Det hade du rätt i, jag hade hört annat men nu läste jag detta på DN.se:
Uranreservernas storlek finns väl analyserad, bland annat av Internationella Atomenergiorganet, IAEA. Slutsatsen är entydig: det finns ingen praktisk begränsning i tillgången på uran. Även om vi skulle utgå från oförändrad teknologi räcker tillgångarna i uppåt 1 000 år. Men teknologin kommer att förändras. Nya, säkrare och mer ekonomiska typer av breeder-reaktorer, som utnyttjar 60-70 gånger mer av energiinnehållet hos uran, kommer att finnas tillgängliga inom 100 år.
Det är svårt att lita på elbolagen som säger att de enbart levererar miljövänlig el, speciellt de mindre bolagen, det är ju fortfarande samma högspänningskablar och servisledningar in till husets central, det går ju inte att bestämma till vilken lägenhet de miljövänligt producerade elektronerna matas.
Det finns mycket lovande tekniska lösningar för att skapa ett så idiotsäkert system som möjligt:
Citat:
Ursprungligen postat av wikipedia.org
A pebble-bed reactor thus can have all of its supporting machinery fail, and the reactor will not crack, melt, explode or spew hazardous wastes. It simply goes up to a designed "idle" temperature, and stays there. In that state, the reactor vessel radiates heat, but the vessel and fuel spheres remain intact and undamaged. The machinery can be repaired or the fuel can be removed.
These safety features were tested (and filmed) with the German AVR reactor.[9]. All the control rods were removed, and the coolant flow was halted. Afterward, the fuel balls were sampled and examined for damage. There was none.
Mer info: Why PBMR behave differently from other nuclear reactors in crises
Nuclear accidents are principally driven by too much heat. This surplus or residual heat is called decay heat and is caused by radioactive decay of fission products. Put simply, if you do not cool the reactor sufficiently the heat will cause the nuclear fuel to release radioactivity that cannot be contained.
In "conventional" reactors, heat is removed by active cooling systems (such as pumps), which rely on the presence of coolant such as water. Any such system may fail and therefore they are duplicated in conventional reactors to make sure that there will be support, should the first line of defense fail. Secondly, so called containment buildings are constructed which is nothing less than strongly armoured containers to create a barrier to the release of radioactivity.
With the PBMR this basic danger of overheating is independent of the state of the reactor coolant. PBMR combines very low power density of the core (1/30th of the power density of a Pressurised Water Reactor), and the resistance to high temperature of fuel in billions of independent particles which creates an inherent ceiling to temperature control.
The helium, which is used to transfer heat from the core to the power-generating gas turbines, is chemically inert. It cannot combine with other chemicals and is non-combustible. Since air cannot enter the primary circuit, oxygen cannot get into the high temperature core to corrode the graphite used in the reactor. Thus chemical reactions and oxidation, two of the great dangers in conventional reactors are sidelined by the construction of the PBMR.
Men vindkraft förstör vår kust- och skärgårdsmiljö, inte minst estetiskt. Dessutom är det ju en ineffektiv produktionsmetod med stora investeringskostnader och koldioxidutsläpp under kraftverksproduktionen.
Kärnkraftsel kan vara bra för både miljö och plånbok.
Det här glöms bort hela tiden. Dessutom låter verken fruktansvärt illa. Vindkraft är en förbannelse!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
