2007-12-25, 23:54
#1
Kön: Kvinna
Vikt: Var uppe i 48 innan jullovet, säkert nere i 45 nu igen. Har hopplöst svårt att hålla vikten.
Set and setting: Julaftonsfirande hemma hos svärföräldrarna
Positiva upplevelser: Det bästa och mest euforiska tramadolruset som jag har upplevt.
Negativa upplevelser: Tramadolruset övergick i det värsta kramp och spyanfall som jag har upplevt.
Upptakten
Eftersom jag under hela december månad hade jobbat få tok för mycket och knarkat på tok för lite så hade jag bestämt mig för att rätta till den obalansen under jullovet. Därav inledde jag i torsdags med tramadol, fredag och lördag blev det tjack, kompletterat med tramadol och en del alkohol. På söndagen blev det inget knark, men alldeles för mycket alkohol.
Summan av detta var att när jag vaknade upp den dag som skulle vara min rena dag, nämligen julafton, så insåg jag att jag absolut inte skulle vara något trevligt sällskap om jag inte fick i mig något som botade den otrevliga kombinationen av bakfylla och tjack-AT som jag hade drabbats av.
Trots att jag var medveten om det olämpliga i att knarka i ett hus fullt med folk som absolut inte får misstänka att jag knarkar så var jag beredd att ta den risken för att få kurera mig från det tillstånd jag befann mig i.
Julfirandet
Klockan ett samlades min sambos släkt och jag kring julbordet. Det var fösta året som jag var inbjuden att närvara på grund av tidigare samarbetssvårigheter mellan mig och min svärmor.
Efter ett antal julsnapsar i en mage som i stort sett inte fått i sig annat än knark och alkohol på hela helgen så fick jag snilleblixten att inta en dubbelt så stor dos tramadolpulver mot vad jag brukar ta (500 mg mot mina normala 250 mg). Det är här varningsklockan borde ha ringt, men det gjorde den inte utan detta kändes som världens pangidé. Jag snortade så mycket jag orkade dra upp i näsan och la resten direkt på tungan och svalde ner med vatten direkt ur kranen. Smaken var vidrig, men det sket jag i, för nu ville jag bli hög.
Under Kalle Anka kände jag dem första välbekanta pirrningarna i magtrakten. Huvudvärken, kallsvettningarna och skakningarna försvann och humöret sköt i höjden. Under den påföljande julklappsutdelningen kände jag mig närmast euforisk. Jag har aldrig tidigare fått ett så starkt rus med så starka känslor av välbehag av enbart tramadol. I flera timmar mös jag vidare med det härliga ruset, vilket kändes som ett mjukt och varmt täcke över mig.
Vid åttatiden, alltså sex timmar efter intaget, så kom jag på mig själv med att inte längre orka svara på tilltal och efter en stund orkade jag absolut inte sitta upprätt längre.
Jag gick då in och la mig i ett gästrum för att vila lite. När jag la mig ner kände jag hur nacken liksom stelnade och i nästa sekund kändes det som att någon tog ett stadigt grepp om min hjärna med kramade ihop den till en liten boll. Jag tittade upp i taket och såg svarta prickar dansa framför ögonen. Hela kroppen spände sig och kramp i alla möjliga kroppsdelar satte igång. För att lindra krampen så försökte jag att resa mig till upprätt ställning och röra på kroppsdelarna. Kroppen samarbetade dock inte för fem öre med mig utan ville bara ligga ner i fosterställning och krampa. Så fort jag rubbade mig en millimeter så fick jag kramp i en ny kroppsdel.
Genom allt detta så hörde jag ett väggur slå och jag tvingade mig själv att hålla mig vaken och andas i takt med det. Jag var helt övertygad om att jag när som helst skulle drabbas av andningsdepression och dö, och jag lovade mig själv att aldrig mer röra vid knark om jag bara skulle överleva.
Tack och lov så släppte den värsta krampen efter en stund och övergick istället till ryckningar och rysningar i musklerna. Kroppsdelarna kändes tunga som bly och så fort jag rörde mig för mycket så spände sig musklerna för kramp igen. Jag led även svårt av att jag var fruktansvärt kissnödig, men eftersom jag varken orkade ta mig till badrummet eller för delen skulle kunna slappna av i musklerna så mycket att jag kunde kissa, så kunde jag inte åtgärda det problemet.
