Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

"att låta folk hitta sanningen i sin egen takt medan de kan känna att de har den bästa tolkningen"

Jag tycker lite synd om dig, särskilt om det är dina föräldrar eller någon du litar på som fått dig att tro detta.

Tyvärr har någon skrämt dig med dessa eller liknande ord för att du ska känna dig otillräcklig.

Finner du inte sanningen så säger de att du behöver minsann bläddra runt i den där religiösa skriften mer noga, men faktum är, att ska du hitta något som har med sanningen att göra, så får du sätta näsan i helt andra böcker.

Lev väl!

Men nu är vetenskap inte en del av ateismens definition ... och den är inte ens alltid associerad med ateism.

Vad har då ateisten att stå på rent formellt, om varken den veteskapliga metoden eller genvägen att bara tro rakt av?

Säg mig, varför kliver ateisten ens upp på morgonen?

"En ateist" är ingen särskild art av människor, det enda som betingar etiketten "ateist" är att man inte tror på gud/gudar , man tillskriver inte t.ex bibeln ett samhällsvärde, eller koranen det värde som koranen ges av troende.. osv, osv

Det finns således ingen som helst antaagonism mellan ateisten och livsvärdet , antagonismen återfinns däremot för dem som hävdar en gud som bör tagas hänsyn till... därför kan trosfundamentalister f åett slags våldsamt begär att kritisera den existens som är "som inte tar hänsyn till *min tro..."

och man ville göra det till "vår tro" , det finns ingen så pass solid bevekelsegrund att en gudstro ensamt kan utgöra en låt säga etisk förhållniing i samhällen, eftersom.. samhällen är uppbyggda enligt värdlsiga parametrar och kriterier, så den frågan du ställer är FELRIKTAD

Fråga, hur klarar man av att dras med en gudstro.. när sanningen och verkligheten går i rakt motsatt riktning.. i hela sin grundval. De fysiska parametrarna och de fysiologiska går hand-i-.hand.. vilket en artificiellt skapad gudsbild ( en idé.. ännu på idéplanet, och varför inte längre 'än så..?)

med påföljande moralism alltså inte gör.. den försöker mata idealiserande önsket'nkandet som-om-den-vore-ultimat, men som sagt så nappar inte ateister på allt som saluförs... inte för att de "är" ateister av naturen.. men för att förnuftet har sina spärrar... gränslinjer.. för var dikten inte längre har potens.

eftersom teismen behöver omformulera verkligheten med konstruerad rationalisering av de-facto-parametrarna för att få ihop en livsväg, som ändå! kolliderar.. hur fromt det än klingar i öronen på mer lyriskt benägna troende vilka behöver neuros-stillande tröstematerial.

ATeisten, står stadigt på jorden.. varken frågar eller ber om efterliv, till en början...

annat med teisten, som t.o.m kan säga sig "veta" vilka "förbannelser" som står att vänta, i döden...

ja du milde... , så hur.. orkar teisten leva med detta i sinnet när den vaknar, hur ska den vända baken.. för att tillfredsställa någon guds dagshumör?

Självklart kan inte gudstron ensamt stå för människans förhållningssätt, men hur menar du att människans funktionalitet grundar sig om inte genom att uppfylla en tro på något plan?
Titta och göra som alla andra?
Skapa sig en egen föreställning om hur det ska göras?
Diskutera saken?
Låta tiden ha sin gilla gång?
Spela apa?
Bygga hus som ändå försvinner en dag?

Men nåväl, för att diskutera utefter min fördomsbild om ateisters förhållningssätt.
Ateister är djur och bör behandlas som sådana, eftersom de ju inte förstår bättre. Men visst, vissa blir ju kompis med djur. Djur har ju också känslor, men de är fortfarande bara djur.
Starka känslor verkar de hursomhelst inte ha för livet, eftersom de hatar livet så mycket att de är nöjda med bara en liten stump. Det kan jag tycka påverkar värdet i deras ställningstaganden kring saker och ting en smula mot det otrovärdiga.

