2007-12-13, 22:03
#1
Kön: Man
Ålder: 20år
Vikt: 65kg
Drog: N-ethyl-2cb (33mg)
Följande tripp ägde rum i början av sommaren 07. Kanske minnena svackar lite. Jag är dock ganska säker på en god rapport, minns nog mer än va ja tror.
Förspelet:
Vi hade samlats, jag och mina två vänner. Det var tidig kväll, ungefär 18:00.
Jag själv hade mina planer uppruttade, de andra killarna... trodde dock vi skulle softa utomhus i trädgården med några 2,8or. Vi dricker några pilz var, men jag kan inte hålla mig.
Jag har tidigare pratat med dem angående psykadelia. Jag själv hade aldrig testat andra hallucinogena substanser förutom DXM. Och för mig väntade ett äventyr kände jag.
Vi kommer överens om att gå in för att trippa loss.
Sagt och gjort... påsen med det vita pulvret slängs fram på bordet.
Vi delar upp jämt och fint (utan våg) och drar i oss varsin 33mg lina var.
Trippen:
Till en början var vi alla överens, det kändes minsann risigt att dra en lina på köksbordet. Vi är alla med på att det skall klinga på snabbt, och herre jösses!
Jag är ensam och stapplar in i vardagsrummet (de andra diskuterar vidare i köket) och vad är de ja ser?! Min blommiga väg, den växer utåt, 3 dimintionellt.
Rummet svajar för mig något oerhört, och jag skriker på de andra... att nu jävlar.
Efter detta blir det mer eller mindre kaotiskt! De andra känner också minsann av denna nya psykoaktiva känsla slå oss som en gonggong i våra hjärnor.
Men vad är det för en smak!? Den är vedervärdig... buhh... i ren desperation springer jag till toaletten, tätt följt av en av min vän! Vi delar toaring!
Den andre kompisen står kvar i diskhon och skriker att vattendropparna torkar ut ovanligt snabbt där nere! Dropparna dansade liksom!
Plötsligt skrattar min vän vid toaringen till! Och jag frågar honom vafan som pågår?
- Haha, det är ju ett jävla barnkalas där nere (han blickar ner på sin spya).
Han beskriver tutor och serpentiner, och jag får stoppa honom från att ta på det med sin halvt nerstuckna arm i toaringen.
Han skrattar och verkar må bättre, till skillnad från mig själv.
Min vän som skrattat åt sin spya går ut i vardagsrummet o sätter sig, tillsammans med min vän från köket. De får för sig att tillsammans äta knäckebröd, för de är så "gula och har så djupa mönster".
Jag står nu alltså ensam kvar på toaletten. Jag känner mig i ansiktet.
Vem är jag? Vad håller jag på med?
För en kortare period är jag tvärsäker på att JAG är min kompis, men jag inser det ganska snart att jag lurat mig själv, hade jag vart min vän... skulle jag känt en allt burdusare skäggväxt i mitt anlete.
Jag beslutar mig för att joina de andra i vardagsrummet, tänkte jag skulle kunna samla mig där.
När jag kommer in till de andra två, (vi kallar dem Peder och Floyd) är de allt för upptagna att ens notera min ankomst.
Peder står och tittar upp i taket, med armarna i vädret och snurrar runt. Floyd ligger som den chillaste av alla i soffan, pekar på min Beatlestavla och skrattar, han skriker io den höga musikens väsen, att anikten hoppar ut genom deras pollisonger.
Han noterar min ankomst till sist, och går för att stänga av stereon. Då vaknar även Peder upp ur sin ”trance”. De undrar hur det går med mig.
Jag själv sitter på sängkanten och skrattar fortfarande åt det jag sett när ja kommit in i rummet. Jag förklarar att de börjar ordna sig nu, och jag mindes vi hade tagit ethanylet, vi skrattar alla tre åt den där förbaskade smaken, och jag flummar iväg med citatet:
- Alltså killar, vi är här nu, allting börjar, vi är tillbaka och allting vi har varit med om, är nu.
De tittar på mig, och säger att jag minsann verkar jävligt flum.
Peder sätter sig ner för att testa el-guran, det låter skräpigt… och ljudet vill liksom aldrig försvinna. Och hela tiden dyker nya fantastiska föremål upp för mig. Jag blickar ut i trädgårdslandet, träden dansar! Blommorna på altanen är så många… jag inte kan ta in det!
Vi stack genast ut i trädgården, och upptäckte hur jävla stort kvarteret var. Molnen i himmeln rörde sig skitsnabbt, och vecklades ihop som pappersark kan knövlas ihop.
