Citat:
Just Sci Fi-futurismen brukar ju oftast vara så överoptimistisk att man kan fråga sig vad de egentligen har stoppat i sig ...
Det tråkigaste brukar vara deras visioner av hur "super-storstaden" ska komma att se ut.
Ibland med bara några tiotals år i framtiden.
Och Ändå så föreställer de sig att dessa "Super-Storstäder" ska vara helt utestängda från hela den övriga historiens stadsutveckling.
Dvs vi lever ju i storstäder just nu, sida vid sida med alla de tidigare århundradenas arkitektur.
Storstäder är alltså en långsam utveckling. En tids- och epokmässig blandning av gammalt och nytt.
I vissa storstäder är skillnaderna mellan gammalt och nytt så stor som flera Tusen år dessutom.
Som i Rom tex.
Och andra städer, som i Sverige, finns byggnader från allt från 1000-talet fram till 1500-talet, och sen framåt genom århundradena ända till våra dagar.
Så kommer alltså även storstäderna om ... tvåhundra år att Fortfarande se ut.
Sci Fi-futuristernas storstadsdrömmar, de kommer alltså Bara bli "verkliga" om kanske TioTusen år.
Minst.
FemtioTusen år kanske ... Då kanske, kanske vi kommer att få se dessa Super-Storstäder med kilometerhöga Neonlysande skyskrapor som står som Spön i backen ...
---
BTW
Just skyskrapor är faktiskt ett ganska modernt futuristiskt inslag.
För ca 150 år sedan så förutsåg verkligen inte den tidens futurister några skyskrapor Alls.
Utan de tänkte sig istället "mekaniska hus."
"Intelligenta bostäder" med modernt språkbruk alltså.
Men verkligen inte höga "tornliknande" fastigheter.
Och det är tankvärt, för det innebär att skyskrapor är en trend, ett mode.
Och det kan mycket väl komma att totalt förändras om bara ... hundrafemtio år från nu.
Kanske man, år 2218 har rivit de flesta skyskrapestäder, och ersatt med utsträckta villaområden istället.
Vissa gamla futurister har emellertid haft "rätt", varit "före sin tid."
Som tex den kinesen som försökte avfyra raketer under en stol, som han satt på, för att resa till rymden.
Vi kom ju att välja raketen som metod till slut.
Jules Verne föreställde sig en kanon istället - vilket egentligen inte är så långt från hur det blev.
Det enda som skiljer är ju accelerationen.
Jag gillar också Medeltidens försök att "bygga artificiell intelligens", eller åtminstone "robotar."
De konstruerade mekaniska automater, som föreställde allt från självspelande instrument till "ätande djur och människor".
Klockan, urverket, var en konsekvens av de ansträngningarna - men man drömde ju om så mycket mer. Att mekaniken alltså skulle kunna bli mer autonom, och erbjuda fullgod hjälp åt människan (ungefär så som vi idag föreställer oss den kommande "automatiseringen."
Det tråkigaste brukar vara deras visioner av hur "super-storstaden" ska komma att se ut.
Ibland med bara några tiotals år i framtiden.
Och Ändå så föreställer de sig att dessa "Super-Storstäder" ska vara helt utestängda från hela den övriga historiens stadsutveckling.
Dvs vi lever ju i storstäder just nu, sida vid sida med alla de tidigare århundradenas arkitektur.
Storstäder är alltså en långsam utveckling. En tids- och epokmässig blandning av gammalt och nytt.
I vissa storstäder är skillnaderna mellan gammalt och nytt så stor som flera Tusen år dessutom.
Som i Rom tex.
Och andra städer, som i Sverige, finns byggnader från allt från 1000-talet fram till 1500-talet, och sen framåt genom århundradena ända till våra dagar.
Så kommer alltså även storstäderna om ... tvåhundra år att Fortfarande se ut.
Sci Fi-futuristernas storstadsdrömmar, de kommer alltså Bara bli "verkliga" om kanske TioTusen år.
Minst.
FemtioTusen år kanske ... Då kanske, kanske vi kommer att få se dessa Super-Storstäder med kilometerhöga Neonlysande skyskrapor som står som Spön i backen ...
---
BTW
Just skyskrapor är faktiskt ett ganska modernt futuristiskt inslag.
För ca 150 år sedan så förutsåg verkligen inte den tidens futurister några skyskrapor Alls.
Utan de tänkte sig istället "mekaniska hus."
"Intelligenta bostäder" med modernt språkbruk alltså.
Men verkligen inte höga "tornliknande" fastigheter.
Och det är tankvärt, för det innebär att skyskrapor är en trend, ett mode.
Och det kan mycket väl komma att totalt förändras om bara ... hundrafemtio år från nu.
Kanske man, år 2218 har rivit de flesta skyskrapestäder, och ersatt med utsträckta villaområden istället.
Vissa gamla futurister har emellertid haft "rätt", varit "före sin tid."
Som tex den kinesen som försökte avfyra raketer under en stol, som han satt på, för att resa till rymden.
Vi kom ju att välja raketen som metod till slut.
Jules Verne föreställde sig en kanon istället - vilket egentligen inte är så långt från hur det blev.
Det enda som skiljer är ju accelerationen.
Jag gillar också Medeltidens försök att "bygga artificiell intelligens", eller åtminstone "robotar."
De konstruerade mekaniska automater, som föreställde allt från självspelande instrument till "ätande djur och människor".
Klockan, urverket, var en konsekvens av de ansträngningarna - men man drömde ju om så mycket mer. Att mekaniken alltså skulle kunna bli mer autonom, och erbjuda fullgod hjälp åt människan (ungefär så som vi idag föreställer oss den kommande "automatiseringen."
Det fånigaste med superstorstadsfantasin inom sci-fi anser jag är när man, i kombination med att så mycket boyta knappast kan behövas, helt har missat att tänka på försörjningen, typexempel: Judge Dredd's "Megacity 1".
Nutidens skyskrapetrend inom stadsplaneringsnördandet ser jag väl mest som en slags retrotrend, en throwback till 10-, 20- och 30-talet då skyskrapebyggande verkligen var cutting edge. Som sådan utgör den, vid sidan om exempelvis transhumanismen, del i millenniegenerationens batteri av eskapism. Det hela ger intryck av en generations önskan att framstå som relevant, som den oövervinnliga utvecklingens heroiska banérförare. När det i själva verket inte händer särskilt mycket alls.
__________________
Senast redigerad av Överliggaren 2018-10-05 kl. 21:52.
Senast redigerad av Överliggaren 2018-10-05 kl. 21:52.
