Jag har alltid and always varit nintendograbb. Mina vänner som jag känt sen det riktigt tidiga 90-talet och jag bråkar än idag om Nintendo VS Sega. Jag säger sega är segt och att Sonic är för småbarn (Jävla skitspel, det är faktiskt va alla de tre första spelen är). Dom säger att man får huvudvärk av nintendoprodukter och att dom producerar gråa lådor, att Mario är en fet italiensk rörmokare som dunkar huvet i block (HAN DUNKAR INTE HUVET, HAN HÅLLER JU FÖRFAN UPP HANDJÄVELN!
Ibland blir man faktiskt riktigt förbannad ;P
Dom tyckte det var jättekul när det publicerades hata-Mario-serier i Sega Force. Själv tyckte man att det var barnsligt och omoget!
Som tur är har/hade jag många vänner på nintendosidan. Vi är starkare.

Men det har nu blivit svårare att bråka om Sega och Nintendo, för ibland hoppar det in en new school i diskutionen som börjar babbla om gamecube, wii och dreamcast.
Och x-box har jag alltid hatat. Går inte att förklara dock. Finns bara hat.