Vad är grunden till religiösa upplevelser tror ni?

Dessa upplevelser finns, det kan man inte förneka. Jag har själv upplevt såna upplevelser när jag var kristen förr i tiden, hade en sån stark tro och kände verkligen Gud i mig. Nu för tiden brukar jag få såna känslor när det är någon otroligt bra låt, på psykedeliska droger eller bara allmänt om jag tittar ut i rymden eller på naturen.

Profeterna som levde förr i tiden tror jag grundade sin tro på sådana upplevelser fast dom skrev ner sina egna versioner av dessa och därför blev det så många olika religioner. Själva känslan - upplevelsen tror jag är densamma och sen har profeterna format vidare efter sina egna behov/önskemål, därför har det blivit annorlunda.

Men vad tror ni, varför finns såna upplevelser? Vad är grunden till dessa?

Av ren nyfikenhet, om du nu kände Guds närvaro, vad fick dig att lägga religionen på hyllan?

För att man kan känna dessa känslor oberoende om man är kristen, muslim eller hinduist. Det är samma sorts känslor men dom har bara olika stämplar på sig, vissa kallar det Jesus närvaro andra Shivas. Varför ska jag då tro på just Kristendomen?

Jag har egentligen inte lagt religionen på hyllan utan jag har blivit öppen att det kan ligga till på ett annat sätt och jag pallar inte tro på någon religion där en person har hittat på lite av sig själv och lite av sina upplevelser. Jag tror att man ska leta själv inom sig och hitta det där religiösa i sig själv och inte i en organiserad religion.

Religonen har väl alltid varit ett sätt att förklara det oförklarliga, och det är väl även därför den har en viss effekt på dem som tror, då dem verkligen intalar sig själva att religonens svar är rätt..

Det ger även ett någolunda positivt 'svar' till övernaturliga fenomen, en mening med allting, en trygghet.. Vilket även är anledningen (tror jag) till att många religösa har svårt att ta till sig vetenskap eller ateism, då de inte direkt förespråkar detta. Det är en gråare värld helt enkelt, religon är som en drog, får allt att verka mycket bättre.. Medans allting blir grått och trist utanför 'ruset'.

Även därför "gud" bara söker sig till dem med förmågan att tro på något utan stadigare grund än religonen har, dvs, man måste tro först, bli en fanatiker, innan man får njuta av "guds" närhet.
När man väl tagit till sig en världbild, med en mening med livet, liv efter döden, och ja, då vill man inte därifrån.. Precis som man inte hugger av sig en fot bara för att någon säger att den inte finns, för det gör ont. Känns fel.

Religonen ger alltså förväntningar, förhoppningar om livet, högre sådana än skäligt.. Medans vetenskapen (och ateism i vissa fall) inte alls fokuserar på att få livet sväva på rosa moln, utan helt enkelt, helt krasst, beskriva & definiera världen.
Tro skapar förhoppningar, vetenskapen eller ateism krossar. Tro gott, vetenskap ateism ond. Enkel logik eh?

Edit; ändrade lite.

Rädsla för döden?

Men ni har ju båda missuppfattat vad jag försöker säga. Jag pratar om själva upplevelsen inte religionen i sig. Denna känsla kan komma oavsett om man tror på Gud eller ej. Jag pratar om själva känslan inte ifall man vill finna en mening med livet eller inte utan upplevelsen!

Det är inte religionen som är grunden till känslan utan känslan till religionen skulle jag tro.

Det är en intressant och omdebatterad fråga.

Personligen anser jag, mycket förenklat, att det är ett resultat av att vi har vad man kan kalla för två medvetandenivåer. En personlig och egocentrad samt en kollektivt orienterad. Det sistnämda kanske en evolutionär rest från de dagar då vi inte hade ett skarpt egomedvetande utan ett mer diffust flockmedvetande.

Vid vissa lägen kan det kollektivt orienterade läget sas. ta över vår vardagliga egocentrerade medvetenhet och skapa känslor av djup delaktighet och eufori. Det sistnämnda då vi tillfälligt befrias från känslor av utanförskap och hjälplöshet och existensiell ångest.

Det kan vidare frammas artificiellt eller komma helt spontant.

Hallucinogena droger alternativt vanföreställningar förorsakade av annat.

Övertygelse av en tro bidrar till effekter som skapas av den övertygade. Exempelvis känner kristna ett samband med Gud för att dom väldigt gärna vill det. Jag såg filmen '23' häromdagen, där huvudpersonen såg siffran 23 i allting - men bara för att han förväntade sig att göra det. Sådant förkommer hela tiden i verkligheten för folk som gör sig övertygade om sådana saker (symboler, tecken, högre entiteter, bla bla..).

En religiös upplevelse är en religiös upplevelse. Punkt.

Har man fått en drogupplevelse så är det just det.

Har man känt hela sitt väsen höjas, värmas, lysas upp av en otroligt stark kraft som man inte ens förstår var den kommer ifrån, men bara är tacksam att man fått vara med om det, så har man.

Har man suttit och diskuterat med andra om upplevelser och känt igen saker och även själv tyckt sig se saker eller uppleva saker både med andra och ensam så har man.
(Här avser jag före, under eller efter diskussionerna.)

Upplevelserna är antingen väldigt goda eller tvärtom dåliga. Oftast beror det på människan själv. Om en människa har gjort saker som denne skäms över, t ex lurat folk på pengar eller förgripit sig på någon, så är det inte omöjligt att samvetet tar över och på så vis får personen "dåliga" upplevelser, svarta, elaka.

Och tvärtom, om det är en person som försökt leva ett "gott" liv, försöker förbättra för sig själv och för andra, göra goda gärningar etc, så brukar upplevelserna vara fyllda av ljus, tröstande, värmande.

Orsak? Delvis samvetet och det övriga själslivet som tar fram upplevelsen,
men också delvis en oförklarlig kraft som man antingen vill ha - eller inte vill ha.

Verkan? Styr ditt liv så du kommer dit du vill vara.


(Och ja, jag kan berätta massor av exempel från både den "vita" och den "svarta" sidan. Eftersom folk berättat för mig samt har själv varit med om litegrann.)

Firefly vill ha sagt att det är meningslöst att reflektera över känslor som man inte förstår direkt.

Absolut inte.

Jag och de bekanta som jag tänker på har kunnat identifiera och/eller analysera "känslorna" (som du kallar upplevelserna för) direkt.

Jag tycker inte man ska förminska folks upplevelser.
Tycker inte du ska racka ner på folk som inte tycker som du.
En dag kanske du också får en upplevelse. Det är inget som kommer påannonserat.