Kristosatanism - SERIÖST

Jag har som jag annanstans meddelat, och på fullt allvar, en alldeles egen personlig religion. Jag tänkte här förklara och missionera för denna.

Jag hade tidigare en tråd i samma syfte. Den förpassade vår ärade Moderator till papperskorgen. Det var lika bra! Min behandling av ämnet var opassande och förvirrad. Jag är bara glad själv att vara av med den. Jag försäkrar nu min seriösa ambition, jag är 100% allvarlig och har all avsikt att hålla mig till god flashbacksed i diskussionen.

Ämnet är mycket komplext och jag tar upp mina tankar i punktform efterhand som de dyker upp, och jag numrerar punkterna för enkel referens under den följande diskussionen.

1. Jag utgår från den bästa existerande religionen, katolicismen, som jag konverterade till 1987, något jag ingalunda ångrar. Jag håller fast vid de viktigaste katolska dogmerna som Mariadogmerna, nattvarden, prästacelibatet, preventivmedelsförbudet, påvedömet osv. Allt det här är RIKTIGT, men får tillämpas elastiskt med åtskillig tolerans och stora doser sunt förnuft.

2. Min grundtanke är att Djävulen är GOD och inte ond. Likväl står han för något mörkt och ofta destruktivt, men detta mörka och destruktiva är ett NÖDVÄNDIGT inslag i det universellt Goda. Vi måste lära känna Natten!

3. Den kristna tolkningen av Uppståndelsen är banal och intellektuellt osammanhängande. Om Nazaréen dog för att sona våra synder, vilket jag anser att han gjorde, så måste det ha varit en VERKLIG död. Men om Kristus, som är Gud, kommer tillbaka efter tre dagar, då VAR det ingen verklig död i existentiell mening, och hela den kristna tron faller ihop som ett korthus. För att vara en verklig död, måste Uppståndelsen i grunden ha ombesörjts genom någon utomståendes fria avgörelse, och så skedde verkligen. Det var INTE Gud som fattade beslut om Kristi Upståndelse. Det var Djävulen! Och rätt ska vara rätt: Djävulen kräver nu erkänsla härför!

4. Så här hänger det ihop. I och med människans fall i Synd, uppstår ett Djävulens ANSPRÅK på människan. Till följd av sin Synd är människan hänfallen åt Djävulens Domän, Döden. Och Djävulen kompromissar inte! Han är järnhårt konsekvent. - Då träder Nazaréen - Kristus - in och offrar sig själv som Guds Son för att därmed erlägga lösen för människan. Djävulen överväger saken i tre dagar och ANTAR därerter Offret, och returnerar detsamma i form av Kristi Uppståndelse.

5. I Edens Lustgård befann sig människan i ett tillstånd av oskuldsfull idioti. Detta retade Djävulen, som i Ormens gestalt förledde människan att öppna ögonen och äta visdomens frukt. Till följd härav störtade den oerfarna skyddslösa människan i olycka och död - men samtidigt möjliggjordes också hennes verkliga frälsning.

6. Inte sjutton tror jag på Jungfrufödelsen inte! Jesus är Gud, OK, jag godtar det i lydnad för Djävulens avgörelse i form av uppståndelsen - men han är också helt och fullt människa och måste därför ha kommit till på naturligt vis, på så sätt att Marie och den okände pappan, den romerske legionären Pantera, lämnade sitt genetiska arv, sitt dna, till Nazaréen. Det där med jungfrufödseln är sentimentalt bosch nonsenspekoral och inget annat! Att hävda jungfrufödseln är att förneka Marie moderskap och det är inte fromt på minsta sätt utan bara korkat. Likväl förblir Maria Jungfru i kraft av sin syndfrihet, det är en rättvis äretitel.

7. Det Ondas Makt finns, men är INTE identisk med Djävulen! Tvärtom BEKÄMPAR Djävulen Ondskan, men det gör han på sitt eget skarpa sätt och inte genom de kristnas fromlande och verkningslösa böner. Djävulen har av olika skäl FÖRVÄXLATS med det Ondas Makt, och nu kräver Den Mörke Fursten att detta rättas till. För rätt ska vara rätt i slutänden!

8. Det Ondas Makt är något opersonligt och namnlöst som undandrar sig närmare definition. Att avsky och bekämpa det Onda i Djävulens tjänst, och därmed i Guds, är varje människa existentiella plikt! På det hänger vår Frälsning, och de som fallerar här kommer till Helvetet att där pinas i evighet, precis som Bibeln säger.

