2007-12-26, 20:20
#1
Själv har jag oerhört svårt för ordet "borgerlig". Jag tycker inte att jag är borgerlig. Jag har svårt för Moderaterna också. Jag har svårt att se varför så många liberaler hyllar den nuvarande regeringen. Vilka liberala gärningar har man gjort?
Låt oss undersöka detta. En bra bakgrund kan vara DNs artikel, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=725591,
Vårdnadsbidraget? Knappast liberalt. Om syftet är att ge valfrihet så är bidraget alldeles för lågt, få har råd att gå från en lön till ett bidrag på 3000 kronor.
Ändrad fastighetsskatt? För många blev det en sänkt kostnad, för många blev det en höjning.
Avdraget för hushållsnära tjänster? Det är krångligt att utnyttja och varför ska vi ha avdrag just för det? Sänk alla skatter istället.
Sedan kan man titta på det som den borgerliga regeringen inte har gjort. Man har inte lagt ned pajasmyndigheterna, det vill säga Nämnden för Hemslöjdsfrågor, Handelflottans kultur- och fritidsråd med flera, man har inte avskaffat TV-licensen, nepotismen finns fortfarande kvar i allra högsta grad, kungen är fortfarande statschef.
Det vi har fått är alltså en regering som flyttar resurser. Men inte tillbaka till folket som helhet, utan till den egna väljargruppen. Vårdadsbidraget är ett utmärkt exempel på det. Ingen med en vanlig lön på 18500 kronor har råd att gå ned till ett bidrag på 3000/månad. Istället blir det en månadspeng för den den övre medelklassen. Ett annat exempel är den förändrade fastighetsskatten, som efter nyår leder till att hundratusentals småhusägare för högre boendekostnader.
Ingenting av det här har någonting med liberalismen att göra, men det sker under liberalismens flagg. Det är destruktivt för liberalismen. Vad är värst, socialdemokrater som kallar sig för socialdemokrater, eller socialdemokrater som kallar sig för liberaler? Socialdemokrater som ändå har en intention av att hjälpa de utsatta eller någon slags omvänd socialdemokrati som ser om de övre samhällskikten?
Det Sverige behöver är en svensk Ron Paul!
Låt oss undersöka detta. En bra bakgrund kan vara DNs artikel, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=725591,
Vårdnadsbidraget? Knappast liberalt. Om syftet är att ge valfrihet så är bidraget alldeles för lågt, få har råd att gå från en lön till ett bidrag på 3000 kronor.
Ändrad fastighetsskatt? För många blev det en sänkt kostnad, för många blev det en höjning.
Avdraget för hushållsnära tjänster? Det är krångligt att utnyttja och varför ska vi ha avdrag just för det? Sänk alla skatter istället.
Sedan kan man titta på det som den borgerliga regeringen inte har gjort. Man har inte lagt ned pajasmyndigheterna, det vill säga Nämnden för Hemslöjdsfrågor, Handelflottans kultur- och fritidsråd med flera, man har inte avskaffat TV-licensen, nepotismen finns fortfarande kvar i allra högsta grad, kungen är fortfarande statschef.
Det vi har fått är alltså en regering som flyttar resurser. Men inte tillbaka till folket som helhet, utan till den egna väljargruppen. Vårdadsbidraget är ett utmärkt exempel på det. Ingen med en vanlig lön på 18500 kronor har råd att gå ned till ett bidrag på 3000/månad. Istället blir det en månadspeng för den den övre medelklassen. Ett annat exempel är den förändrade fastighetsskatten, som efter nyår leder till att hundratusentals småhusägare för högre boendekostnader.
Ingenting av det här har någonting med liberalismen att göra, men det sker under liberalismens flagg. Det är destruktivt för liberalismen. Vad är värst, socialdemokrater som kallar sig för socialdemokrater, eller socialdemokrater som kallar sig för liberaler? Socialdemokrater som ändå har en intention av att hjälpa de utsatta eller någon slags omvänd socialdemokrati som ser om de övre samhällskikten?
Det Sverige behöver är en svensk Ron Paul!
. Gillar den inte mycket, som sagt. Dock bättre än många av de andra alternativen.