Nä fy, det där var kärlekslöst tänkt av mig, jag kallar likt en duktig stolle på min egen moralpolis och slår mig själv mentalt på fingrarna så jag förstår att det var dumt sagt.

Alla ska behandlas med kärlek och respekt, men man får väl vara lite svensk och dra undan mattan när det passar helt enkelt, bara för att "sälja konceptet".

Fast man behöver förstås inte vara så säljande hela tiden heller.
Man får väl vara "öppen för idéer" och haka på när det passar som ett annat jävla ufo?
Satans ateister och fritänkare...

Jaja, det handlar väl inte om var min bak pekar, såvida det inte är så att jag tycker det är roligt att försöka förlöjliga någon, eller något?
Vissa blir kränkta, och det är ett val man gör själv, precis som tro.

För övrigt tror jag starkt att homosexualitet har något med galenskap att göra, men det är ju bara galenpannor själva som tror så, av någon oerhört rolig orsak.

Det tycker jag är lite roligt, appropå att vända bak.

Tjaa du... de satans ateisterna, råkar nu inte ha minsta tilltro till varken gud eller satan, ok.. får tala för mig själv. Det är det som gör tillvaron så fridfull för en ateist när det väl vill sig.. att man dras aldrig med den horribla kader av andeväsen av allsköns lynnig och oförutsedd karaktär... det är bara så harmoniskt att förhålla sig till det som är.. och vad som ej går att identifieras.. påkallar inte heller någon slags konvulsiv inre maning att prompt försöka identifiera.. eller tillbe eller underkasta sig, eller lyda eller lisma eller fjäska för eller utifrån traditio bara låta gå.. oavsett förstockande passager, som ju traditioner faktiskt kan bära med sig.

Ateisten om vi ska tala i termer av någon slags generellt tillskuren människokaraktär (går det ens?) är kanske, obs kanske.. för diskussions skull mer benägen att se framåt , än bakåt.. något fel i det tycker du?

Att bryta gamla sedvänjor (läs hederskultur och dess biverkningar) kräver sitt kurage, eller spontana ingivelse och där kan tänkas att en ateist uppnår mer främjande resultat än någon random insyltad troende.. som ju behöver gå "illojalt" mot sina trosbröder/systrar.. och aldrig kommer loss utan kan bte sig som ett veritabelt, mähä

Det där med förnuftsbaserad gränssättning mellan verklighet o dikt, kan vara så att vissa barn.. HAR lättare att först (behöva) svälja sagor.. sedan behöva/uppmanas att uppfölja dem DUKTIGT, för att få det där goa mysiga erkännandet.. att bli älskad, men barn förstår inte om och när de är älskade för sin egen skull, eller för att ha varit duktiga ryttare för det större gudsmaskineriet.. att börja "ansvara" för trossällskapet.. och inte bara tro-den-är-något för sin alldeles egba skull, värd att älskas som den är.

Jag har katolicismen att referera till, dvs kristen trossammanhållning.. det finns några riktigt saftigt existentiellt sätt ordentligt svaga länkar, som många! katoliker/kristna inkl. protestanter kan vittna om, om de bara vill. (och inte är alltför djupt insyltade eller helt enkelt köpta, in till lojalitetsmoralen), dvs många villkoras, får ultimatum.. får martyrskapandets ohederliga villkor sig till livs, varför det för mig var enkelt.. att inte gå genom livet som en fjättrad get med enda uppgift att slava för en idealism uti så tunn luft, där enbart det hierarkiska etablissemanget kan tala-om-för-undersåten hur den ska tänka, bete sig och sedan gå och förtrycka sig (syndagärningstänkandet, skuldfrågan.... som i sig, emå.. är synerligen intrikat men också otroligt osympatisk.. allra tydligast för barnen om du frågar mig, och alla dem som inte kan lirka sig ur den rustning som påkläds barnet, som anses ha i princip en tom skalle.. dvs ingen hjärna bakom pannbenet varför det ses som självklart att inmata "gud" och "guds härlighet.. med kommande straff.. när tiden väl är mogen för individen att axla sådan intrikat smörja för att integrera det i hela sin identitet.

