Citat:
Ursprungligen postat av Asgam
Efter att man dag efter dag ser politiker och journalister, ja, till och med kungen, uttrycka sig i invandringsfrågan användandes mycket positiva ordalag, börjar man fundera. I varje fall gör jag det.
Vad är egentligen den dolda agendan? Alla måste ju inse att invandringen till största del är negativ, så varför fortsätter denna galenskap? Det måste ju vara något som politikerna döljer för oss, en anledning till att man tar in invandrare.
Och jag har kommit på svaret!
Invandringen är helt enkelt ett sätt att säkra den svenska välfärden i framtiden. Om några år, innan invandrarna blir för många, kommer den svenska poliskåren och militären börja samla in invandrare och sätta dessa i läger. Invandrarna kommer i dessa läger få arbeta i fabriker med att tillverka saker vi svenskar sedan kan sälja utomlands. Sverige kommer åter igen blir rikt! Invandrarna får, som vi alla vet, många barn, vilket gör att vi har obegränsad arbetskraft för all framtid. Egentligen borde vi inte hata våra svenska politker, vi borde älska dom!
Dom har hittat ett sätt att rädda Sverige!
Vad talar för/emot denna teori?
Det är inte helt onaturligt att man börjar spekulera in de mest underliga orsaker till dagens situation. Men denna orsak finner jag vara föga trolig.
Tittar man på Sverige och ser tillbaks några devenier så ser man en genuin oro över den demografiska situationen. Man oroade sig för att vi hade en åldrande befolkning (40talisterna) som inte skulle kunna bli försörjda på ålderns höst utan fler arbetare.
Detta i kombination med socialdemokratisk ideologisk övertygelse om att alla människor i grunden är lika på alla sätt och vis, gjorde att de inte såg faran med människoimport från kulturellt avlägsna delar av världen.
Dessutom har sossarna genom tiderna lidit av ett omvärldskomplex som fått dem att vilja att Sverige ska vara "bäst i klass" på i stort sätt alla områden som sossarna definierat som "goda".
Nu såg man en möjlighet att slå två flugor i samma smäll - dels "rädda" människor från fattigdom, krig och förtryck, dels skaffa sig själva försörjning på ålderns höst. Det hela kändes bra för sossarna.
Åren gick och importen visade sig vara lite sämre än inbillat. Människorna jobbade inte, de samlades i stora grupper i a´llmännyttans bostäder, gick på bidrag och begick brott.
Eftersom det största hotet mot massimporten var folkets naturliga ovilja till detta, beslutades av PEN-klubben (organisation av vänstervridna journalister från 68-rörelsen) att media helt sonika skulle utelämna etnisk härkomst i rapporteringen av brottsligar. I förlägningen ledde detta till att man helt slutade ge signalemente på brottslingar, då en allt större del av dessa signalementen pekade på invandrare (utomeuropeiska). I sann PK-standard menade man att eftersom etnisitet måste vara ovidkommande vid brottslighet utelämnas sådanna uppgifter, trots att flertalet brottslingar var just invandrare.
Detta fick som resultat att folket vaggades in i en tro att invandrare var nästan som svenskar. Att det inte var någon fara, helt enkelt.
Att de gick på bidrag kände man till, men inte i vilken utsträckning.
Politiker som var så besatta vid tanken på att få fler arbetare som kunde betala deras pension, de insisterade på att invandrare berikade vårt samhälle. Att de jobbade och slet, hårdare tillochmed än svenskar. Refat elSayed valdes till årets svensk och alla tänkte att det här går ju riktigt fint!
Men åren gick och allt fler började se vilken fara massimporten egentligen utgjorde. Nu kom vi till en situation då socialdemokratin utrensat all invandringskritik ur paritet, vilket ledde till att bara de som vurmade för detta spektakel fanns kvar i partiet. Gräsrötterna skrek efter mer internationell solidaritet, mer invandring och de som inte höll med, ja de brännmärktes som rasister och fick lämna partiet med svansen mellan benen.
En sorts konsensuspolitik infördes, där kritiker från vilket parit det än månde vara fick löpa gatlopp i sosse och LO-pressen (aftonhoran). Övrig media, infekterad med vänsterjournalister, hängde på drevet.
Nu står vi i en situation då i princip alla medger att, inte invandringspolitiken misslyckats, men väl integratiooooooonen. Det är fortfarande inte acceptabelt att kritisera antalet, utan den svenska mentaliteten som gör att vi inte anställer dessa människor, inte vill bo i samma områden som dem o.s.v.
Men eftersom alla förstår att det är orimligt att importera uppemot 100000 per år, har media (ännu vänsteranstruken) och politikerna helt sonika valt att inte tala om invandring överhuvudtaget. Brännmärkningen har även nått vanligt folk, som stelnar till och får något olustigt ansiktsuttryck bara man nämner ordet "invandrare" - pröva själv. Det hela är olustigt och påminner om kommunistiska diktaturer. Man vet att det är fruktansvärt, Sveriges framtida utveckling, men man klarar inte av att tala om problemet.
Ibland hörs röster som säger "vi måste våga debattera", men ingen debatt tar fart.
Media har nu gått så långt i sin censur, att de helt sonika kallar invandrare som begår brott för "svenskar" så fort personen i fråga har svenskt pass. Ett gäng afrikaner som gruppvåldtar en kvinna, förvandlas i ett svep av aftonhoran till Svenskar Våldtog Kvinna!!! I stora svarta bokstäver på löpsedlarna.
För övrigt skulle det krävas en hel bok för att redovisa alla bakomliggande orsaker, men detta kanske kan vara ett litet bidrag till vad som skulle kunna utvecklas till en ypperlig tråd i det suveräna forumet I&I.