Citat:
Ursprungligen postat av PK-murvel (aka Thomas Lerner)
Jag tänker att Dagmar verkar väldigt arg och hatisk. Vågar jag fråga om det? Kanske är det att gå för djupt in i hennes privata känslosfär. Men så nämner jag några böcker som talar om försoning och förlåtelse, som handlar om människor som råkat ut för något fasansfullt men ändå går vidare i livet
"Förlåtelse och försoning...." Dessa mesiga daltande jävla pk-murvlar. Skulle mamman
försonas med sin dotters mördare ??? Självklart kan man aldrig förlåta eller försonas med sitt barns mördare. Sånt trams existerar bara i pk-iternas låtsashumana hjärnor....