Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Dina grava argumentationsfel har redan påpekats tidigare. Tråkigt att du först nu förstår vad det betydar.

Om du säger att det är kanske är möjligt att en eller flera gudar kanske existerar eller har existerat, men att vi inte vet någonting alls om denna/dessa gudar, samt inte har en aning om dom/den existerar överhuvudtaget, då håller du med dom allra flesta ateisterna.

Enda skillnaden är då att du säger att du tror att det är så, medans ateisten säger att han/hon tror att det inte är så.

Börjar du däremot specificera någon gud och lägger på egenskaper på den och säger att det är troligt att just den specifika guden existerar, då framstår du som korkad. De flesta teister framstår som korkad imo.

Ja, epitet orkar jag inte hålla på med om inte någon verkligen demonstrerar en akut motvilja till att lära sig eller diskutera. Som du säkert förstår innebär argument from ignorance inte dumhet utan okunskap, vilket inte har någonting med intelligens att göra.

Vilket gör det till en falsk analogi, eller en jämförelse på felaktiga premisser. Det är inte samma.
Bra att vi är överens.

Mja, kanske i vissa lägen. Jag är osäker. Vad jag menar är att om man inte har någon data alls, varför göra en uppskattning och dessutom varför gå till såna extrema längder som en allsmäktig allgalaktisk maktgalen despot med dåligt självförtroende? Det blir ett sånt enormt steg från "vi vet inte".
Skilj gärna på tro som i att ha en uppfattning och att tro som i att ha en religiös tro.

Occam's Razor. Du skjuter bara på problemet och skapar en mer komplex lösning. Om allt måste ha en skapare så måste även skaparen ha en skapare och det blir en oändlig kedja. Då kanske du säger nä, men Gud är evig. Jaha, bara för att det bekvämt löser allt så kan man föreslå magiska lösningar ad-hoc, hur som helst? Ungefär som när barn leker krig. Pang, jag sköt dig! Nähä, det gjorde du inte för jag..

Nej, det vet vi inte, men vår okunskap bevisar inget, så som jag började med att konstatera. Argument from ignorance.
Poängen är inte att göra en analogi utan att demonstrera att man kan påstå precis vad som helst om man tillåter den sortens argumentation. Därför behövs det att bevisbördan ligger på den som gör påståendet. Tills det kan demonstreras att det finns en tekanna, en skapargud eller vad som helst, så finns ingen anledning att tro att något sådant finns.
Det viktiga är att komma ihåg var den filosofiska bevisbördan ligger. Visst kan jag tolerera att man fantiserar ihop något för att förklara alla möjliga grejer som för tillfället är oförklarliga men om samma metod fungerar för att bevisa precis vad som helst, varför skulle då just din grej vara sant och inte någon annans drake eller tekanna?

Men anta att Skaparen är för komplex för att kunna förstås?
Det leder egentligen tillbaka till resonemanget i mitt första inlägg idag.
Hur ska en evig skapare, för komplex för att förstås, kunna bevisa sig själv? Och hur ska jag kunna bevisa denne?

Min slutsats är:
Man väljer att tro på om en Skapare finns eller inte.
Ateisten väljer att rationalisera sin tro genom att säga "vi har inga bevis, därför bör vi inte tro på en Skapare"
Teisten väljer att förklara sin tro genom att säga "vi har inga motbevis, så jag kan lika gärna tro på en Skapare".

Sen så råkar just nu hegemonin i Sverige vara att ateism är "rätt" och därför är ateister oflexibla i att acceptera den andra sidans argument, och oflexibla i att acceptera att även ateism är en "tro".
Förr i tiden var det tvärtom, då var det kyrkan som var hegemoni.

Ja, detta är min slutliga åsikt i frågan som nu dryftats idag.
Jag får tacka för diskussionen.

Teisten väljer att förklara sin tro genom att säga "vi har inga motbevis, så jag kan lika gärna tro på en Skapare".

Detta tror jag inte alls stämmer för majoriteten av troende. Anledningarna till att man adopterar en viss religion har mycket mer med miljöpåverkan att göra.
Att anamma en tro är mycket mer komplext än att simpelt tänka: "Tja, ingen har ju motbevisat gud x - så det är lika bra att jag tror på den". Det vore katastrof för ett samhälle om det logiska tänkandet sjönk till den nivån. Då måste alla gå runt och tro på ALLT som inte har motbevisats. Spöken, Big foot, Loch ness, alla gudar, alla religioner, tomtar, troll, etc etc.
Det är helt enkelt ett väldigt osunt och icke rationellt sätt att göra beslut på.

Okej, låt oss godta argumentet att det måste finnas en skapare. Vad säger att denne skapare är kristendomens Gud, eller islams Muhammed? Det kan ju lika gärna så att grekernas gudar är rätt!

Skaparen var nog komplex för att skapa oss, är allsmäktig och det står därmed inom skaparens makt att bevisa sig själv för oss. Hur du ska kunna bevisa skaparen är ditt problem, det finns ingen som helst anledning att någon annan ska ta dig på allvar innan du kan bevisa det du säger.


Extremt anti-intellektuellt argument. Det finns inget som motbevisar att det inte fanns en skapare heller, så du kan lika gärna tro på det. Det finns inga motbevis mot att det inte finns enhörningar vi inte kan se, troll under broar, att Tor är den som verkligen skapar åska, varför väljer du inte att tro på allt sådant nonsens då du ändå tror på en obevisad skapare?


Ateism är en avsaknad av tro, inte en tro. Ateister har lyssnat på "den andra sidans argument", oavsett religiös inriktning så är argumenten ungefär densamma, och lika dåliga, och total avsaknad av bevis. Det är mer som att "den andra sidan" vägrar konsekvent att lyssna på ateisters argument och ofta medvetet förvränger ateistens argument. Ett av de vanligaste är t.ex. att ateism skulle vara någon sorts religion i sig själv. Fruktansvärt löjligt av "den andra sidan" att inte ens ha koll på sin debattmotståndares utgångspunkt.

Oj, jag har ställt den fråga 1000 gånger och fått 1000 olika svar

Det finns ca 33000 st grenar av kristendomen med 33000 olika syner på vem gud är.
Alla dessa 33000 anser att JUST DE har den korrekta tolkningen av en viss bok.

Frågar du 100000 personer kommer du få 100000 anledningar till varför just deras religion, gud och tolkning är den korrekta.

Det räcker med att demonstrera att han har inflytande på skapelsen. Lite storslagna brott mot naturlagarna borde vara en smal sak för någon som knappt gjort annat i de religiösa texterna.

Ateism är inte en tro, det är bara avsaknad av teism. Du kan inte kalla mig troende för att jag inte delar din tro. Definierar du andra saker på vad de inte tror på?

Man väljer inte att tro, och inte heller att inte tro. Det är inte ett val.

Att tro på något är visst ett val. Karl-Sven säger att han har legat med 1000 kvinnor och en hund. Du vet inte om det är sant eller inte, därför måste du göra VALET att tro på honom eller inte. Samma princip gäller i religionsfrågor ...

Någon kraft finns det ju som har skapat detta Universum vi befinner oss i, och denna kraften kallar jag helt enkelt för Skapelsen, som jag inte på något sätt eller vis liknar vid eller tror är en skapar-gud likt den som beskrivs inom t.ex kristendomen eller islam