9. Djävulen är den störste av Guds alla änglar och den som i kraft och värdighet står närmast Gud själv.

10. Djävulen helgas med Svart Mässa. Det finns bara en Svart Mässa, och det är den som stadigt firas i katolska kyrkor. Djävulen har alltså lurat de dumma människorna att helga honom. Men bara tänk klart på vad nattvarden är rent bokstavligt: vi äter Kristus - kan man tänka sig en mörkare, mer blodisande idé...? Ja, ni ser själva!

11. Djävulens - den rehabiliterade Lucifers - symbol är det RÄTTVÄNDA pentagrammet. I detta skall som erkänsla åt Nazaréen ett kors vara inskrivet.

12. Det svarta, sanna kyrkorummet är det katolska, med tillägg av ett Luciferkapell vid själva ingången.

Ja, det är väl huvuddragen. Jag hoppas på en givande och balanserad diskussion. Och kom ihåg: jag är 100% ALLVARLIG denna gång. Jag MENAR vad jag säger och vill på förhand betacka mig för blarriga hähä-inlägg som svar.

13. Den kristne är väldigt duktig på att dö. Men se leva, det kan han inte. Ateisten klarar av att leva. Men inte sjutton kan han dö, inte! Kristosatanisten - metakatoliken - klarar både och.

14. Det katolska. Påvedömet har efter 2000 med mänskligt att döma förbluffande gott resultat hävdat sig vara den Sanna Kyrkan, den som Nazaréen grundade. Vi Kristosatanister accepterar i trohet med Den Mörke Furstens godkännande av Offret på Golgata detta. Vi betraktar den katolska tron som Sanningen, fast bara en del därav, utom i fall detta är rationellt omöjligt, som jungfrufödseln och identifikationen av Satan med det onda, uppfattningar som vi i kraft av Dödens absoluta sanningskrav ser oss samvetsnödsakade att förklara Anatema. Den katolska tron är därför i sin helhet inkorporerad, inkapslad, i den Sanna metakatolska kristosatanistiska tron. Men - proportioner!Man skall vara resonabel och balanserad och därför hålla en prudentlig distans till de kristna, katolikrna i synnerhet. Hålla distansen, inte störa, främja och skydda de kristna diskret.

15. Vi människor är, precis som katolska kyrkan säger, kallade till fullkomlighet. Detta ska tolkas tämligen bokstavligt. Det finns ett perfektionskrav. Ett dramatiskt exempel får illustrera. En bil med två kvinnor kör i halka av vägen och landar på tak i en isig sjö. Bilen sjunker och kvinnorna skriker i dödsångest. Så drunknar de. Rättvist? Ett ögonblicks oaktsamhet - och så denna fasansfulla död? Rättvist? - Frågan är irrelevant! Så här ÄR det, vare sig vi gillar detta eller ej. Vi har inte råd att tillåta oss några svagheter.

16. Vi måste sålunda vara ständigt vakna och närvarande. Det är fullkomlighetskravets innebörd. Vi måste vara sanna, autentiska, vi måste vara i verkligheten. Detta gäller på livets alla områden. Inte minst gäller detta trosområdet. Vi måste tillmötesgå ett absolut sanningskrav! Vi får inte korrumperas, vi får inte förslappas intellektuellt och moraliskt, vi får aldrig schackra med Sanningen eller ge vika för korrumperade och opportunistiska böjelser. Inte heller får vi fegt vika undan och släta över osannheter av feghet eller bekvämlighet. Sanningskravet är absolut!

17. Man skall inte missbruka Den Mörke Furstens namn. I synnerhet avvisar vi med fasa falska läror som på ett bejakande sätt identifierar Djävulen med det onda. Man ska aldrig göra vad ont är! Man har rätt att vara elak, hänsynslös, rentav grym, om detta är förenligt med eller rent av krävs av det Goda vilket ofta är fallet, vad sen dumma kristna än säger. Men man skall aldrig göra det onda. Vi kristosatanister VET vem Djävulen är och vi aktar oss därför mer än någon annan för att göra vad ont är!

18. Den som i allvarlig sak handlar ont är utlämnad åt den Mörke Furstens vrede. Det går inte att be honom om förlåtelse, han förlåter ingenting! Det finns bara en räddning: att gå till Nazaréens kyrka, den katolska, och där i vederbörlig ordning utverka Guds förlåtelse genom botens sakrament. Någon annan möjlighet gives icke.

---

Ja, allt det här är, jag försäkrar, mina i hjärterötterna grundade trosutsagor. Jag talar, därför att jag därtill är av samvetet nödd och tvungen, och inte av något annat skäl.

OT raderat. Håll er till ämnet, tack.

/Mod.

Hur ser du på andra religioner, t.ex. Judendom, Islam, Hinduism, Buddhism, Asatro, Taoism?

