Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Vad menar du?

Det verkar som att du inte vet skillnaden mellan universum och vårt solsystem...

I ett solsystem finns en eller flera stjärnor och det kan vara planeter som snurrar runt solen/solarna.

Solsystemen finns i galaxer. I våran galax (Vintergatan) tror man att det finns ungefär 200 miljarder stjärnor/solsystem.

I universum tror man att det finns över 100 miljarder galaxer. Det är med andra ord rätt jävla stor skillnad på solsystem och universum.

EDIT: Ser att jag läste fel och ber om ursäkt, men inlägget får stå kvar ändå.

Förstår du öht vad bevisbörda-konceptet är (det verkar nämligen som att du inte gör det)?

Förkovra dig på egen hand.

Jag såg precis denna video där Dawkins berättar om skillnader mellan religionstyper och varför ateism är det enda vettiga slutsteget för mänsligt tänkade:
https://www.youtube.com/watch?v=f3-Tuvw_SvM

Vad jag dock invänder är att vi som människor är begränsade.
Vi kan inte i vårt tänkade tro att vi faktiskt vet hur allt fungerar.

När vi ser t.ex. en gravt utveckligsstörd person berätta om hur han ser på världen så tänker vi inte att denne kan "förstå" saken. Vi kommer aldrig anse honom som en auktoritet i ämnet, vi tänker att han aldrig kommer kunna ha någon djupare kunskap om detta. Även om han själv anser det.
När ett barn resonerar över världen tror vi inte heller att detta barnet är en auktoritet som verkligen kan förstå hur allt hänger ihop. Även om barnet själv anser det.

Men när vi själva, som vuxna, tror vi vet hur allt hänger ihop, så ifrågasätter vi inte vår egen kunskap. Vi är övertygade om att vi har rätt. Att ateism är "slutsteget", enligt Dawkins. Ändå är det så mycket vi inte vet angående naturlagar och fysiken. Det är så mycket vi som människor inte kan förstå med vårt begränsade sinne. Varför då begränsa sig till ateism? Anta att det kan finnas andra möjligheter, är det då inte dumt att begränsa sig?

Anta att en tro på en högre och evig kärlek gör dig 1. till en bättre människa, 2. gör världen bättre, 3. gör dig lyckligare... och 4. KANSKE blir man del av något evigt.
Är det då värt att kasta bort allt detta för att ens "rationella sinne" i ett västerländskt land just tänker sig att ateism är "mest rimligt"? Tänk om ens s.k. rationalitet förleder en?

Argument from ignorance.
Vi förstår inte hur "x", alltså Gud/magi.
Det är inte ett hållbart argument.

Det Dawkins säger är inte att vi vet allt om allting, och därför ska man vara ateist. Däremot säger han att vi inte har någon anledning att tro att någon gud existerar, därför ateism, och att av allt vi känner till så kan vi inte se något direkt behov av en gud för att förklara funktionerna heller.

Nu är du inne på Pascal's Wager, som gång efter gång bevisas vara spelteori och ett logiskt felslut.

Varför skulle jag göra argument from ignorance?

Hypotisera:
Anta att vi bor på en ö. Vi vet inte vad som finns på andra sidan havet.
Ateisten säger att vi har ingen anledning att tro det finns något annat och därför bör vi inte tro att det finns.
Den "troende" säger att det kan finnas något annat.

Är mitt resonemang giltigt så långt, eller har jag gjort något "logiskt felslut" igen?

Du verkar ju inte ha förstått det du länkade till. Tänker närmast på den 7-gradiga skalan och förklaringen av Russels tekanna.

Det skulle snarare vara såhär i det exemplet.
Ateisten säger att det kan finnas något annat på andra sidan havet, men vi har ingen anledning att tro att en specifik fantasifigur som har skapat allt sitter där.
Den "troende" gör ritualer och ägnar sitt liv åt att denna specifika fantasifigur är på andra sidan havet, samt antar att denne fantasifigur har åsikter om hur vi ska leva våra liv, fastän vi inte har någon som helst aning.

