Haiders långa väg till Linköping

När polisofficeren Haider Abbas hamnade på extremisternas dödslista i sin hemstad i Irak bestämde han sig för att fly. För 12 000 dollar tog människosmugglare honom till Sverige. Nu bor han hos vänner i Skäggetorp och längtar bara efter en sak: Att få krama sina barn.

http://www.corren.se/archive/2007/12...az854mi1c6.xml

Ur texten:

Haider berättar intensivt och med många detaljer. Han frågar hur mycket vi vill veta. Varför Sverige, varför Linköping, undrar jag. Han svarar, nästan lite stött, att irakier har goda kunskaper om omvärlden.I Sverige bor nästan 100 000 människor med irakiskt ursprung. Många har bott här i flera decennier. När de ringer sina anhöriga i Irak berättar de om Sverige, ofta i mycket positiva ordalag. De pratar om hur skönt det är att slippa korruptionen, att man kan tala fritt, om tryggheten och att barnen går i bra skolor.

Sverige framstår som ett drömland med en jämförelsevis generös asylpolitik. Många irakier har beviljats uppehållstillstånd här under de senaste åren.

"Den 1 maj i år kramade jag mina döttrar som då var 12, 11 och 1 år gamla och reste i väg. Jag åkte till norra Irak där en god vän hade kontakt med flyktingsmugglare. De ville ha 12 000 dollar. Jag betalade och de frågade vart jag ville.

– Till Sverige, svarade jag.

Här gör Heider en paus. Han vill att vi ska förstå vilken omfattande och cynisk verksamhet som människosmugglingen är. Polisen inom honom avskyr alltihop. Samtidigt är han själv ett levande bevis på varför verksamheten blomstrar. Han hade inget annat val när han måste lämna Irak.

Han sökte asyl. Efter några veckor på en förläggning utanför Stockholm sattes han och några andra nyanlända flyktingar på en buss som for norrut. De åkte som de uppfattade det "ofattbart länge" och stannade till sist vid en flyktingförläggning utanför Kiruna.

Där stannade Haider bara några veckor. Han kontaktade några avlägsna bekanta som bodde i Linköping och som sade att han kunde komma och bo hos dem. Migrationsverket gav klartecken och i slutet av juli kom han till Linköping.

Här började den andra och viktigaste fasen i Haiders flykt: Att få hit familjen. Haider har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige, och det innebär att även hans hustru och barn kan få uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Men det kan de bara ansöka om på en svensk ambassad och Sverige har ingen ambassad i Irak. Dessutom måste de ha en viss typ av godkänt pass som kan ta lång tid att få och som ibland kräver att man mutar rätt personer.

"Har du några barn? Kan du tänka dig hur det är att vara borta från dem i mer än ett halvår? Och inte veta när man ska få träffa dem?

Sedan jag lämnade Irak har Ristam fött vårt fjärde barn. Hon heter Mariem och är tre månader nu, henne har jag aldrig träffat.

De har lämnat Irak och är i Iran nu. De bor i ett rum i ett flyktingläger, det är ingen bra plats. Människor är som vulkaner där.





Så här ser alltså Haiders väg till Sverige ut.

Hur skall man få ett stopp på denna asylkarusell när så många boende i Sverige ringer hem och berättar om vilket "paradis" Sverige är för den asylsökande invandraren?

Givetvis är Sverige ett paradis jämfört med irak, många kommer säkert med goda avsikter men blir säkert arbetsskygga bidragstagare när de upptäcker att man inte behöver jobba i Sverige för att finansiera sitt uppehälle. De får all tid i världen att umgås med varandra och sina landsmän, klart Sverige blir ett paradis då.

De borde själva få veta att de utgör en stor belastning i samhället och bör uppmanas till att söka utbildning och arbete istället för bidrag, att vi i Sverige mer eller mindre har en moralisk skyldighet att dra vårt strå till stacken. Att all dena lyx och välstånd har ett pris, att man själv gör en insats.

Familjen kommer naturligtvis att åteförenas i Sverige på grund av våra alltför givmilda assyllagar.

Hur blir det när Haiders döttrar växer upp? Kommer han låta dem studera och låta dem bli sekulära och produktiva medborgare, eller kommer han att tvånsgifta bort dem med kusiner från hemlandet?

Kan ett stopp på denna givmilda asyllag bidra till att massinvandringen upphör?

Vi kan inte göra ett skit. Men våra politiker kan naturligtvis sätta stopp för den.

Att smuggla flyktingar är ett brott. Något som man kan åtalas och straffas för i Sverige. Att "köpa brott" är inte heller lagligt, som att beställningsmord, och dessa "flyktingar" har ju köpt brottet flyktingsmuggling, och bör således kunna spendera ett par månader bakom galler och sen skickas tillbaka till vilket land dom nu kom från.

En annan sak politikerna bör göra, är att sluta med att ge varenda blatte som kommer över gränsen. Denna kille har varit här ett halvår, och har redan PUT. Sverige skulle sluta ge folk PUT direkt, utan han borde få TUT giltigt i ett år, få förnya det varje år, och kunna ha möjlighet till PUT efter kanske 10 år i landet.

Ni kommer säkert alla ihåg det inslag i Rapport för ett tag sen, där en irakier förklarade att man fick allt i Sverige, och om man ville ha mer så kunde man arbeta svart. Sverige är helt klart det paradis det talas om i deras heliga skrifter...

En annan sak man kan fråga sig är hur en polis helt sonika kan punga ut ca 7 årslöner på att bli smugglad till bidragsparadiset Sverige. Och dessutom verka ha råd att få hit fru och 4 barn?

Hur korrupt är han inte själv? Och hur har han fått tag i dom pengarna? Och har dom något att göra med att han dragit till sig några "extremisters" onda öga?

Det jag inte förstår är hur fan man kan lämna sina fru och barn kvar i vad han beskriver som ett helvete? Bara det är ju helt sjukt tycker jag.

Gubben var polis alltså? Tanken slår mig då, att han under Saddam-eran var en extra osmaklig hantlangare åt regimen, vilket numera innebär att många gärna vill ge tillbaka.

Då är det tur för honom at han kan fly till det öppna Sverige, istället för att ta konsekvenserna.

Bara en tanke.

Helt rätt, hur kan alla dessa hederliga män komma hit själva och lämna familjen åt sitt öde?

Självklart. Och eftersom Sverige är ett av få länder där man blir insläppt och får PUT även om man inte vill uppge sin rätta identitet, så har vi blivit "the number one destination" för krigsförbrytare, torterare och andra kriminella som är på flykt undan rättvisan och USA, i det nya Irak.

Har träffat en irakisk läkare som jobbade under Saddam regimen och under irak-iran kriget. Han var arméläkare på den tiden och bland hans första jobb var att skära jack i öronen på desertörer. Inte hans fel iof, men lite osmakligt tyckte jag det var att lyssna på.

Minns att han berättade att han såg sin första avrättning när han var 15 år också.

Fast i dom där länderna (Iran, Irak, os.v.) har dom offentliga avrättningar på gator, torg och idrotsstadion. Det är ju ett folknöje att titta på, ungefär som vi tittar på fyrverkerier nu på nyår.