Citat:
Ursprungligen postat av Streethouse
Inte frågan om smarthet, utan det är en större förståelse och kunskap som ändrat på denna inställning. Just därför ger det ingenting att diskutera bevisföring utan vi måste se "problemet" från andra håll eller inte alls. Ingen kan ju med bestämdhet säga att en andevärld inte finns. Samtidigt hävdar en stor mängd människor att den finns. Grundat på saker som kan vara såväl ologiska som logiska. Eftersom denna situationen existerar så är det logiska att vi har en öppenhet för möjligheten till en andevärld, paranormala fenomen mm. Man behöver inte tro på det men en ödmjuk attityd och en förståelse för att vi människor inte kan förstå allt omkring oss, bör vi ha.
Och ingen av alla dessa paranormala forskare som försökt hitta bevis för att andevärlden existerar har denna ödmjuka attityd?
Let's face it, det är skitsnack att det inte går att undersöka fenomenet vetenskapligt.
Sitter ett medium och säger att han/hon kan avgöra vems en dagbok är så går det att verifiera på ett vetenskapligt sätt.
Säger människan att han/hon kan ställa frågor till en död släktning om en nu levande människa så går det att verifiera.
Du säger att andevärlden finns, men inte går att påvisa med vetenskapliga metoder. Må så vara, men effekterna när medier (som ju är en del av vår vetenskapliga verklighet) "översätter" det ovetenskapliga till termer vi kan förstå är fullt verifierbara. Och konstigt nog har inget testat medium lyckats leva upp till sina påståenden.
Minns när en forskargrupp i lund testade en kvinna som sa sig kunna avgöra vems en dagbok var bara genom beröring. Man kom gemensamt med kvinnan överens om att hon måste svara rätt i mer än 60% av fallen för att det skulle kunna hänvisas till något annat än slumpen. Hon klarade 49%. Hon tog också testet flera gånger.
Sen har vi ju John Edwards. Många sa att han var the real deal, han kunde prata med andar för att få reda på saker om oss levande. Varför behövde han då ha mikrofoner under publikens säten?
Du kanske förstår vår skepsis?