Hur upptäcka Interstellär rymdfart ??

Min fundering är om det skulle gå att spåra Interstellär rymdfart, på
samma vis som man t.ex ser vita strimmor efter flygplan. Vad kan man
tänka sig att behöva söka efter? Lämnar Interstellär rymdfart några fartränder
över huvud taget?

Misstänker att du menar rymdfärjor/rymdraketer ("interstellär" betyder mellan stjärnor).
Letade efter lite bilder på google och det verkar som att de lämnar efter sig ett spår av rök när det lyfter, men detta lär ju inte synas särskillt långt från uppskjutningsplatsen.

Kan vara problematiskt då rymdfarkoster i regel bara behöver ha på motorerna för att accelerera i början. Men motorn borde rimligtvis lämna en strimma av materia bakom sig som kanske går att detektera om man vet var man ska leta.

Jag tror det skulle vara väldigt svårt. Ett rymdskepp skulle förmodligen ha sina motorer och större delen av sina system avslagna för att spara energi under långa rymdresor. Sätter de igång med radiosändningar eller tänder lampor ombord så ökar chansen att man ska se dem.

Förmodligen skulle ett främmande rymdskepp behöva komma i närheten av solsystemet innan man skulle kunna upptäcka det.

Frågan är vad man vill uppnå med interstellära resor. Man skulle kunna skicka iväg en nanopartikel med över 90% av ljusets hastighet för lägre energiförbrukning än för en laserstråle. När den når sin destination skulle den kunna innehålla DNA och massor av annan information.

För allt efter en första kolonialisering av mottagaren, en överskeppning av en rekonstruktionsfabrik, så lär transporterna reduceras till information. Och kalkyler sägs visa att nanopartiklar kan vara effektivare än laser när det gäller kvoten energiförbrukning per informationsinnehåll, om man inte är så väldigt angelägen om att skära bort de sista procenten transporttid.

Och en nanopartikel i nära ljusfart lämnar verkligen minimala spår. Det krävs akrobatkonster t.o.m. bara för att fånga in en på förväntad plats vid förväntad tid.

Att skicka "information" på det viset kan likställas med att skicka ett vykort till Spanien. Det innebär inte att man besökt Spanien. Dessutom har mindre föremål en enorm yta i förhållande till massan, vilken blir svår att skydda då minsta krock med en väteatom kommer att slå bort atomer ur partikeln.

Interstellär rymdfart med de metoder som ser ut att vara teoretiskt möjliga idag (om man är tokoptimist) skulle sannolikt lämna spår efter sig i form utav fissionsfragment, helium, heta partiklar eller dylikt. Hur långt avstånd man borde kunna se det på är dock svårare att svara på, är man nifty räknar man ut den totala mängden W (via rörelseenergi och "rimlig restid") och jämför sedan med de ljussvagaste objekt/signaler som dagens astronomiska instrument kan detektera.

Man kan låta sig klonas av DNA:t som nått destitionen. Resten blir en mer filosofisk fråga av vem du menar är "man"...


Jag tror att yta-till-massa-relationen är just fördelen med interstellär nanotrafik. Mycket information för lite energibehov. Och "krock med väteatom" (hur sannolik den nu är) är ju samma problem som lasern lider av.

I vart fall, om det är spår av turism som man letar efter, så borde den i rymden vara lika uppenbar som cocacolaburkarna i Himalaya. Nu ser vi inga spår av sånt, det kan bero på att man inte turistreser interstellärt, utan kommunicerar mer effektivt över såna avstånd, och personligen ägnar sig sin korta livstid åt roligare saker än att "sitta evigheter på bussen till skyhöga priser" bara för att se ännu ett annat jäkla solsystem.

Att leta efter interstellär kommunikation kan vara ungefär lika svårt för oss som det vore för en 1700-talsmänniska att identifiera vår tids bluetooth genom att leta efter brevduvor.

Med tanke på att rymden är otroligt kall så kan man spåra ganska mycket med vanliga värmekameror, jag vill minnas att en värmekamera för några tusenlappar skulle kunna detektera en av dagens rymdfärjor på flera miljoner kilometers avstånd utan problem.