Citat:
Ursprungligen postat av Daniel F
Om man är född av Ande har den onda naturen i människan dött. Den finns inte längre.
Således är Hjälparen med dem i allt dem gör!
Det här var ju intressant - för den som är född av anden är född av anden i den frågan saken gäller.
D.v.s: den andliga mäniskan syndar inte. Men det hindrar ju inte människan från att synda, eftersom det är hon själv som väljer om hon skall följa andens röst eller inte. Människan ställs hela tiden inför olika, för henne, bra och, för henne, dåliga vägval under jordelivets gång. Men den som är född av anden har andens vägledning medan den som inte är född av anden inte har samma tillgång.
Det är inte så att anden väljer åt människan utan människan har själv att välja vilka val som prioriteras och inte.
Så att födas av anden innebär inte att livet per definition plötsligt levs av en annan än jag själv och jag kan luta mig tillbaka och se på medan anden lever livet åt mig. Jag själv måste fortfarande fatta besluten och de beslut jag fattar och hur jag handlar avgör huruvida jag en dag skall få gå in i Faderns glädje eller kommer att bortstötas, ut i mörkret, plågan och tandagnisslan; till grämelsens ort.
För människan är fortfarande densamma som hon var innan hon kom till tro. Skillnaden är bara den att den tro hon tog till sig i uppenbarelsen om sanningen i den specifika frågan, är det nya hon fått. Mera än så är det inte. Ty förståelsens ljus är det liv som Jesus ville att vi alla skulle få del i. (Joh. 1:1-5.) Men då vissa inte vill förstå utan tycker sig veta och handla riktigt ändå, förleder okunskapen henne att fortsätta i sina felaktiga val och därmed det liv som renderar henne den slutliga plågan.
Man kan också vända på det och säga: av frukten skall man känna trädet. Alltså av den handling man ser exploranden göra kan man avgöra vilken sorts ande som varit inspiratörens hjälp och stöd.
För, det där att födas till liv är detsamma som att komma till insikt. Den som kommer till insikt har kommit till det han/hon borde komma, i den specifika frågan, specifika frukten, som saken gäller för tillfället. Och på det planet ligger också "anden". Det andra är att födas in i olika prilivigeringar medels den köttsliga födelsen, då när människan föds som människa in i en kropp av kött och blod. Till exempelvis in i en speciell släkt, världsdel eller liknande. Men det lekamliga livet är ändligt, medan det liv där anden uppenbarar sig är oändligt, evigt. Ett liv som existerar i en annan värld, i en annan dimension liksom, paralellt med den köttsliga och materiella tillvaron. Det är på den nivån där tanken är.
Där beskrivs livet som ljus och död som mörker; förståelse som liv och oförståelse som död.
Detta eftersom det som Jesus talade om kom till oss i form av den tanke som var i hans ord och som vi hade att förstå och handla efter och inte genom olika förhoppningar i specifika cermoniella rörelser, späkningar eller andra utanpåverk.
Den som förstod vad Jesus sa och handlade efter det var inne i det nya liv han kom för att ge. Alltså inne i det eviga och oändliga zoe-liv som de skulle leva om än de dog ifrån bios-livet.
Och där har du ju uppståndelsen som den process som leder människan in i detta eviga zoe-liv. Så egentligen börjar den processen med uppståndelsen. Uppståndelsen är alltså ingenting som skall ske efter det människan är död från det biologiska livet.