Peder chillar i en fotölj, petar med sina händer… som han säger är änglar, han flaxar med dem.
Jag o Floyd passar boll till varandra, Haha, fyfan vad vi skrattade… för bollen hade en jävla svans efter sig, och ingen av oss visste hur vi skulle få stop på den!
Jag kommer på den briljanta idén och springa upp i skogen, till elljusspåret. Vi känner att ruset går i vågor, och att vi antagligen inte kommer ta oss vatten över huvudet genom att studera skogesmyllret lite.
Skogen är så jävla grön! Myrstackarna röda, med obegripligt många myror. Plötsligt stannar jag till på den stigen vi vandrar. Jag pekar på en stor sten, med lite mossa på.
- Killar, titta… den finns i tre lager, vart börjar den? Frågar jag.
De andra säger de minsann kan förstå min upplevelse, men tyvärr inte dela den med mig… de ser antagligen nått helt annat. Jag frågar dem, om det är okej att jag går fram o känner på den.
De skrattar, och varnar mig för att den kan käka upp mig, jag fattar de driver med mig.
Stenen var allt, grön, stor och dess yta var som en hel världskarta!
Vi studerar trädtopparna, men blir alldeles för sugna på mer musik. Vi kände lite skön musik skulle boosta trippen lite.
Sagt och gjort, efter ha vänt om till tryggheten sitter vi alla tre i vardagsrummet o lyssnar på Beatles. Floyd har en makalös skäggväxt och jag kommer på något briljant.
Under musikens gång, ber jag Floyd ta av sig sin t-shirt, till bar överkropp. Och det var som jag trodde. Jesus hade återvänt! Han stod där, framför mig… Peder håller också med… Floyd med naken överkropp i längre skägg än de flesta, är förbaskat likt jesus!
Jag föresår att vi skall klä ut honom till någonting annat. Och flyttar på en sackosäck för att komma ut ur rummet! Men Peder slänger sig ner mot golvet skriker:
- Neeeeeeej!!! Och jag blir alldeles stel som en fura!
- Vad!? Vava… va!!??
Peder ligger kvar under sackosäcken jag håller upp, med armarna utsträckta.
- Fiskarna, du är en sjöman! Eller, du va i alla fall, du hade ett fiskenät, och fisken forsade ut i ett gyllene vatten. Du hade skägg, pipa… men men.
Peder förstod ingenting, han måste kommit till det klara när jag skrikit på honom.
Jag skrattar åt honom och säger till att han skall hjälpa Floyd hitta en färggrann tröja!
Men alla färger är granna i min byrå, och tillsist klär vi på Floyd en piké med ränder.
Jag blev helt till mig, jag sprang ut i hallen för att hämta ”pricken över i:t”
Min skinkeps och sen var det ännu en gång klart, han såg ut som en kille i det oerhörta gamla poppisbandet ”Beach Boys”.
Efter ett tag sitter vi alla ner för att lira ett parti poker. Det slutar med att Floyd envisas med att han har färg (kanske i hans ögon, haha) Jag vägrar att sortera knekten, damen och kungen i olika värden (enl mig var de alla lika värda) och Peder, haha… han skrattar åter igen åt alla ansikten som kikar ut från Lennons 68-tals pollisar!
Neråtdalandet:
Vi börjar allesammans åter komma i kontakt med tid och rum. Och vi försöker tillsammans i säkert en halvtimma minnas när vi sög i oss pulvret.
När vi till allas chock upptäcker vi vart borta i ca 2,5timma vägrar vi alla acceptera det. Det kändes som vi vart borta i ett par veckor minst. Antar att ”trip” inte är taget ut luften precis.
Vi utvärderar kvällen, skrattar och har roligt. Floyd i bar överkropp, jag med det största leendet av alla, och Peder… med sina många historier kring alla toalettbesök han tydligen gjorde. Enligt honom hade han blivit polare med min handtvål och den hade sagt till honom att jag och Floyd minsann var bra knasiga!
--------------------------------------------------------------------------
Man skall ha respekt för sådanna här preparat! Hade inte velat gå längre ut än från tomtgränsen. I skogen var det ju minimal risk vi skulle stöta på någon så. Hoppas denna vara kommer att kunna tillhandahållas snart i butik igen, för jag är säker på att fler av er… inkl mig själv, haft en hel del roligt med
N-ethyl-2cb.
Nej nu blir det nattens. Ps, detta var min andra tripprapport. Kritisera konstruktivt. Och var nöjda för det lilla som postas in här!
