2007-12-30, 13:19
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Ssjos
Ett kontrakt ingen människa har skrivit på! Det är ju knappst så att "kontraktet" med staten är frivilligt.
Och ett ofrivilligt "kontrakt" är förstås inte bara ett oetiskt kontrakt. Det är till och med ett icke-kontrakt. Ett kontrakt är en formell uppgörelse som alla inblandade parter måste skriva under på, individ för individ. Att påstå att det finns ett "socialt" kontrakt som man minsann har godkänt vare sig man vill eller inte, det är ju mest ett försök att legitimera statens rövarstråt. Vill man inte ha frihet är det en "bra" början att försöka framställa friheten som illegitim.
Citat:
Ursprungligen postat av Ssjos
Majoritetens diktatur... En större grupp av människor tvingar en minioritet att göra något mot dennes vilja. På skolgården kallas det mobbing i samhället kallas det för demokrati.
Så sant som det är sagt - så länge det majoriteten får rösta om är andra människors rättigheter. Och så är ju fallet med de flesta demokratier, om inte alla. Man röstar in folk i riksdagen som bestämmer över andra människors rättigheter. 349 som bestämmer över 9 miljoner är inte direkt "majoritetens" diktatur heller.
Citat:
Ursprungligen postat av Ssjos
Herregud. Det gör det väl inte?
Hur härleds dessa rättigheter?
Hur härleds dessa rättigheter?
Ifrån auktoriteten såklart! Staten har rätt, för staten har störst vapen. Svårare än så är det väl inte? Förmodligen vill man mena att det inte finns någon äganderätt ifall staten inte godkänner den, men det är ju ren barbari. Ifall rättigheter bara existerar i den mån staten erkänner att de existerar, då har man redan gett vika för despotin. Kryptofascism är vad det är. På resonemanget följer förstås att, säg, judarna som dog i Nazitysklands koncentrationsläger inte hade några rättigheter. Deras stat erkände dem ju inte! Således kan man inte tala om att Nazityskland begick några brott, för brott är ju brott mot rättigheter. Plötsligt blir kryptofascismen mindre kryptisk. (Ett uttjatat exempel måhända, men det är ju enkelt, eftersom nästan ingen vill försöka legitimera Nazitysklands judeutrotning.)
Ärligt talat, uttalanden mot frihet och liberalism är mest psykologiska självbekännelser. Man menar att man själv inte kan hantera frihet, att man själv inte förtjänar bättre än att fjättras i despotins bojor, etc. Inget angrepp på den äckliga gubben, men en generell observation.
