Historiska framtidsvisioner

KRISTALLKULA Sovjetiska forskare på 1950-talet såg ljust på framtiden. Trottoarer som rullade i 100 kilometer i timmen, en meter långa morötter och två timmars sömn per natt. Så tänkte man sig att världen skulle se ut i början av 2000-talet.

År 2000 skulle vi arbeta sex timmar om dagen och ha tre månaders semester om året. Dessutom skulle vi ha medborgarlön. Men skatterna förutsades bli höga, eftersom staten skulle behöva omfattande resurser till u-landshjälp, miljövård och en växande offentlig sektor.

Samtidigt förutsades det stora globala problemet vara överbefolkning och världssvält. Flera bedömare menade att världen redan på 1980-talet skulle drabbas av så omfattande hungerkatastrofer att jordens befolkning skulle minska drastiskt. Avsevärda klimatrubbningar skulle dessutom redan ha inträffat år 2000, eftersom en ny istid hotade hela mänsklighetens existens, liksom en lika skrämmande syrebrist på grund av giftspridningen.

Att handla online fick 1969 detta uttryck:

”En mor som vill köpa ett par byxor åt sin pojke behöver inte gå till något varuhus. Hon slår ett nummer på telefonen och anger sin bankidentifikation… På bildskärmen får hon omedelbart besked om vad detaljisterna inom hennes köpräjong har att erbjuda. När hon bestämt sig kommer orderbekräftesle på bildskärmen från affären, som debiterar hennes bankkonto och sänder hem byxorna.”

Någon vidare beskrivning av internet annat än i form av ”datamaskiner” och ”terminaler” lyckades man inte fånga, men det som antagligen var svårt att föreställa sig då känns med lite tolkning igen i dag. Andra områden där det blev rätt är antibiotikaresistens, medellivslängd över 80, robotisering av industrin, utbildningsbehoven (”nästan alla fortsätter studera efter 18 års ålder”) och värderingsskiften där kön och yrke spelar mindre roll.

Det mesta blev förstås fel, såsom robotisering av hushållen, tre månaders semester, gigantiska summor i u-hjälp, och farhågan att ljudbangar från det nya Concorde-projektet skulle rasera Europas katedraler(!). Tyvärr fick framtidsteamet inte heller rätt om elbilar, total jämställdhet mellan könen och en räddad miljö i Östersjön.

”Sverige år 2000” är förstås mycket underhållande att läsa. Och bättre att göra det 2014 än 2000, eftersom vissa förändringar som boken förutspår var svårare att se 2000. Det som ändå ger mest är bilden av hur man levde och tänkte i Sverige 1969. Förhoppningarna och farhågorna gör att människorna och den tiden får kött och blod.

Spådom: År 2000 har den genomsnittliga svenska familjen två elbilar och en datorstyrd robot som sköter hushållssysslorna. Dessutom jobbar vi bara fyra timmar om dagen. Det är några av en mängd förutsägelser som görs i boken Sverige år 2000 från 1969, där journalisten Tom Selander intervjuat en rad forskare, bland annat en Nobelpristagare.

Så gick det: Sverige är visserligen bland de elbilstätaste länderna i världen, men än så länge utgör rena elbilar och laddhybrider endast 2,5 procent av den totala fordonsflottan. Vi arbetar åtta timmar om dagen och några hushållsrobotar har vi inte fått ännu, bara Rut-avdrag.

Medelsvensson år 2000 bodde i en storstadsregion och hade två barn – ett av varje kön, vilket man enkelt kunde bestämma i förväg. I hemmet fanns ett "helautomatiskt kök", klimatkontroll, dataterminal och bildskärmstelefon i allrummet.