/ Peace out!
Ålder: 20år
Vikt: 65kg
Drog: N-ethyl-2cb (33mg)
Följande tripp ägde rum i början av sommaren 07. Kanske minnena svackar lite. Jag är dock ganska säker på en god rapport, minns nog mer än va ja tror.
Förspelet:
Vi hade samlats, jag och mina två vänner. Det var tidig kväll, ungefär 18:00.
Jag själv hade mina planer uppruttade, de andra killarna... trodde dock vi skulle softa utomhus i trädgården med några 2,8or. Vi dricker några pilz var, men jag kan inte hålla mig.
Jag har tidigare pratat med dem angående psykadelia. Jag själv hade aldrig testat andra hallucinogena substanser förutom DXM. Och för mig väntade ett äventyr kände jag.
Vi kommer överens om att gå in för att trippa loss.
Sagt och gjort... påsen med det vita pulvret slängs fram på bordet.
Vi delar upp jämt och fint (utan våg) och drar i oss varsin 33mg lina var.
Trippen:
Till en början var vi alla överens, det kändes minsann risigt att dra en lina på köksbordet. Vi är alla med på att det skall klinga på snabbt, och herre jösses!
Jag är ensam och stapplar in i vardagsrummet (de andra diskuterar vidare i köket) och vad är de ja ser?! Min blommiga väg, den växer utåt, 3 dimintionellt.
Rummet svajar för mig något oerhört, och jag skriker på de andra... att nu jävlar.
Efter detta blir det mer eller mindre kaotiskt! De andra känner också minsann av denna nya psykoaktiva känsla slå oss som en gonggong i våra hjärnor.
Men vad är det för en smak!? Den är vedervärdig... buhh... i ren desperation springer jag till toaletten, tätt följt av en av min vän! Vi delar toaring!
Den andre kompisen står kvar i diskhon och skriker att vattendropparna torkar ut ovanligt snabbt där nere! Dropparna dansade liksom!
Plötsligt skrattar min vän vid toaringen till! Och jag frågar honom vafan som pågår?
- Haha, det är ju ett jävla barnkalas där nere (han blickar ner på sin spya).
Han beskriver tutor och serpentiner, och jag får stoppa honom från att ta på det med sin halvt nerstuckna arm i toaringen.
Han skrattar och verkar må bättre, till skillnad från mig själv.
Min vän som skrattat åt sin spya går ut i vardagsrummet o sätter sig, tillsammans med min vän från köket. De får för sig att tillsammans äta knäckebröd, för de är så "gula och har så djupa mönster".
Jag står nu alltså ensam kvar på toaletten. Jag känner mig i ansiktet.
Vem är jag? Vad håller jag på med?
För en kortare period är jag tvärsäker på att JAG är min kompis, men jag inser det ganska snart att jag lurat mig själv, hade jag vart min vän... skulle jag känt en allt burdusare skäggväxt i mitt anlete.
Jag beslutar mig för att joina de andra i vardagsrummet, tänkte jag skulle kunna samla mig där.
När jag kommer in till de andra två, (vi kallar dem Peder och Floyd) är de allt för upptagna att ens notera min ankomst.
Peder står och tittar upp i taket, med armarna i vädret och snurrar runt. Floyd ligger som den chillaste av alla i soffan, pekar på min Beatlestavla och skrattar, han skriker io den höga musikens väsen, att anikten hoppar ut genom deras pollisonger.
Han noterar min ankomst till sist, och går för att stänga av stereon. Då vaknar även Peder upp ur sin ”trance”. De undrar hur det går med mig.
Jag själv sitter på sängkanten och skrattar fortfarande åt det jag sett när ja kommit in i rummet. Jag förklarar att de börjar ordna sig nu, och jag mindes vi hade tagit ethanylet, vi skrattar alla tre åt den där förbaskade smaken, och jag flummar iväg med citatet:
- Alltså killar, vi är här nu, allting börjar, vi är tillbaka och allting vi har varit med om, är nu.
De tittar på mig, och säger att jag minsann verkar jävligt flum.
Peder sätter sig ner för att testa el-guran, det låter skräpigt… och ljudet vill liksom aldrig försvinna. Och hela tiden dyker nya fantastiska föremål upp för mig. Jag blickar ut i trädgårdslandet, träden dansar! Blommorna på altanen är så många… jag inte kan ta in det!
Vi stack genast ut i trädgården, och upptäckte hur jävla stort kvarteret var. Molnen i himmeln rörde sig skitsnabbt, och vecklades ihop som pappersark kan knövlas ihop.
