Patrick Süskind - Parfymen

Det intressanta med Süskind är att han är lika tillbakadragen som J.D Salinger var och Thomas Pynchon är. Jag tror det bara finns tre offentliga bilder på honom och han bor väldigt anonymt i München och Paris.

Håller på och lyssnar på Parfymen just nu och jag tycker den är riktigt bra. Plus att Anders Ekborg gör ett bra jobb som uppläsare..

Om man ska peka på nåt som sticker ut extra i Parfymen, så är det språket.
Och i språket så är det personskildringarna som höjer nivån ytterligare. Att med detaljrikedom fånga karaktärers reaktioner i absurda situationer som samtidigt är vardagliga. Som du därför kan sätta dig in i som läsare.
Skildringarna av hur människor bara dör som flugor efterhand när huvudpersonen redan dragit vidare blir episkt kusligt och ödesmättat.
När Grenouille befinner sig uppe i bergen i ödemarken, drabbas han av såna psykologiska insikter om sig själv - som blir en förståelse av en osannolik karaktärs stötestenar.
Tidigare i boken dynamiken mellan amman Buisse? och prästen T.... är ett underbart drama där prästen försöker övertrumfa amman att barnet Grenouille inte kan vara djävulen - men där amman utan att veta om det förnedrar prästen genom sin kunskap om barn som amma.
Prästen blir tillslut livrädd för spädbarnet i korgen, då Grenouille tycks suga i sig dofterna av prästens harmlösa själ, som om prästen vore en maträtt.

Minns inte exakt nu, men drunknade inte prästen i Seine?
Många år sen jag läste boken så kan blanda ihop lite.

Hm... Jag minns att någon drunknade i Seine, men inte vem.

Jag tyckte att det var en alltför obehaglig bok för min smak, fast jag tyckte dess skildring av 1700-talets Frankrike.

Ja skildringen av 1700-tal känns riktigt påtaglig direkt första sidorna.

Blir lite nyfiken på din ”obehagskänsla”, jag hade själv nåt slags rysningar.

Ja, den handlar ju om en massmördare. Och det är egentligen inte min grej. Men det fanns även några onödigt otäcka sidohistorier i berättelsen, som jag kunde ha varit utan. Men... Jag gillade som sagt ändå den läckra skildringen av 1700-talets Frankrike. Fast jag tycker att författaren kunde ha varit lite mindre brutal i sin skildring av den miljön.

Jasså det är därför jag alltid blandar ihop dessa böcker när jag hör någon prata om handlingen! Det hade jag inte reflekterat över. Elva år försent, visserligen, men tack för insikten.

Här snackar vi trollning.

Episoden innan Grenouille upptas som lärling eller slav hos Frangipani i en parfymörs verkstad, och han fullständigt trollar upp parfymören längs väggarna, spelar över hela registret mellan hopp och förtvivlan.