När det gäller det allra märkligaste som finns så blir det nog medvetande.
Jag fattar verkligen inte hur man kan vara medveten. Alltså helt ärligt, att vara medveten om sin omgivning är helt fantastiskt!
Hur kan en klump, om än avancerad, men atomer vara medveten?
Hur hörsel fungerar vet man väl, det är vibrationer som slår mot trumhinnorna och det omvandlas väl till någon jäkla elektrisk signal som hjärnan kan uppfatta, men det säger INGENTING ALLS om HUR man hör ljud!
Det måste finnas något där inne som.. erhm.. lyssnar. Man hör ju ljud vilket inte känns så fantastiskt i sig, men VAD är det som hör? Vad är medvetandet som HÖÖÖÖR? Vad är det som ser? Samma sak där, man vet väl hur synen rent fysiskt fungerar men det säger inte ett skvatt om HUR man kan se då det observeras.
Antingen är det något jäkligt skumt, något själsligt övernaturligt som använder kroppen som en slags radioapparat eller liknande, eller så finns ENDAST medvetande (vilket går hand i hand med hur allt vi ser runt omkring oss bara inte kan ha uppstått ur tomma intet) och projicerar livsupplevelsen utåt fast vi TROR att vi TAR IN information! Jag vet inte vad jag ska tro riktigt, men det känns som om det är som en dröm, bara mer verkligt.
I drömmar har man ingen kropp men ändå ser man klart och tydligt, och man fattar oftast inte att man drömmer utan tror att det är verkligt och normalt. Det är bara när man vaknar som man inser att man drömde. Tänk om vårat vakna liv är exakt likadant? Allt är nog bara en väldigt avancerad dröm som vi tror är helt normal, och när vi dör kommer vi vakna (ändra medvetandefrekvens eller nåt) och se tillbaks på livet och skratta åt hur sjukt det var.