så vis att 40/45 istället blir motsvarigheten till 20,0, likaså skiftas alla motsvarigheter från 31 till 40 nedåt, medan 24-30 IB-poäng istället blir mer värda.
Kort sagt, de IB-elever som presterat sämst får en gratis höjning av sina betyg, medan de som presterat bäst får en gratis sänkning. Detta drabbar främst de som siktat på 38 poäng för 20,0 för utbildningar såsom KIs läkarlinje och HHS civ.ek. - de allra mest studiemotiverade och, möjligen, de mest talangfulla.

* En god vän från IB-programmet har åkt till Uppsala och gjort sin första stint på deras civilekonomutbildning. Vi har båda läst Economics HL varför många av de elementära teorier som diskuteras under första året redan finns på plats i hans ekonomiska resonerande. Flera lärare har anklagat honom för att inte ha skrivit sina uppgifter själv, och när obestridliga bevis kommit fram till hans fördel har han istället fått bannor för att han komplicerar alltihop. Helst ska man inte koppla ihop det ena med det andra som lärs ut, utan bara svara på frågorna som det står i boken -- här är vi tillbaka på grundskolans och det svenska gymnasiets informationssökande ad infinitum! Analytiskt tänkande väljs bort, svaren skall vara enligt modellen och inget extraordinärt. Äldre vänner har, när jag frågar, berättat att det fortsätter så hela vägen upp i tredje året.

Jag blir ärligt talat lite ledsen över det här. I Sverige är intelligens, talang, drivkraft eller engagemang utöver det normala något så fult att utvecklingen förlamas. Vi är medelmåttornas fristad.

Detta är inget nytt direkt. När jag började grundskolan låg lärarna aktivt på för att jag skulle hoppa upp en årskurs innan jag tappade intresset. Jag sade nej för sista gången i 3:e klass och i 4:e klass blev jag skoltrött. Inga betyg, ingen stress, ingen press. Jag gjorde ingenting utanför skolan förrän i 9:an, och det var då inget av rang. Först när man började gymnasiet med betyg och strikta kursplaner var lekstugan slut, men betygsstegen var för få och de allra flesta fick känna på hur ruttet det svenska betygssystemet var. Eftersom endast 3 betyg existerar över IG är det hela tiden en avvägning, är du snäll får du det övre, är du dum får du det undre om man råkar hamna på gränsen. Tyvärr anser de flesta lärare också att man skall välja det undre. Med ett par steg till i betyget hade det inte varit ett lika stort problem.

Men det allvarligaste är att i grundskolan får du gå eller sitta tyst och vänta om man är klar, istället för att sporras till mer lärande. Du kanske uppskattar det då när du har det slappt. Men när man börjar gymnasiet hade man uppskattat om man hade börjat med gymnasiematten i högstadiet istället. Likaså fysiken... Lärarkåren däremot straffar dig nästan för att du är klar snabbt.

Håller med dig.
Betygsskalan borde verkligen utökas. Jag kommer ihåg när man fick slutbetyget på gymnasiet så var man alltid lika jävla irriterad när man låg på VG++ men läraren ville inte sätta MVG. Ja då blev det ett VG. Men sen var det nån jävla idiot i klassen som låg på ett väldigt svagt VG men tillslut gav läraren killen VG ändå. Känns så jävla pissigt att få samma betyg fast det är så stor skillnad på kunskapen ändå.

Ska inte säga någonting om orättvisorna du blivit utsatt för, men hur kommer det sig att du motsätter dig att den övre gränsen för 20,0 höjs? Jag tycker att det är ganska löjligt att man inte behöver full pott för full pott, så att säga.

Visserligen anser jag inte att man ska behöva översätta IB-betygen heller, men det är ju en annan diskussion. Idag måste man det, och det känns som att 38/45 knappast motsvarar 20,0 och jag förstår inte varför det skulle göra det. Motivera!

Det är väl så att det känns tämligen onödigt att få full pott när man läser IB, då gränsen är ett par snäpp ner, och det då blir den gräns man satsar på.

