Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

5) Ateisten: BEVISA GUD!

Materialister och ateister kräver alltid att Gud ska visa Sig i egen Hög Person framför deras ögon, innan de kan börja tro på Hans existens...

Men Gud svarar inte på såna högfärdiga utmaningar, lika lite som Kungen skulle söka upp oss om vi utan kvalifikation krävde hans uppmärksamhet...


Man ju fråga sig om en ateist verkligen har gjort sig förtjänt av att få personlig audiens med den Högste Herren, Gud?

Vad har ateisten för meriter, som gör att han har gjort sig förtjänt av att träffa Gud och att Gud skulle känna sig inspirerad att visa sig för honom, kan man ju med fog fråga sig?

När de knappast ens kan få personlig audiens hos Kungen, varför då tro att det skulle vara lättare att få audiens hos Gud, hela Universums Konung?


Tvärtom, ATEISTEN bespottar tanken på Gud och VILL INTE bli av med sin illusion att Gud inte existerar, och eftersom Gud inte tränger sig på människans fria vilja, så kommer ateisten aldrig att kunna känna närvaron av Gud, tills han ändrar på sin uppblåsta attityd...


För ateister bevisar Gud sin existens när Han framträder som döden och tar alting ifrån dem, men Han manifesterar aldrig Sig Själv i sin härlighet för de trolösa!


Ateisten har inte förstått att man inte kan *SE* Gud i tillvaron, förrän man först *INSER*, förverkligar genom andlig kunskap, att Hans existens är en förutsättning, själva grunden för tillvaron!

Först *inse*, sedan börja försöka *se*...


Om man inte ens har passerat det mest preliminära nybörjarstadiet, att inse att Gud med nödvändighet måste existera för att universum ska kunna finnas till, att inse Hans alltgenomträngande Allsmäktiga natur, hur ska man då för en sådan andligt blind person kunna bevisa Gud, när denne inte ens har en susning om Guds andliga natur, utseende och personlighet?

Man kan aldrig bevisa eller övertyga en ateist någonting om Gud eller det andliga, eftersom han är andligt blind...

Ungefär som att försöka bevisa färger för en blind!

6) Ateisten: Jag tror bara på det jag kan se eller ta på...

Ateisten litar barnsligt nog bara på sina yttre fysiska sinnen och tror inte att något kan existera, om man inte kan se eller ta på det...

Då ska man prompt ställa ateisten mot väggen och fråga denne:

Kan du se, höra eller ta på dina tankar?
Kan du se, höra eller ta på din intelligens?
Kan du se, höra eller ta på ditt medvetande?

Givetvis måste svaret bli ett rungande "Nej!"

Vilket får ateisten att vakna upp och förstå att det visst existerar fenomen som inte kan uppfattas med de fysiska sinnena, för inte tror han väl att han är tanklös, IQ-befriad eller medvetslös... :=)

7) Gud är ANDLIG och BEVISAS med ANDLIGA METODER!

Gud står de facto utanför vetenskapens kompetensområde, beroende på att Gud är andlig och evig och inte är bunden av tid och materia som vi är. Han har skapat en värld som är tillgänglig för den vetenskapliga metoden, men själv är Han bortom den, transcendentalt belägen. Detta är ingen svaghet för skapelsetron, men väl en begränsning för vetenskapen.

Gud kan man inte känna genom materiell vetenskap. Vetenskapen arbetar med att samla in data genom observationer och experiment, och utifrån dessa dra logiska slutsatser och bygga modeller. Gud har skapat den värld som går att beskriva med vetenskap, men är inte själv beskrivbar på detta sätt. Han kan inte fångas in av vare sig mikroskop eller teleskop, eftersom Han är av andlig, transcendental energi, och därför är materiella instrument värdelösa i jakten på att detektera Gud!


Gud ingår alltså inte i vetenskapens kompetensområde, som endast sysslar med den materiella delen av verkligheten!

Man kan inte sätta Gud under mikroskopet eller se Honom i teleskopet, eftersom dessa materiella instrument bara klarar av att detektera det rent materiella, och Gud är ju som bekant inte materiell, utan alltigenom andlig!