Varför är just din religion den "rätta" och inte någon annan? Säg om jag blir kristosatanist, då bör jag enligt Islam hamna i helvetet och utsättas för tortyr, men blir jag Muslim så blir jag väl enligt kristosatanismen också skickad till helvetet och utsatt för tortyr.

Vissa saker du tolkar annorlunda när det gäller traditionella kristna tankar verkar rätt så smarta faktiskt. Du har en del punkter som är vettiga alltså. Jag tänkte bara fråga hur det tänktes när namnet utvecklades? Eftersom satanism egentligen inte har så mycket att göra med satan själv. Det är mer djävulsdyrkan som har blivit förväxlat med satanism. En fråga till också. Är du ensam om denna religion eller har du anhängare? Hur många är ni?

Till Sauron: kristosatanismen erkannen Nazaréen vilket som jag tidigare sagt implicerar ett erkännande av katolicismen. Jag konverterade till katolicismen 1987, men jag fann med tiden att den katolska doktrinen är otillräcklig för att besvara de grundläggande livsfrågorna, och det här med kristosatanismen är rsultatet av mitt personliga brottande med dessa frågor.

Katolicismen är idag en mycket vidsynt och tolerant religion som har ett repektfullt och positivt förhållande till andra religioner. Kristosatanismen följer detta och ser därför positivt på andra religioner som dem du nämnde. Jag anser dem grundade av andekrafter under medverkan av Den Helige Ande själv. Det handlar om att skapa ett slags metareligion som paraply under vilket alla stora och sunda andliga traditioner kan rymmas.

Islam är ett särskilt problem. Min åsikt är att kristendomens och Islams Djävulsgestalter INTE är identiska! Islams Djävul är, till skilnad från de kristans Satan, verkligen identisk med det ondas makt.

En rättrogen muslim kan mycket väl komma till himlen. Vår frälsning är inte beroende av religionstillhörighet. Till himlen kommer helt enkelt den som är en god människa.

Till kallelei: beteckningen kristosatanism ser jag som helt naturlig. Den betecknar en djup vördnad som jag känner för BÅDE Kristus Nazaréen och för Den Mörke Fursten.

Kristosatanismen är faktiskt min egen skapelse. Jag har sökt med ljus och lykta efter samma tankar på andra håll men inte funnit något. Och, ja det är tillsvidare en enmansreligion!

Jag har gjort samma erfarenhet som många andra otillfredsställda kristna. Det är någonting i kristendomen som är på rätt väg, men inte räcker ända fram. De otillfredsställda brukar lämna kristendomen och bli ateister. Den vägen vill jag INTE gå! Det är på något sätt att ge upp och kasta ut jesusbarnet med badvattnet. Dessutom är det helt enkelt för mycket i kristendomen som är intellektuellt hållbart för att jag ens skulle överväga att förkasta den. De brister och tillkortakommanden kristendomen har behöver repareras, men inte ska man riva hela bygget inte! Den kristna byggnadsstommen är fullkomligt sund.

När det gäller satanismen dras jag oemotståndligt av dennas mörka stämningar. De försök som gjorts att skapa en satanistisk religion finner jag emellertid intellektuellt bedrövliga oh andligt undermåliga.

Ett mycket bra sätt att finna dessa mörka stämningar och deras lockelse är att se en riktigt bra skräckfilm! Jag rekommenderar i synneret Omen-trilogin och Exorcisten 1 och 3. Otvivelaktigt finns här en dragning till det onda: poängen är att detta mörker realiseras helt som fiktion. Om det hela vore verkligt skulle det däremot förlora sin dragningskraft och bara bli hemskt och förfärligt; det verksamma andliga och estetiska värdena skulle gå alldeles förlorade!

Jag fortsätter.

19. Likom de kristna utgår jag från bibeln. Det är en oerhört mångbottnad och komplicerad skrift vars bråddjup kräver en ytterst fokusrad och vaken läsning. Jag menar att kristosatanismen är bibliskt välgrundad! Studera evangelierna! En grundtanke är att det hela tiden finns ett slags hemligt förbund av sympati mellan Jesus och Djävulen, De är båda upprorsandar som revolterar mot Religionen. När Jesus då och då tilltalar Satan är tonfallet förvånansvärt familjärt. Det finns en slående brist på fasa och raseri i tilltalet. Min tolkning av detta är följande. När Jesus går ut i öknen och fastar, kommer Djävulen och frestar honom. Men Jesus står emot. Till slut säger Djävulen: jag lovar, de kommer att korsfästa dig om du går an så där. Men OK, om du står fast vid det här ända till slutet, ska jag ge med mig och låta dig uppstå på den tredje dagen. Annars skall jag sluka dig. Deal? Deal! säger Jesus, och så skiljs de. Jesus vinner sedan vadet, och Djävulen håller ord.