En vanlig familj hade två elbilar, vilket var en självklar standard. Kanske hade grannen ett eget flygplan, vilket till skillnad från bilarna var en statussymbol. Bilarna var i vilket fall eldrivna – tysta och avgasfria. Biltrafiken skulle ske i undermarksplan, och över mark kunde man ta sig fram på de rullande transportband som hade ersatt trottoarerna. Taxisystemen var "datastyrda". Motorvägarna var eluppvärmda så att man slapp snö och halka, och trafiken "automatstyrd". Bilarna skulle nämligen åka i 200 km/h, och hanterades i ett elektroniskt system så att föraren kunde sova eller läsa. Om man hade hållit kvar det konventionella systemet som var förhärskande 1969, där förarna själva ansvarade för fordonets styrning och hastighet, hade det behövts 10–12 filer på motorvägarna.

Tågen gick i uppåt 400 km/tim, och eventuellt åkte man "pneumatiska tåg" enligt rörpostprincipen. Men det var inom flyget mest hade hänt. Man skulle flyga 60 gånger mer än år 1969 vid sekelskiftet (som millennieskiftet genomgående kallades i boken). Planen skulle landa och starta vertikalt, och de flesta skulle gå i överljudsfart, kanske till och med i Mach 10! Jumbojetplan med 2 000 passagerare skulle bli vanliga, men "för korta transporter kommer helikoptern i allmänt bruk."
---

Könsrollsdebatten var historia år 2000. Män skulle utföra kvinnliga sysslor, och kvinnorna gå in i manliga yrken. Dessutom sköttes hushållsarbetet av robotar. I städskrubben stod nämligen en "datastyrd robotslav" som skötte hushållsarbetet: "En låda med cyklopöga, ben och minst två händer", som kunde duka matbordet, putsa fönster och till och med lyda muntliga order. Och engångskläder och lakan av cellulosabas gjorde tvättning överflödig.

Maten var djupfryst och färdiglagad – men några näringspiller skulle faktiskt aldrig ersätta mat, därom var experterna ense, möjligen skulle varmrätten bli syntetisk och framställas av råolja! "Bara de verkligt matglada fortsätter att koka på gammaldags vis, ty det smakar trots allt bättre."
---
Sverige skulle ha fortsatt blandekonomi, men den offentliga sektorn skulle ha svällt ytterligare. Av BNP skulle över hälften gå till offentlig sektor, år 1969 var siffran 43 procent. Samtidigt skulle teknokrater ta över mycket av styrfunktionerna i näringslivet, som i sin tur skulle samverka mer med staten. Vidare skulle direktdemokratin utökas tack vare kommunikationstekniken. Folkomröstningar i "modellpopulationer" kunde genomföras snabbt och vetenskapligt. Riksdagen skulle arbeta övergripande och lämna detaljfrågorna åt "permanenta expertgrupper". Hur dessa skulle utses berördes dock inte.

Statsministern skulle arbeta nästan dygnet runt, till skillnad från dem som valt "honom" – för statsministern var uppenbarligen självklart även år 2000 en man, trots att könsrollsdebatten var över – och "han" krävde dessutom god hemmaservice, uppenbarligen av sin fru.

Nya värderingar skulle komma. Överbefolkningen skulle troligen göra det omoraliskt att skaffa fler än ett barn. Förståelsen för de sexuella minoriteterna skulle öka, och könsrollsfrågan var som sagt historia. Ja, experterna var inne på de flesta av livets områden i boken Sverige år 2000.

Hur ska man då bedöma dessa herrars framtidsspaningar? De dramatiska förändringar som förutspåddes var givetvis en exponent av den snabba samhällsomvandlingen vid 60-talets slut då prognosen gjordes. Och visst var de och nosade på saker som besannats samtidigt som det skett fantastiska framsteg som de missade totalt – murens fall, globaliseringen, demokratiseringen runtom i världen, välståndsökningen – men läst så här långt efter år 2000 så slås man av hur lite som hänt, särskilt vad gäller vardagslivet.

Medelsvensson år 2000 bodde i en storstadsregion och hade två barn – ett av varje kön, vilket man enkelt kunde bestämma i förväg. I hemmet fanns ett "helautomatiskt kök", klimatkontroll, dataterminal och bildskärmstelefon i allrummet.