Den sjugradiga skalan behöver jag väl inte hålla med om, eller? Är det en oemotsägelig lag att det är så som all teism fungerar? Själv skulle jag inte kunna placera mig på en sådan skala, men du kanske vill roa dig med att placera mig? Inte allt kan placeras i fack, när facken har skapats av människor, även om människan heter Dawkins. Han kanske är din "husgud"?

Om vi nu ska diskutera tekannor, så finns det väl heller ingen anledning för en ateist i så fall att diskutera att tekannan inte finns. Den som vill tro på en tekanna, och blir glad av det, hjälper personen i livet, och ger mening, varför inte?
Jag har inget emot om ni tror på pastafarimonstret om det nu ger er glädje i livet.
Existensen av en tekanna i sig, om vi antar det är en fysisk tekanna utan övernaturliga egenskaper, är ju dock meningslös för oss människor. Det gör inte någon nytta för någon att tro på att den existerar.
GUD är däremot ingen fysisk existens, eller hur?

Jag kräver inte att en ateist ska bevisa att Gud inte finns, eller har jag nånsin gjort det i mina inlägg? Jag påstår mig inte veta att det finns en tekanna, men ateister påstår sig veta att tekannan INTE finns. Eftersom tekannan inte kan göra någon skada eller nytta är resonemanget kring denna meningslös, men tänk om tekannan var en källa till evigt liv? Då skulle en diskussion kring dess existens vara berättigad, åtminstone för dem som tror på tekannan. Och de som inte tror, behöver inte diskutera den.

Okej men "fantasifigur som har skapat allt sitter där" har jag inte sagt.
Jag har föreslagit att den troende anser det kan finnas något på andra sidan havet.
Jag har inte heller sagt att det ska vara något som man gör "ritualer och ägnar sitt liv åt, och att fantasifiguren har åsikter om hur vi ska leva våra liv".
Det kanske kan verka som att religion brukar vara så men om du frågar troende varför de gör "ritualer" så är det ofta för deras egen skull, för att må bättre. Inte för att de tror att Gud kräver det av dem. Men vad vet jag. Om ens syn på Gud är att det är en krävade Gud som tvingar oss att blidka honom så kanske man mår säkert bättre som ateist. Redan Jesus opponerade sig dock mot synen på Gud som en tvingande Gud. Han sa att GUD är kärleken.

Om ateisten för övrigt enligt ditt resonemang säger att det "kan" finns något på andra sidan havet, vad är då skillnaden mellan honom och en agnostiker?

Hur mycket du än hypotetiserar så hamnar du fel när du drar slutsatser vilket sannolikt beror på din, av koranrabblandet, begränsade omvärldsanalys
Att vara ateist, innebär att man inte tror på en (eller flera) gud/gudar och visst finns det barnsliga argument i debatten, men rent enfaldiga argument finner man lättast i inläggen från de vidskepliga som tror på en gud som beskrivs i en bok.

Extra enfaldigt blir det när de vidskepliga hävdar att den boken återger guds ord och hänvisar till att det står så i boken.

Det finns fyra olika stadier.

1. Agnostiker + Ateist = Jag tror inte att det finns någon gud, men jag hävdar inte att jag vet. Går bra att kombinera med "Den specifika Guden du föreslår finns inte" men samtidigt vara agnostiker för Gudskonceptet i stort.

2. Ej agnostiker + Ateist = Det finns ingen gud och jag vet det helt säkert (väldigt ovanligt)

3. Agnostiker + Teist = Jag tror att det finns någon gud/flera gudar/en specifik gud, men jag hävdar inte att jag vet. (ovanligt)

4. Ej agnostiker + Teist = Gud finns helt säkert! Jag tror även att den här specifika Guden finns! (vanligt) Jag är så säker på det att jag ägnar min livsstil åt att han finns.