Libertaritan Miljö

Ett torrområde UTAN flodvatten är Dubai (ett annat litet område som importerar t.o.m. dricksvatten är Hong Kong). Verkar som om frihet från regleringar fungerar utmärkt där. Istället för att slåss om vem som ska få fylla sin vattenkanna med sötvatten, så är de nu fullt upptagna med att lasta fler containrar än vad Europas största hamn Antwerpen gör.

Alltså klassisk libertarianism. Marknadspris är ju det pris som fria individer ömsesidigt frivilligt kommer överens om. Oavsett huruvida de är "intelligenta" eller inte, eller om det leder til en "redig ordning" eller inte. Utan bara för att det är det som är deras rätt att göra sådana överenskommelser. Och det har som sagt visat sig ge ypperliga resultat.

Alla "resurser" är begränsade. Det är nog intrikalt i betydelsen av själva begreppet "resurs".

med begränsade naturresurser fick ju en övertygande lösning som bestod i allmänningarnas uppstyckande i privata lotter som gynnade maximal exploateringsgrad och långsiktigt agerande. Det som glömdes bort eller struntades i var naturskyddet.

Ingen har ännu heller lyckats tillämpa principen beträffande resurshushållningen med vattentillgången i ett flodsystem eller med havsfisket. Jakt har också krävt speciallagstiftning beroende på viltets tendens att strunta i ägogränser och atmosfären kan inte heller ägas och vårdas av privata intressenter.

Det finns alltså inte någon princip om ägande av bitar av naturen som skulle vara den definitiva lösningen och det enda rätta. Att man fick den idén en gång var just för de lyckade resultaten beträffande odlingsmark.

En konsekvent ordning som ger hushållning för såväl odlingsmark som gruvdrift, havsfiske, begränsade sötvattenstillgångar, arternas fortbestånd, atmosfärens vård och diverse problem som kan tänkas dyka upp i framtiden är däremot att betrakta världen vi lever i som ett världsarv och därför kräva hyra och ersättning av dem som vill ha bitar för sig själv eller som skadar och försämrar.

Noterat att ingen orkar bry sig om din rotvälska?

Låter vettigt . Har fått min åsikt nu, men jag låser inte tråden pga andras vilja angående att diskutera ämnet.

Det är som sagt självklart att direkt förstörelse av annans egendom/hälsa ska betraktas som någon form av skadegörelse eller misshandel. Där finns inget problem.

Däremot, om vi antar att det är människans aktiviteter, utsläpp av koldioxid, som står för huvuddelen av den projicerade temperaturhöjningen framöver, och att den kommer att innebära problem och förstörelse, så är det rimligt att stater bestraffar förorenarna med skatt på utsläppen.

Är uppvärmningen i stort oberoende av mänsklig aktivitet finns inga skäl för någon bestraffning.

Problemet här är ju att vi inte vet med säkerhet vad som orsakar den globala uppvärmningen, men av praktiska orsaker anser jag själv att det kan vara motiverat att bestraffa utsläppare för att skynda på processen med utvecklandet av miljövänligare alternativ.

Tyvärr har många hardcore-liberaler övergivit den klassiska ståndpunkten att världen aldrig kan bli perfekt (till skillnad från utopiska socialister), men att vi i alla fall hela tiden kan sträva efter att göra den bättre - och detta genomförst bäst med största möjliga frihet.

Istället avfärdar man den globala uppvärmningen som en myt skapad av socialister och centralstyrare, inte på faktabasis, utan för att det faktumet skulle innebära ett problem som liberalismen inte kan lösa. Visserligen: 1. socialister utnyttjar teorierna för sina egna politiska mål 2. vore uppvärmningen ett faktum spelar det mindre roll vilken ideologi som tillämpas - vi skulle få ta smällen i vilket fall som helst.

Scenario 1: Den globala uppvärmningen (inkl. konsekvenser) är ett faktum, och det är vi som skapar den - då kan faktiskt regleringar hjälpa till, men det är marknaden som till slut kommer att lösa eller dämpa problemet.

Scenario 2: Den globala uppvärmningen är ett faktum, men vi skapar den inte - Ja, då är det bara att förbereda sig på något som varken marknaden eller staten kan råda bot på.

Scenario 3: Domedagsprofetiorna var felaktiga. Har vi i det här fallet tillämpat regleringar har det varit en förlustaffär, men vi kan då återgå till business as usual utan dem, och förlusten får ses som en försäkring utan olycksfall, och var antagligen värt det - mycket möjligt att många innovationer som skapats pga dem kan vara till nytta på andra sätt.

Jag förstår inte varför man ska börja med regleringar? Det skulle gå mycket segare och vara mycket mindre effektivt.

är ett system för resurshushållning. Varje verksamhet skall betala sina kostnader. Rättsliga påföljder kan ses som en prissättning på oönskat beteende, miljöavgifter skall kompensera för skador på vår gemensamma livsmiljö och resursavgifter åstadkomma att efterfrågan anpassar sig till tillgången.

Ineffektivare är vi alla överens om att det skulle gå, men för att inte kränka någons negativa rättigheter så är någon form av reglering / straff.. Det återstår dock att förklara hurvida man ska gå till väga när man vill förhindra de negativa rättigheterna att bli kränkta. Ska man sätta regleringar, eller ska man simpelt straffa företaget som släppt ut ett speciellt omiljövänligt ämne, som i sin tur kränkt den negative rättigheten, vilket vore det mest teoretiskt acceptabelt. Dock att genomföra det i praktiken är omöjligt.