En vanlig familj hade två elbilar, vilket var en självklar standard. Kanske hade grannen ett eget flygplan, vilket till skillnad från bilarna var en statussymbol. Bilarna var i vilket fall eldrivna – tysta och avgasfria. Biltrafiken skulle ske i undermarksplan, och över mark kunde man ta sig fram på de rullande transportband som hade ersatt trottoarerna. Taxisystemen var "datastyrda". Motorvägarna var eluppvärmda så att man slapp snö och halka, och trafiken "automatstyrd". Bilarna skulle nämligen åka i 200 km/h, och hanterades i ett elektroniskt system så att föraren kunde sova eller läsa. Om man hade hållit kvar det konventionella systemet som var förhärskande 1969, där förarna själva ansvarade för fordonets styrning och hastighet, hade det behövts 10–12 filer på motorvägarna.

Tågen gick i uppåt 400 km/tim, och eventuellt åkte man "pneumatiska tåg" enligt rörpostprincipen. Men det var inom flyget mest hade hänt. Man skulle flyga 60 gånger mer än år 1969 vid sekelskiftet (som millennieskiftet genomgående kallades i boken).

Planen skulle landa och starta vertikalt, och de flesta skulle gå i överljudsfart, kanske till och med i Mach 10! Jumbojetplan med 2 000 passagerare skulle bli vanliga, men "för korta transporter kommer helikoptern i allmänt bruk."

Könsrollsdebatten var historia år 2000. Män skulle utföra kvinnliga sysslor, och kvinnorna gå in i manliga yrken. Dessutom sköttes hushållsarbetet av robotar. I städskrubben stod nämligen en "datastyrd robotslav" som skötte hushållsarbetet: "En låda med cyklopöga, ben och minst två händer", som kunde duka matbordet, putsa fönster och till och med lyda muntliga order.

Och engångskläder och lakan av cellulosabas gjorde tvättning överflödig.

Maten var djupfryst och färdiglagad – men några näringspiller skulle faktiskt aldrig ersätta mat, därom var experterna ense, möjligen skulle varmrätten bli syntetisk och framställas av råolja! "Bara de verkligt matglada fortsätter att koka på gammaldags vis, ty det smakar trots allt bättre."

Sverige skulle ha fortsatt blandekonomi, men den offentliga sektorn skulle ha svällt ytterligare. Av BNP skulle över hälften gå till offentlig sektor, år 1969 var siffran 43 procent.

Samtidigt skulle teknokrater ta över mycket av styrfunktionerna i näringslivet, som i sin tur skulle samverka mer med staten.

Vidare skulle direktdemokratin utökas tack vare kommunikationstekniken. Folkomröstningar i "modellpopulationer" kunde genomföras snabbt och vetenskapligt. Riksdagen skulle arbeta övergripande och lämna detaljfrågorna åt "permanenta expertgrupper". Hur dessa skulle utses berördes dock inte.

Statsministern skulle arbeta nästan dygnet runt, till skillnad från dem som valt "honom" – för statsministern var uppenbarligen självklart även år 2000 en man, trots att könsrollsdebatten var över – och "han" krävde dessutom god hemmaservice, uppenbarligen av sin fru.

Nya värderingar skulle komma. Överbefolkningen skulle troligen göra det omoraliskt att skaffa fler än ett barn. Förståelsen för de sexuella minoriteterna skulle öka, och könsrollsfrågan var som sagt historia. Ja, experterna var inne på de flesta av livets områden i boken Sverige år 2000.

Hur ska man då bedöma dessa herrars framtidsspaningar? De dramatiska förändringar som förutspåddes var givetvis en exponent av den snabba samhällsomvandlingen vid 60-talets slut då prognosen gjordes. Och visst var de och nosade på saker som besannats samtidigt som det skett fantastiska framsteg som de missade totalt – murens fall, globaliseringen, demokratiseringen runtom i världen, välståndsökningen – men läst så här långt efter år 2000 så slås man av hur lite som hänt, särskilt vad gäller vardagslivet.