En liberal paradox?

Jag läste just ett inlägg angående den liberala staten på www.equil.net (inlägget kan läsas på följande adress http://www.equil.net/?p=417#comments .)

Vad har då detta att göra med en liberal paradox att göra, och varför skriver jag ett inlägg här istället för på bloggen i fråga? Jo, ju fler som kan svara desto bättre. (Jag vill ju så gärna ha fel!)

Så här lyder då själva frågeställningen: är inte vissa av våra rättigheter motsägelser? Om vi tar exemplet med den frivilligt finansierade staten för att visa på motsägelsen så, tycker jag åtminstone, att självmotsägelsen är tydlig. Med en frivilligt finansierad stat så har jag nämligen inga rättigheter.
Jag är totalt laglös tills jag betalar in den summan som staten kräver av mig för att skydda mig. Om vi istället tittar på den obligatoriska staten så hittar vi också självmotsägelser; man måste även där betala för att få sina rättigheter.

Så, vad säger ni; är jag bara så obildad och dum att jag har dragit en helt tokig slutsats, eller är våra rättigheter en väldigt knivig fråga?

Laglös och rättslös är två skilda ting.

(Du kunde ju förstås ha frågat mig direkt istället, då det är min blogg )

självklart hade jag kunnat göra det, men jag ville få se det från mer synvinklar.

Att påstå att laglös och rättlös är två olika ting duger bara inte, tycker jag.

Föresten, visst skulle det ändå vara olagligt för en person som är med i kollektivet att döda den som inte är med? Bara för att någon inte betalar en viss summa till ett företag kan jag ju inte döda honom, då har han ju inte rätt till liv?

Det enda sättet att upprätthålla alla rättigheter är väl att skapa en anarkistisk utopi där ingen gör något dumt, eller?

Varför inte? Det är ju fullt sant.



Alltså, lagar existerar inte för att straffa brottslingar. Det är en sekundär konsekvens. Lagar existerar för att skydda brottsoffer. Närmare bestämt, lagar bör existera för att skydda brottsoffer som vill bli skyddade. Det inkluderar i princip alla, javisst, men ingen skall behöva skyddas mot sin vilja. Vill man mena att rättigheter existerar, enbart i den mån staten kan upprätthålla dem, då menar man ju att brottsoffer av idag saknar rättigheter ifall deras anmälningar inte leder någonstans. Eller om man drar det till dess spets: man menar att judar i Nazityskland saknade rättigheter, eftersom deras rättigheter inte respekterades av samtidens lagar.


Eller en nattväktarstat. I min mening är det sakens enda alternativ.

Håller med. Men om en person brukar våld mot någon som valt att stå utanför systemet, är inte den personen en fara för dem som står under statens beskydd?
Dvs, den som slår ihjäl en laglös får ändå räkna med fängelse eftersom den personen är en fara för resten av samhället.

Nej, om det inte förekommer något våld i en liberal stat, finns det inga incitament för en stat, då försvinner staten. Skulle våldet komma tillbaka kommer den liberala staten tillbaka. Sen finns det olika sorters anarkismer, så jag undrar vad du menar med en anarkistisk utopi.

Hur kan man vara en fara för "samhället", utan att ens kränka någons rättigheter? I Bamse brukar det förstås heta "en gång tjuv alltid tjuv", och tänker du i banorna av "en gång mördare alltid mördare" så att säga? Så illa är det lyckligtvis inte. Om det vore så skulle man förstås aldrig försätta en brottsling på fri fot igen. "Snodde ett kex för trettio år sedan? Jo, men han är ju fortfarande en tjuv, och tjuvar låter man inte gå fria!"

En frivillig "stat"(*) skulle skydda sina medlemmars rättigheter. Den skulle (kanske) inte skydda andras rättigheter, men heller inte kränka dem. Jag ser ingen paradox.


(*) Jag skulle inte kalla någonting som är frivillig för "stat". Det gör ju begreppet meningslöst eftersom vi redan har ord som "organisation" för den betydelsen. Den frivilliga "staten" vore som ett vaktbolag. Är Securitas existens en libertariansk paradox?

men det varierar med tid och kulturkrets vad som är rätt och fel. Det finns inga naturgivna rättigheter.

Det beror på vilka rättigheter du menar. "Rätten att tvinga andra att bygga ett hus åt mig" ger ju motsägelser, men de grundläggande individuella rättigheterna ger inte motsägelser om man håller koll på sammanhangen och hur de förhåller sig till varandra hierarkiskt


Det är klart att du har rättigheter. Dessutom har du i detta fall en stat vars syfte är att skydda/värna dina rättigheter.


Du skrev nyss att det handlade om frivillig finansiering. Hur skall du ha det? Om finansiering är frivillig så kränks inte din äganderätt.


Nej, rättigheter har man alltid, men här har vi en stat som kränker dina rättigheter (äganderätten).


Du verkar se rättigheter som något slags privilegium som staten delar ut till medborgare (om de uppfyller krav). Det stämmer inte så bra med resten av de liberala idéerna. Desstom tror jag att du missförstår den frivilligt finansierade nv-staten. Det är inte ok att mörda någon bara för att offret inte betalat för staten. Rättigheter skyddas generellt för alla inom människor.

Staten är inte "frivillig". Det är finansieringen av den som kan vara frivillig. I övrigt finns ingen frivillighet att tala om. Det är ett monopol på tvistlösning och vedergällningsvåld. Den använder tvång för att säkerställa frihet och frivillighet i samhället i övrigt. Någon paradox finns dock inte.

Du skrev att lagar existerar för att skydda brottsoffer. Om det vore sant kunde en mördare gå fri, en död människa behöver väl inget beskydd?

Naturligtvis. Lagar ämnade att skydda människors rättigheter borde inte ha något problem alls med mord. (Men det kan ju hända att jag var lite ironisk där, förstås.)