Peder chillar i en fotölj, petar med sina händer… som han säger är änglar, han flaxar med dem.
Jag o Floyd passar boll till varandra, Haha, fyfan vad vi skrattade… för bollen hade en jävla svans efter sig, och ingen av oss visste hur vi skulle få stop på den!
Jag kommer på den briljanta idén och springa upp i skogen, till elljusspåret. Vi känner att ruset går i vågor, och att vi antagligen inte kommer ta oss vatten över huvudet genom att studera skogesmyllret lite.
Skogen är så jävla grön! Myrstackarna röda, med obegripligt många myror. Plötsligt stannar jag till på den stigen vi vandrar. Jag pekar på en stor sten, med lite mossa på.
- Killar, titta… den finns i tre lager, vart börjar den? Frågar jag.
De andra säger de minsann kan förstå min upplevelse, men tyvärr inte dela den med mig… de ser antagligen nått helt annat. Jag frågar dem, om det är okej att jag går fram o känner på den.
De skrattar, och varnar mig för att den kan käka upp mig, jag fattar de driver med mig.
Stenen var allt, grön, stor och dess yta var som en hel världskarta!
Vi studerar trädtopparna, men blir alldeles för sugna på mer musik. Vi kände lite skön musik skulle boosta trippen lite.
Sagt och gjort, efter ha vänt om till tryggheten sitter vi alla tre i vardagsrummet o lyssnar på Beatles. Floyd har en makalös skäggväxt och jag kommer på något briljant.
Under musikens gång, ber jag Floyd ta av sig sin t-shirt, till bar överkropp. Och det var som jag trodde. Jesus hade återvänt! Han stod där, framför mig… Peder håller också med… Floyd med naken överkropp i längre skägg än de flesta, är förbaskat likt jesus!
Jag föresår att vi skall klä ut honom till någonting annat. Och flyttar på en sackosäck för att komma ut ur rummet! Men Peder slänger sig ner mot golvet skriker:
- Neeeeeeej!!! Och jag blir alldeles stel som en fura!
- Vad!? Vava… va!!??
Peder ligger kvar under sackosäcken jag håller upp, med armarna utsträckta.
- Fiskarna, du är en sjöman! Eller, du va i alla fall, du hade ett fiskenät, och fisken forsade ut i ett gyllene vatten. Du hade skägg, pipa… men men.
Peder förstod ingenting, han måste kommit till det klara när jag skrikit på honom.
Jag skrattar åt honom och säger till att han skall hjälpa Floyd hitta en färggrann tröja!
Men alla färger är granna i min byrå, och tillsist klär vi på Floyd en piké med ränder.
Jag blev helt till mig, jag sprang ut i hallen för att hämta ”pricken över i:t”
Min skinkeps och sen var det ännu en gång klart, han såg ut som en kille i det oerhörta gamla poppisbandet ”Beach Boys”.
Efter ett tag sitter vi alla ner för att lira ett parti poker. Det slutar med att Floyd envisas med att han har färg (kanske i hans ögon, haha) Jag vägrar att sortera knekten, damen och kungen i olika värden (enl mig var de alla lika värda) och Peder, haha… han skrattar åter igen åt alla ansikten som kikar ut från Lennons 68-tals pollisar!
Neråtdalandet:
Vi börjar allesammans åter komma i kontakt med tid och rum. Och vi försöker tillsammans i säkert en halvtimma minnas när vi sög i oss pulvret.
När vi till allas chock upptäcker vi vart borta i ca 2,5timma vägrar vi alla acceptera det. Det kändes som vi vart borta i ett par veckor minst. Antar att ”trip” inte är taget ut luften precis.
Vi utvärderar kvällen, skrattar och har roligt. Floyd i bar överkropp, jag med det största leendet av alla, och Peder… med sina många historier kring alla toalettbesök han tydligen gjorde. Enligt honom hade han blivit polare med min handtvål och den hade sagt till honom att jag och Floyd minsann var bra knasiga!
--------------------------------------------------------------------------
Man skall ha respekt för sådanna här preparat! Hade inte velat gå längre ut än från tomtgränsen. I skogen var det ju minimal risk vi skulle stöta på någon så. Hoppas denna vara kommer att kunna tillhandahållas snart i butik igen, för jag är säker på att fler av er… inkl mig själv, haft en hel del roligt med
N-ethyl-2cb.
Nej nu blir det nattens. Ps, detta var min andra tripprapport. Kritisera konstruktivt. Och var nöjda för det lilla som postas in här!
/ Peace out!
5/5