Här ungefär kom min svärmor in i rummet och frågade om jag mådde dåligt eftersom jag hade gått och lagt mig. Trots att jag knappt kunde öppna munnen eftersom käkarna var så hårt sammanpressade lyckades jag mumla att jag mådde illa. Hon frågar då förhoppningsfullt om det kanske är så att jag är gravid. Tack och lov orkade jag inte svara på den frågan ”Nej, jag är inte gravid jag har bara knarkat för mycket" utan höll käft.
Det enda jag hade tillång till som jag kunde tänka mig skulle hjälpa mig ur detta bedrövliga tillstånd var allroundmedicinen tjack. Jag insåg dock det olämpliga i att be min svärmor att ur min väska gräva fram min påse med tjack, väga upp lämplig mängd, lösa det i kaffe och slutligen tvinga in det i min mun. Så jag gav upp den idén och låg kvar i fosterställning och plågades.
Efter en stund till börjar jag också må illa och sen blev det skyttetrafik mellan badrummet och sängen. Vet inte vilket som var värst, att ligga i sängen och känna hur musklerna pirrar och rycker eller att vända ut och in på magen i badrummet. Hemskt var det i alla fall.
Efter ett dygn i fosterställning så känner jag mig i hyfsat skick för att i alla fall sitta upprätt framför datorn en stund. Jag har ont i precis alla muskler, en fruktansvärd huvudvärk och vadmusklerna låser sig i kramp titt som tätt. Och det dröjde många många timmar innan jag slappnade av så pass i musklerna att jag kunde kissa. Officiellt har jag diagnosen vinterkräksjukan.
Löftet som jag gav mig själv har jag numera editerat till att inte inta tramadol igen innan jag har införskaffat ett ordentligt lager av kramplösande och valium. Denna tanke tänkte jag iof redan i lördags, eftersom jag även då hade behövs en dos diazepam, men nu ska jag fan hålla mig ifrån tramadol tills har jag gjort slag i saken.
Jag hoppas att ni andra hade en bättre julaftonskväll än jag!
Vikt: Var uppe i 48 innan jullovet, säkert nere i 45 nu igen. Har hopplöst svårt att hålla vikten.
Set and setting: Julaftonsfirande hemma hos svärföräldrarna
Positiva upplevelser: Det bästa och mest euforiska tramadolruset som jag har upplevt.
Negativa upplevelser: Tramadolruset övergick i det värsta kramp och spyanfall som jag har upplevt.
Upptakten
Eftersom jag under hela december månad hade jobbat få tok för mycket och knarkat på tok för lite så hade jag bestämt mig för att rätta till den obalansen under jullovet. Därav inledde jag i torsdags med tramadol, fredag och lördag blev det tjack, kompletterat med tramadol och en del alkohol. På söndagen blev det inget knark, men alldeles för mycket alkohol.
Summan av detta var att när jag vaknade upp den dag som skulle vara min rena dag, nämligen julafton, så insåg jag att jag absolut inte skulle vara något trevligt sällskap om jag inte fick i mig något som botade den otrevliga kombinationen av bakfylla och tjack-AT som jag hade drabbats av.
Trots att jag var medveten om det olämpliga i att knarka i ett hus fullt med folk som absolut inte får misstänka att jag knarkar så var jag beredd att ta den risken för att få kurera mig från det tillstånd jag befann mig i.
Julfirandet
Klockan ett samlades min sambos släkt och jag kring julbordet. Det var fösta året som jag var inbjuden att närvara på grund av tidigare samarbetssvårigheter mellan mig och min svärmor.
Efter ett antal julsnapsar i en mage som i stort sett inte fått i sig annat än knark och alkohol på hela helgen så fick jag snilleblixten att inta en dubbelt så stor dos tramadolpulver mot vad jag brukar ta (500 mg mot mina normala 250 mg). Det är här varningsklockan borde ha ringt, men det gjorde den inte utan detta kändes som världens pangidé. Jag snortade så mycket jag orkade dra upp i näsan och la resten direkt på tungan och svalde ner med vatten direkt ur kranen. Smaken var vidrig, men det sket jag i, för nu ville jag bli hög.
