2008-01-02, 23:27
#1
Satt över MSN i en konversation med en gammal vän om PSP-spelet Silent Hill Origins som han nyligen spelat klart, och skeptisk som jag är till hela PSP:ans existens så föll det som en tung sten i själen att höra samma vän påpeka som jag spelade Silent Hill 2 med att Origins faktiskt är bättre. Då jag kom tillbaka till Jorden efter denna kommentar kom jag på vilka minnen man ändå har ifrån Silent Hill 2 och spelserien i övrigt, även om jag nu räknar tvåan som ett av tidernas bästa konsollspel, alla kategorier.
Minns fortfarande då Gameshop existerade i det lokala köpcentrumet, och man som ung grabb, jag var väl kring 11 eller något då spelet hade släppts och man gick hem, hjärtat i halsgropen av spänning och skyhöga förväntningar över hur spelet skulle vara. Och till min stora förtret var det riktigt jävla bra, men jag tror inte att jag uppskattade det lika mycket tills jag spelade om det förra året, då jag köpte SH 2-4 i en box till PS2:an. Då framgick det för mig helt och hållet hur välgjort och fantastisk manusmässigt och musikmässigt spelet egentligen ligger på, och låg helt rätt i tiden dessutom. Blev så tagen av upplevelsen så jag skrev en recension om det på ett annat forum;
Helt enkelt, dom skitiga och dystra miljöerna, den melankoliska och misantropiska skaran fiender man möter, vapenbegränsningen som oftast ledde till att man använde järnrör eller en planka, samt Yamaokas fantastiska musik är helt och hållet något av det mest gripande, äcklande och välgjordaste spel jag spelat.
Vad tycker ni?
Minns fortfarande då Gameshop existerade i det lokala köpcentrumet, och man som ung grabb, jag var väl kring 11 eller något då spelet hade släppts och man gick hem, hjärtat i halsgropen av spänning och skyhöga förväntningar över hur spelet skulle vara. Och till min stora förtret var det riktigt jävla bra, men jag tror inte att jag uppskattade det lika mycket tills jag spelade om det förra året, då jag köpte SH 2-4 i en box till PS2:an. Då framgick det för mig helt och hållet hur välgjort och fantastisk manusmässigt och musikmässigt spelet egentligen ligger på, och låg helt rätt i tiden dessutom. Blev så tagen av upplevelsen så jag skrev en recension om det på ett annat forum;
Citat:
Liksom staden Silent Hill döljer sig spelet i fråga för min del mycket mer än bara rädsla och känslor som väller. Minnen och en historia om kanske något av det bästa skräckspelen som släppts till PS2:an överlag ger utslag på mina känslosensorer av kalla kårar. Kårarna är bara en bidragande faktor i en faktor av överväldigande saker som gör spelet till den så intensiva och närvarande spelupplevelse det är, för att vara ett skräckspel däremot. James Sutherlands bortgågna fru tycks leva på andra sidan döden och skickar brev till maken och änklingen om sina drömmars stad Silent Hill. Längtan efter den döda frun blir för stor och James ger sig av, på samma mörka skuggfyllda och ödelagda gator som Harry gick uppför i föregångaren på jakten efter sin dotter Cheryl. Inledningsvis finns redan dom största bidragande faktorerna där, mörkret, ångesten såväl som kärlekens makt och rus som gör James helt förblindad av åtrå. Detta bidrar inte heller bara med den erotiska atmosfär som filmen lutar på med att slänga in ännu en kvinnlig karaktär med sexig look. Atmosfären, erotiken och skräcken, dom tre grundläggande faktorerna lever vidare genom hela spelet då man antingen slaktar sig fram med sin påk på nerlagda sjukhus där förvridna kroppar hemsöker korridorerna eller som då man kommer på sig själv med att skjuta folk man trodde sig kunna lita på. Allt rymms i ännu en nästintill perfekt spelupplevelse som osar av skräckutbredd atmosfär, skräck och äckel där det ändå som i vilken Takashi Miike-film som helst rymms kärlek, vänskap, värme och godhet, i en värld av mörker förstås.
Helt enkelt, dom skitiga och dystra miljöerna, den melankoliska och misantropiska skaran fiender man möter, vapenbegränsningen som oftast ledde till att man använde järnrör eller en planka, samt Yamaokas fantastiska musik är helt och hållet något av det mest gripande, äcklande och välgjordaste spel jag spelat.
Vad tycker ni?
.
