"dussin"

Nyfiken fråga:
Varför räknade man med dussin och gross förr i tiden?
"grosshandlare" etc.
Var det för att sexans tabell är lätt att dividera såsom tidsräkningen?
Varför tiotal (10-19) och dussintal "-tontal"(13-19?)
hälsn. zzw

Rester av räkning med annan bas. Även klockan och året har sin grund i detta.

Ordet dussin lär komma från medellågtyskans dos(s)in, och ytterst av latinets duo´decim som betyder 'tolv'.

Ett talsystem med bas 12 kallas för ett duodecimalsystem (notera återigen att duodecim betyder 12 på latin).

För en trevlig liten artikel om fördelen med bas 12, se www.dozenal.org/files/A1%20BRIEF%20INTRO.pdf.

Våra ord för stora tal hundra, tusen, miljon, miljard är numera anpassade till decimalsystemet, d.v.s. ett talsystem med bas 10, men hundrade kunde i äldre tid i Norden också beteckna 120 (även kallat storhundrade). Ett stortusende betydde på motsvarande sätt 1200.

Även mycket långt tillbaka i Sverige räknade man dock med tiotal. Rökstenen är ett exempel på detta. Se t.ex.: www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=389

De som trots allt förespråkar räknande med bas 12 kan söka medlemskap i The Dozenal Society of America och/eller The Dozenal Society of Great Britain. Se
www.dozenal.org och www.dozenalsociety.org.uk för mer information.

En fördel med begreppet dussin framför tio är att ett halvt dussin är ett heltal, ett tredjedels dussin ett heltal och ett fjärdedels dussin är även det ett heltal. Om man ska räkna med tio med bas så är förvisso hälften av tio ett heltal, men tredjedelen innehåller en fruktansvärd massa decimaler, och även fjärdedelen uttrycks med hjälp av decimaler.

Från ne.se:

De svenska räkneorden framstår som enkla upp till tio och sammansatta från och med tretton, där de består av ett enkelt räkneord följt av -ton, som kan identifieras som ett ord för tiotal. De germanska orden motsvarande elva (got. ainlif) och tolv (got. twalif) har analyserats som 'en utöver (tio)' och 'två utöver (tio)', där got. lif anses höra samman med sv. lämna, eng. leave. Ett ord motsvarande och sätts in i vissa språks räkneord, t.ex. ty. ein-und-zwanzig (21), där man också kan se att tyska i motsättning till svenska placerar entalen före tiotalen. Den semantiska tolkningen av kombinerade räkneord kan variera. I tretton, fjorton etc. läggs entalen tre, fyra etc. till 10 (additiv tolkning), men i tiotalen trettio, fyrtio etc. multipliceras entalen med 10.

Decimalsystemet lär ha sitt ursprung i att vi har 10 fingrar.

Danskarna räknar med Tjog, dvs basen 20, tress = 3 tjog = 60, halvtrees = halvägs till tre tjog dvs 50.

Hade vi haft 8 fingrar, hade vi använt det oktala talsystemet, med basen 8 ( 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10, 11, 12,13, 14, 15, 16, 17, 20 etc).och det hade varit mycket lättare att då förstå och räkna med det hexadecimala systemet där basen är 16 och som används mycket i datasammanhang

Samtidigt kan man räkna till tolv (ett dussin) med fem fingrar genom att med tummen räkna benen i de övriga fyra fingrarna. Det hela är mycket praktiskt och endast en hand behövs.

Man skulle bott i England på 1960-talet, när ett pund var 20 shilling och en shilling var 12 pence. Tala om att försvåra för sig.