Vetenskapen är en metod, formulerad av människan, för att studera den fysiska verkligheten så objektivt som det bara är möjligt. Det finns ingenting som säger (mer än möjligen människans högmod) att det inte kan finnas något utanför den fysiska verkligheten. Om den absoluta sanningen är att skapelseprocessen helt eller delvis drivits av utomvärldsliga orsaker, är detta sant oberoende av om vetenskapen kan studera detta eller ej. Den yttersta verkligheten låter sig inte begränsas av mänskliga filosofier eller metoder.


Ateister ropar ständigt efter bevis på Gud, men när man ber dem att redogöra för på vilket sätt man ska presentera Gud för dem, vad de skulle godta som bevis, blir de helt mållösa...eftersom de fattar att vadhelst man skulle visa upp för dem, så kan vilken pseudoskeptiker som helst opponera sig och utbrista "Det där kan vara fejkat, det där kan vara något annan än från Gud" osv...


MATERIELLA fenomen kan bara bevisas med MATERIELLA metoder!

ANDLIGA fenomen kan bara bevisas med ANDLIGA metoder!

Guds existens finns att finna i den andliga dimensionen, vilket innebär att ateistens patetiska försök att finna Honom med fysiska hjälpmedel för alltid kommer att misslyckas...


Den alltigenom barmhärtiga Herren finns i allas hjärtan. Att se eller uppleva Honom där är dock endast möjligt när ens hjärta är fullständigt renat, hjärttvättat.


I den här relativa materiella världen är allting relativt, men när man erhåller och når insikt i absolut kunskap, hur ande fungerar, så kommer man lätt börja fatta vad andlighet är för något och få bevis och uppenbarelser för sig själv, inifrån från Herren som finns i ens hjärta och utifrån från heliga personer och heliga uppenbarelseskrifter!

Men för det krävs ett ödmjukt och uppriktigt sinnelag, först då uppenbaras bevisen för en, som alltså inte kan erhållas med hjälp av måttband eller kikare...

8) Skillnaden mellan ANDLIGA och FYSISKA bevis:

En andlig vetenskap måste naturligtvis kunna underbyggas med hjälp av bevis, men dessa kan inte vara av samma slag som de bevis, som den fysiska vetenskapen använder sig av. Det som för de fysiska sinnena är osynligt, går givetvis inte att bevisa genom mått- och viktdata, men detta betyder absolut inte, att det inte existerar en värld utanför de fysiska sinnenas räckvidd. Det verkliga problemet är inte avsaknaden av bevis i den andliga vetenskapen utan människornas vitt skilda förutsättningar för att kunna förstå dessa bevis.

En människa som inte har utvecklat sin andlighet är blind för den andliga verkligheten, som är själva grunden för denna temporära materiella "verklighet". En andlig analfabet klarar inte av att läsa av de andliga sambanden som allt materiellt har och tror helt enkelt pga sin andliga ignorans att det inte finns något utöver det materiella...


Kan Gud bevisas från vår materiella dimension?

http://web.telia.com/~u03601124/origin/hemsida.htm

(I den gula kolumnen "Smått och gott" högst upp till vänster, klicka på "Kan Gud bevisas?")

9) LOGISKA GUDSBEVIS:


Perfektionen i skapelsen!

Hur kan det komma sig att allting är så enastående perfekt? Den mänskliga kroppen är så komplex att vetenskapsmännen fortfarande knappt vet ens hälften av hur det fungerar. Många samspel i naturen är svåra att förklara utan en "Skapare". Hela "skapelsen" pekar på att det måste finnas någon form av logik bakom allting. Att allting är så enastående perfekt är en ledtråd eller bevis för att Gud finns.

Sökandet efter mening med livet!

Vi människor behöver alltid ha något att leva för, det räcker inte med att bara finnas. Av någon anledning måste vi söka efter någon form av mening med livet. Det är precis som om vi människor har gått miste om den och sedan dess måste försöka återfinna den på något sätt. Någon kan ge oss en mening med livet, denna Någon måste vara Gud. Att vi behöver en mening med livet är en ledtråd eller ett bevis för att Gud finns.

Regelverk kring Gud i alla kulturer!

När antropologer forskar i gamla kulturer som aldrig hört talas om den civiliserade världen och aldrig hört något om Gud eller eller Hans budskap, så hittar de ändå alltid regelverk kring Guds budskap. Överallt i världen har man sett samma fenomen. Det är precis som om mänskligheten är skapad med vissa grundläggande regler, som finns där även om man inte har lärt dem. Att dessa regler finns i mänskligheten är en ledtråd eller ett bevis för att Gud finns.

