I en tidigare replik till
yeah´s säger du bl.a.:
Citat:
Ursprungligen postat av fufuburn
...jag efterfrågar sannolikheten av kombinationen:
1. Universum uppstår helt spontant och slumpmässigt ur ingenting.
2. I detta existerande unversum uppstår DNA (en väldigt komplicerad molekyl med kapacitet att replikera och förändra sig själv) ur en miljö bestående av lösa ämnen utan något skyddande skal
Vad anser du sannolikheten att kombinationen av 1 och 2 tillsammans vara?
Vi kan dra det ett steg till och efterfråga permutationen men då blir det om möjligt mikroskopiskt mycket mindre än svaret på kombinationen.
Det innebär att du
i efterhand, när de olika slumpgeneratorerna fått verka under miljardtals år, frågar dig hur den fullständigt orimliga sannolikheter skulle beräknas, efter sammanställning av olika resultat som varit samverkande under utvecklingens lopp. Det är inte så slumpen fungerar. Räknar man som du, med den lilla sannolikheten att just du skulle födas,
blev t.ex. du själv aldrig född. Redan i befruktningsögonblicket råkade du vinna ditt livs viktigaste simtävling mot kanske 100 miljoner medtävlare. Sannolikheten att just du föddes vid just den tidpunkten var alltså 1 på 100 miljoner. Om man går bakåt i tiden bara något år, är förutsägelsen att just du skulle komma till, året efter, en på åtskilliga miljarder. Går du tillbaka till din farmor, farfar, mormor och morfar och den orimligt låga sannolikheten att du skulle fötts ett antal decennier senare gör din existens nu fullständigt orimlig och denna kommunikation likaså.
I alla dina inlägg resonerar du på ett helt annat sätt än Tage Danielsons helt korrekta. Han skulle sannolikt ha uttryckt det du funderar över som:
http://www.flashback.org/showpost.p...&postcount=648
Vad gäller DNA-molekylen kan den spontana tillkomsten av den betraktas som orimlig på liknande sätt som att du råkade födas. Nu råkade förutsättningarna för din existens, DNA-molekylen och senare RNA-molekylen bildas, mot alla odds vi i efterhand kan räkna på. Detta faktum och din existens kan dock inte liknas vid att en jumbojet skulle stå fullt färdig efter att en stormvind svept över ett skrotupplag.
Man måste se evolutionen som den långsamma process den representerar. Hur orimliga se första stegen i utvecklingen (DNA/RNA-molekylerna) än förefaller vara, "tycks" de ändå ha fallit ut ut som de gjorde. En sak vet vi säkert: att evolutionen under åtskillig tid bakår i historien ligger bakom de olika arternas utveckling, så som vi upplever dessa idag - de genetiska bevisen är otvetydiga. Däremot kan inget säkert sägas om den första organiskt utvecklingsbara molekylkombinationens tillkomst - enkelt förklarat, vi var inte där!.
Den Gudstroende - oavsett religion - (jag har sagt det förr) borde släppa skapelseberättelserna och fokusera på hur den första DNA/RNA-kombinationen kom till. Då förflyttar vi oss alltså någon miljard år bakåt i tiden dvs. långt från de tidperioder som de religiösa grundkällorna talar om för "skapelsen". Problemet med felen i de religiösa grundkällorna får då accepteras. Om de Gudstroende strävar efter att återfå trovärdigheten förefaller den vägen vara den säkraste.
P.S.
En parentes: Du påpekar om DNA-mplekylen att den skulle ha "...kapacitet att replikera...sig själv". Någon sådan kapacitet har DNA-molekylen inte!
F.ö. kravet på medvetenhet, när det gäller all skapelse som kreationisterna hävdar gälla även de enklaste funktionella detaljer, faller genom att det mest komplexa av allt "Gud" inte krävt skapelse utan ständigt existerat.