Den stora tråden om musikteori

Kolla runt lite här: https://www.flashback.org/t589061

OnT: Känns som att du egentligen inte behöver kunna så värst mycket musikteori för att göra housemusik. Grundläggande pianokunskaper bör räcka angående melodier. Tror en utav de bästa tipsen jag kan ge dig (håller iofs inte på med house musik) är att lyssna mycket på house musik du gillar och försöka lista ut vad artisten gör och komma när det resultatet själv.

Förutsatt att du behöver lära dig någon sorts musikteori innan du börjar meka på en låt.

Är du kunnig inom musik i övrigt och har du lyssnat på mycket house? Prova dig fram och se om det låter bra, dela med dig till kompisar och be om konstruktiv kritik.
Säger inte att man definitivt inte behöver lära musikteori, men jag vet ett antal musiker inom både electronica och instrumentellt som inte läst någon särskild musikkurs.

Annars är nog musikteori i sig en bra grund för att förstå sig på musik, musikpsykologi kan också vara intressant. House är ju i sig en väldigt simpel genre musik och det är endast få som lyckas sticka ut ur mängden, så vill du bara göra ett skönt dunk så är det ju bara att börja leka runt lite men om du vill göra något sällsynt bra så får du nog meka på ett ganska bra tag.


Bör tillägga att jag inte läst någonting inom musik förutom lite ljudteknik, men har gjort/gör musik.

Edit: What Roevarn said

Det kan jag inte alls påstå att det är vanligt, speciellt inte på en dur II-V-I.

Ett enkelt knep är att spela skalan som I:an har (med valfria förändringar) redan på 2:an och 5:an. Det betyder att du i C-dur kommer spela D-dorisk och G-mixolydisk bara av att spela C-dur skala.

Den uteslutande mest vanliga dominantskalan (dvs det som används på 5:an) skulle jag nog påstå vara Mixo(b2 b6). Det ser ut som en mixolydisk skala, men sänkt 2:a och 6:e skalsteg. G-mixolydisk (b2b6) (som används på G7 i denna II-V-I som du beskriver) har tonerna G Ab B C D Eb F

/s

Jazz handlar mycket om stil och känsla och ganska lite om exakt vilken skala man spelar efter. En bra grund i ditt fall är mollpentan, som du säkert känner till. Den funkar i alla väder, dur som moll (i jazz iaf). Att spela enbart den skalan kan dock bli lite tråkigt, så vanligt vis brukar man slänga in lite andra toner en passant. Det brukar vara ganska snyggt att gå från lilla tersen till stora (G till G# i E) under tonikan, eller att benda från sexten till lilla sjuan (C# till D i E) eller andra tonen till lilla tersen (F# till G i E).

En annan idé är att byta till durpentan. Om du inte visste det, är det samma skala fast nedflyttad tre halvtoner. Om låten går i C, "låtsats" du helt enkelt spela i A med samma skala. Kom bara ihåg var tonikan ligger!

Kom ihåg att jazz är lek, att allt egentligen funkar och att det fina med jazz är att trots alla de "regler" som finns så är det att bryta med dem som genererar det spänningen i musiken.

Hej igen!
Jag försöker lära mig the Phantom of the opera på piano och har dessa noter http://www.scribd.com/doc/2882742/Ph...ra-Sheet-Music.

Jag har dock tydligen inte förstått hur det där med skalor funkar, jag försöker ta ackorden som dom står utskrivna i ackordanalysen, och det gör jag rätt, för jag ser på pianots display att jag tar rätt ackord. Däremot låter det inte alls som det ska. Det låter rent av helt fel.

Kan någon förklara för mig vilka toner de första ackorden på högerhanden består av, och hur jag skulle ha förstått det?

Förmodligen så tar inte pianots display hänsyn till att det är ett fast b-förtecken med i låten. Det lilla b-et som indikerar att alla tonen B ska sänkas ett halvt tonsteg. Om inte återställningstecken dyker upp förstås.

Tonarten är Dm.

Så ackordanalysen tar alltså inte hänsyn till ev. förtecken och vilken tonart låten skall spelas i?

Ett Bb ligger ju på samma notlinje som ett B, men klingar en halvton under och har också ett förtecken. I den där transkribtionen så är tonarten Dm. Alltså ska alla toner som ligger på B på notplanet sänkas till Bb. Det gör inte pianot åt dig och inte heller vet pianot att du försöker spela i tonarten Dm.

Jag förstår det, men jag utgår ifrån ackorden som är utskrivna i noterna. Tex. Dm (Låter rätt), Dbm (Låter inte rätt) och så vidare. Dessa ackord kan jag även få upp på displayen, så jag vet att jag faktiskt tar de ackord som finns utskrivna. Men ackorden som är utskrivna (ovanför noterna) är alltså inte anpassade för eventuella förtecken för låten? Borde dom inte vara det?

Jag ska försöka lista ut hur jag transponerar pianot till Dm och testa hur det låter under tiden ...

Edit: Eller... Vänta, jag tror jag fattar. Ackorden använder sig alltså av tonarten som finns i låten, dvs. man kan inte spela en ackordanalys utan att även ta hänsyn till tonarten som finns utskriven?

Ja, du måste ju spela så som det är skrivet på pappret. Din pianodisplay har inte ett fast b-förtecken.

Du måste bara banka in i skallen att varje gång det kommer ett B på pappret så ska det vara ett Bb och komma ihåg det låten igenom. Kolla i början av låten efter klaven. Sedan finns det tillfälliga förtecken utsatta på sina ställen i låten. Dessa gäller för takten de är utsatta i.

Nån som kan lära mej tex hur man ska tänka när det gäller skalor. Hmmm har läst att typ (ja jag kan bbara dom engelska termerna) Att typ G major har samma toner som C mixolydian, hur går det ihop? Finns det nån vettig logik bakom de?

Ah, tack. Jag tänkte att ackordanalysen var "normaliserad", men det är väl bara för att oerfarna jag inte är riktigt van vid andra tonarter än c-dur... Förresten, om man sänker B till Bb, varför heter tonarten Dm?