Nu försöker du ju bara provocera, jumpcut! Men jag säger det ändå: IB är svårare än "det svenska gymnasiet", no doubt. Det räcker att jämföra läroplaner och vad som krävs av eleverna.
Fler motiveringar till min åsikt finnes:
* 38 motsvarar åtminstone en sexa i varje ämne. Om man istället översatte betygen innan totalen, så att säga, till exempel att 2-3 blev G, 4-5 VG och 6-7 MVG eller liknande så skulle 36 krävas för MVG. Det är ju svårare att få högsta betyget av fem betyg (ettor och tvåor ges ej) än av tre.

* Varför skiftas den nedre gränsen uppåt? Okej om allt hade skiftats två poäng uppåt - då vore det åtminstone rättvist mot alla IB-elever, men här har vi en förändring som ENBART slår mot de som verkligen försöker. Det kommer vi knappast ifrån.

Nu är väl skillnaden att "full pott" på ett IB-diplom, dvs 45 av 45, uppnås av ca 60-70 personer utav nästan 40.000 utexaminerade studenter över hela världen varje år. Andelen av svenska studenter som går ut gymnasiet med 20.0 lär överstiga det med råge.


Motivation? 38 poäng på ett diplom med de relevanta ämnena hos en person med de rätta egenskaperna är gott och väl tillräckligt för att bli antagen till Ivy-League, Oxbridge (Oxford kräver generellt 38-40 enl deras hemsida, Cambridge vill ha 36-40. Kraven sätts dock på individuell basis), osv. Hur rimligt är det att läkarprogrammet i Umeå skall utesluta samma grupp sökande systematiskt? Faktum är att de nämnda elituniversiteten i USA till och med medger course credit för höga betyg i IB-ämnen, dvs att man kan tillgodoräkna sig vissa kurser utan att ens ha läst dem.

Du har endast dig själv att skylla. Ser ingen annan klaga på IB. Du borde kanske hoppat av och bytt ner dig när du märkte att du inte orkade slutföra dina studier på ett tillfredställande sätt?

Kanske en skola på slätten vore mer passande för dig? Om inte, så har du det där butikschefjobbet att falla tillbaka på, inte sant?

OrkarN: Hade du inte ägnat ett helt stycke åt meningslös rasism hade jag nog tyckt att texten varit bättre, men smaken är väl som baken.

Dessutom det där med att din polare kör för avancerade teorier på grundfrågor är idiotiskt. Därför att man ska inte briljera första året, helst inte andra heller, tredje året är det ok att börja briljera och fjärde femte förväntas det av en. Det beror på avhoppsprocenten under dessa år.

Sedan att stalinistskägget från någon obskyr bokstavskombo jävlas med dig får du vänta dig framöver i jante-sverige. Såvida du inte går på följande tre skolor; CTH, KTH, HHS.

Jag är lite nyfiken på hur ni bedöms på IB.

Har du någon länk till läroplanerna? Följer de inte LP94?

Betygssystemet låter intressant. Är det målinriktat som det svenska eller relativt? Jag skulle gärna vilja titta på det för att se om det verkligen stämmer att man kan översätta betygen som du gör.

Vad gäller rasismen; det är du som fokuserar på hans etnicitet. Det som gjorde mig förbannad var att han fullständigt skitit i skolan och fick ryggdunk för det.

Civilekonomen i Uppsala är tre år lång. Därav det där med att kopierandet av svar från textböcker ska ha fortsatt även på den nivån. Det handlade för övrigt mindre om avancerade teorier och mer om att applicera analytiskt tänkande - "låg inflation som kan leda till hög arbetslöshet" istället för "inflationen sjunker".
Menmen, den dagen du gillar ett av mina inlägg lär jag ha gjort något väldigt fel.

Kul att du är nyfiken. http://www.nonsensed.com/IB/Maths%20Studies.pdf är en .pdf som innefattar läroplan och en förklaring på vad som krävs för de olika poänggränserna i varje prov, eftersom ämnesbetyget utgörs av resultaten på ett antal prov och uppgifter. Den mattekursen jag länkar till motsvarar enligt VHS matematik C, även om den har fler likheter med matematik D.