Under Kalle Anka kände jag dem första välbekanta pirrningarna i magtrakten. Huvudvärken, kallsvettningarna och skakningarna försvann och humöret sköt i höjden. Under den påföljande julklappsutdelningen kände jag mig närmast euforisk. Jag har aldrig tidigare fått ett så starkt rus med så starka känslor av välbehag av enbart tramadol. I flera timmar mös jag vidare med det härliga ruset, vilket kändes som ett mjukt och varmt täcke över mig.
Vid åttatiden, alltså sex timmar efter intaget, så kom jag på mig själv med att inte längre orka svara på tilltal och efter en stund orkade jag absolut inte sitta upprätt längre.
Jag gick då in och la mig i ett gästrum för att vila lite. När jag la mig ner kände jag hur nacken liksom stelnade och i nästa sekund kändes det som att någon tog ett stadigt grepp om min hjärna med kramade ihop den till en liten boll. Jag tittade upp i taket och såg svarta prickar dansa framför ögonen. Hela kroppen spände sig och kramp i alla möjliga kroppsdelar satte igång. För att lindra krampen så försökte jag att resa mig till upprätt ställning och röra på kroppsdelarna. Kroppen samarbetade dock inte för fem öre med mig utan ville bara ligga ner i fosterställning och krampa. Så fort jag rubbade mig en millimeter så fick jag kramp i en ny kroppsdel.
Genom allt detta så hörde jag ett väggur slå och jag tvingade mig själv att hålla mig vaken och andas i takt med det. Jag var helt övertygad om att jag när som helst skulle drabbas av andningsdepression och dö, och jag lovade mig själv att aldrig mer röra vid knark om jag bara skulle överleva.
Tack och lov så släppte den värsta krampen efter en stund och övergick istället till ryckningar och rysningar i musklerna. Kroppsdelarna kändes tunga som bly och så fort jag rörde mig för mycket så spände sig musklerna för kramp igen. Jag led även svårt av att jag var fruktansvärt kissnödig, men eftersom jag varken orkade ta mig till badrummet eller för delen skulle kunna slappna av i musklerna så mycket att jag kunde kissa, så kunde jag inte åtgärda det problemet.
Här ungefär kom min svärmor in i rummet och frågade om jag mådde dåligt eftersom jag hade gått och lagt mig. Trots att jag knappt kunde öppna munnen eftersom käkarna var så hårt sammanpressade lyckades jag mumla att jag mådde illa. Hon frågar då förhoppningsfullt om det kanske är så att jag är gravid. Tack och lov orkade jag inte svara på den frågan ”Nej, jag är inte gravid jag har bara knarkat för mycket" utan höll käft.
Det enda jag hade tillång till som jag kunde tänka mig skulle hjälpa mig ur detta bedrövliga tillstånd var allroundmedicinen tjack. Jag insåg dock det olämpliga i att be min svärmor att ur min väska gräva fram min påse med tjack, väga upp lämplig mängd, lösa det i kaffe och slutligen tvinga in det i min mun. Så jag gav upp den idén och låg kvar i fosterställning och plågades.
Efter en stund till börjar jag också må illa och sen blev det skyttetrafik mellan badrummet och sängen. Vet inte vilket som var värst, att ligga i sängen och känna hur musklerna pirrar och rycker eller att vända ut och in på magen i badrummet. Hemskt var det i alla fall.
Efter ett dygn i fosterställning så känner jag mig i hyfsat skick för att i alla fall sitta upprätt framför datorn en stund. Jag har ont i precis alla muskler, en fruktansvärd huvudvärk och vadmusklerna låser sig i kramp titt som tätt. Och det dröjde många många timmar innan jag slappnade av så pass i musklerna att jag kunde kissa. Officiellt har jag diagnosen vinterkräksjukan.
Löftet som jag gav mig själv har jag numera editerat till att inte inta tramadol igen innan jag har införskaffat ett ordentligt lager av kramplösande och valium. Denna tanke tänkte jag iof redan i lördags, eftersom jag även då hade behövs en dos diazepam, men nu ska jag fan hålla mig ifrån tramadol tills har jag gjort slag i saken.
Jag hoppas att ni andra hade en bättre julaftonskväll än jag!
Men vad som helst är iof gott när man har varit utan mat tillräckligt länge.
