Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Nej då, de använder den rätt. De säger att en dimension har EN utsträckning, och att ett membran har flera dimensioner för att ge den någon form av yta.
Du hävdar att vi kan färdas till något med en utsträckning, jag hävdar att det är omöjligt. Skulle du kunna existera om du enbart hade längd? Ingen bredd eller djup? Nope, du skulle sluta fungera som människa i samma ögonblick.

Du har dock sagt att vi kommer till en annan dimension efter att vi dött, och att singulariteten utgjorde den 0te dimensionen. Eller som du sa här: En dimension ger inget att befinna sig i, det är i referenspunkten mellan två eller flera något kan definieras. Hade du teoretiserat att vi befinner oss i detta BRANE av en anledning, det hade jag gått med på rent teoretiskt. Att hävda att vi befinner oss i EN dimension... nä.

(ändrat lite efter att jag jagat upp ett citat)

Kommer osökt att tänka på den här: http://proch.files.wordpress.com/200...reationism.png

Oops my bad, skulle varit Streethouse som nick


Var anser du att jag skulle ha emotsagt evolutionsteorin? Varför sätter du ens evolutionen som absolut sanning? Du kan hävda vad du vill, det är fortfarande bara en TRO du sysslar med eftersom inget egentligen går att bevisa. Så du får väl fortsätta tro du med.

Som jag nyss förklarade för dig så använder jag ordet dimension populärvetenskapligt men avser naturligtvis brane. Har även redan förklarat för dig tidigare att 0:te dimensionen i så fall utgör startpunkten (dvs din kära smäll, big bang) samt att om man väljer att inte räkna med den svenska nollan så blir det en serie av positiva naturliga heltal som faller rekursivt genom varje brane( dårå istället för dimension. ). Kalla dom heliga tomatkonservburkar om du vill, det spelar ingen roll, principen går att frilägga och jag har konsekvent tidigare hävdat modellen med möbius-bandet för att påvisa det hela.
(Edit: Förresten om du är biolog och kemist så är det intressant att höra din åsikt om denna sannolikhetsfråga: http://www.flashback.org/showpost.p...&postcount=547 )

Och jag hävdar att en singularitet inte kan VARA en dimension när den inte ens kan HA dimensioner.
Nåja, jag har äntligen fått dig att fatta att du inte kan använda både populärvetenskapliga och vetenskapliga definitioner av dimension i samma resonemang. One small step for man...

har inte jag precis skrivit en harang om det? Jag kan inga sannolikheter, men jag skrev en rätt vettig populärvetenskaplig sammanfattning om det.

Med den grundinställningen, lär inte särskilt många debatter bli meningsfulla! Är du säker på att du existerar - räcker det med att du tänker för att bevisa det? Representerar du kanske bara en illusion i en tänkt värld?

Ja det finns ju många sätt att slingra sig från en mattetenta ... att projicera en massa fördomar och relatera till diskutioner med andra i det förgångna ändrar inte den simpla grundfrågan, jag frågade dig vad du ansåg vara sannolikheten att två så komplicerade processer kan ske i kombination? Den måste vara rekursivt astronomiskt liten. Typ närma sig noll asymptotiskt.

Men det är precis exakt just därför som jag utesluter den mha att dumpa den svenska idiot-nollan??? Det ger ändå utrymme för big bang för vi kan hävda att big bang då både skett och inte skett eftersom vi gett det ett icke-definerat tal. Vi ger alltså svängrum åt teorin utan att bygga på lös grund.
Vidare kan ju big bang inte ha haft en dimension eftersom det uppstod ur intet ??? suck. Nu ska jag raila i q3, ses.

Har funderat i samma banor. Varför slösa tid på en tomte som bara rapar ur sig "Gödels andra!" så fort han blir trängd?

Drar mig nog ur nu, och kollar på Jumper istället.

Ja, den är astronomiskt liten.
Men oavsett om man bekräftar eller dementerar saken för det inte diskussionen framåt. Detta är ju inte på något sätt är ateismens "felande länk" eller något sådant.

Eller har jag fel, vad bevisar det?
(Glöm nu inte att ateister inte har detta som nyckelargument)

snorlyktan : Klockren strip!

Klart man kan tycka att en miljard år låter mycket. Försöker man göra en bedömning om det är tillräckligt eller ej för att evolutionen ska ha nått dit vi är idag på "egen hand" eller ej, så är man ute på väldigt hal is. Även om vi har forskning som visar på hur förloppet skulle kunnat skett, så är tidsperioden nästan lika ogreppbar som begreppet oändlighet.

Ponera att vi har en miljard saker som ska klaffa under en mijard år och varje sak har en ytterst liten möjlighet att kunna inträffa. Då kan man konstatera att sannolikheten att alla dessa saker klaffar är snudd på noll. Det finns därför starka skäl till att anta att något i det som vetenskapen idag säger sig kunna bevisa eller med stor sannolikhet anta, inte stämmer. Det är svårt för forskarna att komma undan detta faktum samtidigt som forskarvärlden har en stängd dörr till möjligheten att påverkan sker från en andevärld. Skälen till denna stängda dörr är inte enbart att vetenskapen inte har metoder eller kunskaper för att kunna arbeta med de teorierna, utan det finns en mängd andra skäl såsom politiska och ekonomiska.

Problemet när vi försöker diskutera detta är vi alla är väldigt fast i det tänkande vi är uppväxta och inlärda med. Utöver det tillkommer fler skygglappar som tex de starkt religiösa eller de som har sin proffession inom kemi, fysik, psykologi mm. Att upprepat under en lång tid koncentrera sig på ett visst tankesätt gör att tankar "utanför ramen" blir svåra. Och många gånger är just tankarna "utanför ramen" de som behövs för att komma vidare på såväl personliga planet som inom forskning mm. Därför att sanningen, även om den ej kan bevisas, ibland finns "utanför ramarna".
Vi ser med tydlighet att många här just har svårigheter med detta samtidigt som de visat att de är mycket duktiga inom sina områden som fysik, kemi, psykiatri mm. De tror att man når klarhet och sanning genom dagens logik och dagens vetenskap och att sanningarna finns i det som är bevisbart. Det är ett bekvämt tankesätt istället för att famla omkring i okända territorier och söka kunskap och sanningar där. Tyvärr är ju inte verkligheten så enkel. Vill man komma vidare så måste man inse att man måste beakta möjligheterna för saker som verkar ologiska, osannolika osv därför att även i det osannolika kan finnas sanningar. Det som den ena bedömmer som osannolikt bedönner den andra som sannolikt ibland. Det som verkar ologiskt igår kan vara logiskt idag (har historien visat) och det som verkar ologiskt idag kan vara logiskt imorgon.

Ingen ska behöva ha bevis eller övertygelse om en andevärld för att kunna acceptera möjligheten för en andevärld och påverkan från densamma. En öppenhet av det slaget är sund och nödvändig.