Det stämmer inte. Alla former av Satanism har något med Satan att göra. Om detta är filosofiskt, religiöst, teistiskt, ateistisk eller agnistiskt kan variera men alla grenar har en klar koppling till Satan antingen som entitet eller som en metafor, symbol, förebild eller liknande.

Tanken om att Satanism inte skulle ha något med Satan att göra kommer från missförstånd när moderna satanister, främst talesmän från Church of Satan, påpekar att Satanism (i deras form) inte har något att göra med en entitet som kallas Satan. Dock är deras filosofi/religion uppbyggd på tolkningar om myter om vad Satan är och representerar. Det filosofiska systemet LaVey framställde var i högsta grad influerat av Satan men här som arketyp eller symbol (även om vissa vill få det till att LaVey var teist på 60-talet).

Nu, åter till topic...

Den har ingenting med den kristna satan att göra iallafall. Satan är en avspegling av det mänskliga inom satanismen. Satan ses alltså inte som någon sorts egen entitet utan bara som nått sorts samlingsnamn för det mänskliga.

Måste säga att jag fortfarande tycker att det är ganska klassisk gnosticism.

Jag är mycket starkt influerad av gnostiska tankegångar, som dessutom på ett maskerat men mycket intressant sätt lever vidare i katolicismen. I synnerhet den tidiga Logosteologin, som har sin grund i Johannes som ju på ett iögonenfallande sätt utelämnar nattvardsbrättelsen till förmån för andra variationer på samma tema, fascinerar mig, synnerhet klargör den just Nattvarden! Det är Kristus vi förtär och Kristus är brödet från himlen, Logos, alltså Kristus i sin Gudomsaspekt som genom Inkarnationen oupplösligt förenas med människan Jesus, Nazaréen.

Även gnosticismens emanationsteorier anser jag oskattbara i sin sidobelysning av Skapelsen såsom grund för en förståelse av det Ondas uppkomst. Det är mycket komplext, och jag får återkomma. Det viktiga här är att jag hjärtligt bejakar en koppling till gnosticismen.

Här vill jag använda ett eget inlägg åt att understryka en fundamental sak.

19. Det här är inget larv. Mer än en torr intellektuell konstruktion. Långt ifrån en substanslös tankelek. Det är en hjärtats angelägenhet. Döden är vårt mest egna, säger Martin Heidegger. Gör döden till din rådgivare, säger Carlos Castanedas vise indian Don Juan. Men döden är Djävulens domän. Nå, tror du, eller som det bara som du tror att du tror? Det här är i själva verket oerhört enkelt! Död, var är din udd? I den mån du tror, räds du icke döden; i den mån du fruktar döden, är du icke troende. Konstigare är det inte. Personlig rapport: jo då, jag har, uppfylld av den personliga tro jag här detaljerat framlägger, sett döden själv i vitögat mer än en gång, och stått mig mycket bra.

20. Den Andre (jag lanserar denna namnkonvention för Djävulen) är INTE Gud, ty i och med återgäldandet av Kristi försoningsoffer genom uppståndelsen, avstår Den Andre från den gudaställning han genom korsdöden erhållit och erkänner äntligen Den Högste för att vara just det. Upproret är över, konflikten avslutad och ordning återställd. Recapitulatio, som Irenaeus säger.


21. Satan som samlingsnamn för det mänskliga, som charlatanen LaVey ansåg? Det får i grunden avvisas. Likväl finns ett partiellt och angränsande berättigande. Det rättvända pentagrammet symboliserar Människan och den rehabiliterade Lucifer. Astrologiskt förbinder sig femte harmonin (kvintilaspekten) med planeterna Pluto, som Robert Hand hävdar, Uranus, som Delphine Gloria Jay hävdar, och den välvilliga Venus. Den har att göra med skapelse och förstörelse. Den Andre står i egenskap av skapad, ickegudomlig varelse närmare människan än Gud. Den Andre lever i förening med människan, men i avskildhet från Gud. Detta visas av de symbiotiska förhållandet mellan människorna och Den Andres följe, demonerna. Hos demonerna, som är väsenslika Den Andre, finns likväl en djupt främmande, bortanförmänsklig karaktär, och det är just detta djupa främlingsskap som inger den speciella rysning vi erfar när vi konfronterar det diaboliska. Att kalla Satan ett samlingsnamn för det mänskliga är därmed en djupt missvisande och i grunden ateistisk ståndpunkt. I motsats härtill gör kristendomens syn på Satan som en autonom personlig kraft själva saken rättvisa.