Det inre tomrummet, saknaden!

Ibland talas det om tomrum i en människa, en saknad. Det är förvånansvärt många människor som upplever att det är något som saknas. Varför finns en sådan känsla av tomhet? Tomrummet gjorde sig gällande när vi valde att inte ha med Gud att göra. Och när man lär känna Gud så är det precis som om tomrummet istället fylls med mening. För alla Gudstroende är det likadant och detta är en ledtråd eller ett bevis för att Gud finns.

Den personliga upplevelsen av Gud!

Man kan ofta höra Gudstroende som säger: Jag har upplevt Gud! Det är så många som kan vittna om Guds närvaro så det kan inte bara vara påhittat. Den egna upplevelsen tror vi på när det gäller kärlek, på samma sätt måste vi tro på de människor som säger att de mött Gud. Denna känsla av Guds närvaro är gemensam för alla Gudstroende och något sådan hade varit omöjligt om Gud bara varit en påhittad person eller ett psykologiskt fenomen. Tron är en övertygelse om ting man inte ser. Gudsmötet är en ledtråd eller ett bevis för att Gud finns.

Guds uppenbara existens:

http://www.harunyahya.com/articles/7...ance_sci11.php

Hela universum verkar alltså vara exakt kalibrerat för att möjliggöra liv. Att detta skulle kunna vara den livlöse IQ-befriade Mr Slumps egenhändiga verk, att kalibrera allting intill perfektion, är en total omöjlighet, som bara flummiga slump-teoretiker kan tro på...


Guds fantastiska skapelse är om något bevis på Guds existens. Om man skulle skriva ner alla tecken på Guds närvaro i universum, så skulle det fylla tusentals encyklopedier:

http://www.harunyahya.com/articles/70signs_sci26.php


Ta bara som exempel de mänskliga ögonen, som har 110 miljoner pixlar vardera! Bara ett fullständigt geni som Gud skulle kunna skapa något så fantastiskt genialt!

Människan är en Unik art, tack vare att det endast är i Människokroppen som själen ges tillfälle till att ta sig ur detta materiella livets fängelse som vi befinner oss i..

Först och främst har vi fått livstids fängelse i dessa våra materiella kroppar och sedan är vi inburade i den Universella "Cellen", det Kosmiska Ägget, där äggets skal utgör gränsen mellan den materiella och den andliga världen:

http://en.wikipedia.org/wiki/World_egg

http://en.wikipedia.org/wiki/Cosmic_egg


Meningen med livet är att återupprätta vårt eviga, men nu bortglömda, förhållande med Gud, att tjäna roten till tillvaron, Gud, så att vi kan bryta det fördömda ändlösa kretsloppet av födelse och död, att tvingas vandra runt och söka lyckan i allehanda undermåliga dödsdömda materiella kroppar, och istället återvända tillbaka Hem till den eviga andliga världen, Guds rike, bortom denna temporära, relativa rumtid värld, illusionens värld:

I den andliga världen lever man i ständigt stegrande dynamisk lycka och kärlek i gemenskap med Gud och Hans följeslagare i de olika eviga kärleksfulla förhållanden som där existerar, i evigt ungdomliga andliga kroppar (som ÄR vårt Jag, till skillnad från kropparna som vi bär omkring på här i den materiella världen), som aldrig åldras, förfaller eller dör...

Lovprisandet av Herrens heliga Namn (mantra-meditation), rekommenderas i alla heliga skrifter, såsom en metod att erhålla direkt umgänge med Herren!

Läs här om den enorma andliga kraften i mantras:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mantra


Absolut sett är det ingen skillnad mellan Gud och Hans heliga Namn, eftersom de båda befinner sig på samma absoluta andliga plattform!

Bara genom att lovprisa, recitera Guds namn i ett ödmjukt och hängivet sinnelag, så bränner man upp mer dålig karma än vad man kan skapa under en hel livstid!

VAD SÄGER NI, kära vänner?

Ska vi inte satsa på att TA OSS tillbaka HEM till Högste HERREN i den eviga andliga världen efter att vi har lämnat vår nuvarande stofthydda?

Buddhism has the characteristics of what would be expected in a cosmic religion for the future: it transcends a personal God, avoids dogmas and theology; it covers both the natural & spiritual, and it is based on a religious sense aspiring from the experience of all things, natural and spiritual, as a meaningful unity. - Albert Einstein