Sådant, äger inte längre mervärde.. klart som tusan att gudsekonomerna vrider sig i sina ksotymer.. när inte gudsidén bär den glansen den gjort i forna dagar. Tiden.. går alltid framåt.. du själv är ju ett bevis på det, säg annat och du bedrar dig själv.

Dvs det finns ett avstånd till hela gudsidén, som ökar för varje sekel som går, och dem som var o är så trogna.. de har det sämst på jordklotet dessutom, så dråpligt.. när stora ord på jorden ger SÅ dålig avkastning, t.o.m tragiskt! viss säger magiskt.. men när antiklimax kommer, faller de tämligen hårt.. och går igenom krisstadier, ja det där med trostvivel är ett kapitel för sig, det personliga nederlaget efter att ha investerat på emotionell topp...

Alla är veritabla mähän, tro det eller ej.
Ibland känner man sig som det första, ibland som det sista. Det är väl något stunden kräver helt enkelt, så att säga.
Vissa är dock så övertygade om att de inte är mähän att det blir roligt att se på, eller eftersträvansvärt eller något, men det beror väl helt hur man ser på saken.

Heder säger du.
Ja antingen kan man följa någon bok i saken eller så kan man följa en som inte ens är nerskriven.
Det senarenämnda inte bara känns, utan är lika efterblivet som det låter, eftersom det ju då inte finns något stadigt resonemang att förhålla sig till.

Om inte annat blir man ett veritabelt mähä av att resonera så.

[quote=Bonnatorp|62493978]
Förstår inte vad du menar med detta, om du kan förtydliga lite?

Ja alltså, jag menar att du har rätt i konceptet att det finns en viss hederskultur inblandad i vissa föreställningar, men på en så abstrakt spelplan som den samlade mänsklighetens kollektiva tankemönster i helhet är och kan tyckas vara så är heder bara ett lösflygande koncept, typ en valuta, som fritt nyttjas av vilken psykopat som helst i den utsträckning som hen känner att det passar.
Vissa kristna underkastar sig denna känslomässiga och sociala marknad, vissa lever dubbelliv, vissa skiter i kristendomen, vissa lever många liv, vissa är bara sig själva och låter skiten hända.

Därför anser jag idén om att världen är lite av en DnD-runda med Satan som nuvarande GM som ett sätt för Gud att visa hur kaotiskt och dåligt det går när man inte låter han vara GM är lite intellektuellt underhållande, kort sagt.
Det känns oerhört lätt att ta konceptet för sanning.

"Men blööh, så reduktionistiskt kan man inte resonera" tycker väl någon då, men jo det kan man. Just för att man kan är ett bevis i sig för att det i viss utsträckning garanterat är så enkelt i vissas skalle.
Eller något liknande.

Och tror man det kan man antyda en viss förståelse i vissas tankemönster, anser jag, om det är förståelse man vill ha.
Antingen kan man använda konceptet personligt mentalt eller hemma i sängkammarens rollspel, har jag fått för mig ensam hemma i min världsfrånvaro.
För inte skulle väl tankesättet fungera ute i... Riktiga världen? Med riktiga människor?

Men det är väl klart att man blir lite konspiratorisk av att läsa allt knasigt på flashback?

En ateist är "utan 'gud' ". Svårare är det inte.

Genom t.ex. att relatera till den observerbara* existens.

*Med "observerbara" avser jag inte exklusivt empiri.

Av samma anledning som de gudstroende går upp på morgonen, minus gudstroendet.